Från Sgml till Xhtml

1. Inledning

Den här sidan berättar om markeringsspråkens historia, från Sgml på 80-talet, Html på 90-talet och till Xml och Xhtml på 2000-talet. Sidan ger en bakgrundsförståelse för de diskussioner som följer i den här sektionen.

2. Sgml

1986 antogs en standard för strukturerad text och dokumentarbete. Standarden hette "Standard Generalized Markup Language" och förkortades Sgml. Men när jag skriver att standarden antogs skall inte detta förstås som att Sgml därmed blev vida känt. Ordet förekommer nämligen inte i någon av mina dataordböcker från åren 1987-1991.

Sgml styrde hur man markerar eller märker text i ett dokument. Det kan handla om att definiera vad som är ett stycke, en rubrik eller en lista, men det kan också användas för att skilja ut vad som skall visas respektive läsas av ett program. Sgml kan också användas för att hantera olika slags information, t.ex i en databas.

Det finns alltså många olika slags användningsområden, vilka definieras i en DTD. Du får lära dig mer om vad en DTD är på den särskilda sidan om det. Gå dit >

Fördelarna med Sgml var att man fick enhetliga sätt att hantera olika slags dokument. Man kunde också ta fram mallar i neutrala textformat, t.ex. Ascii, och slapp krångla med programspecifika format. Detta underlättade således kompatibiliteten.

Sgml användes först och främst i Unix-baserade system och var inte tänkt att utnyttjas för vanligt hemmabruk. Den ena utvecklingen för Sgml var nämligen att underlätta hanteringen av forskningsinriktad text, lexikografiska ordböcker och liknande. Ett antal olika Sgml-språk togs fram för olika ändamål.

Den andra utvecklingslinjen känner vi bättre till. Man började nämligen se att Sgml även kunde användas för enklare dokumenttyper, t.ex sådana som kunde skickas via e-post och publiceras på en vanlig bildskärm. Men att använda renodlad Sgml var inget alternativ. Sgml var nämligen väldigt omfattande och blev därmed både komplicerat att använda och dyrt att utveckla.

Därför inledde man olika försök att bryta ut de viktigaste delarna för att kunna skapa ett enklare språk. Resultatet av dessa försök ledde fram till Html 1.0, som antogs som standard 1993. Du kan läsa mer om historiken på mina sidor Datorns historia.

Webbläsarna tillverkades ursprungligen för att kunna visa Html-koden. De hade inbyggda bibliotek som beskrev vad koden betydde och hur den skulle tolkas. Ett annat sätt att säga detta på är att DTD:n för Html fanns inbyggd i webbläsarna.

Men i takt med att Html utökades blev dessa bibliotek till slut för stora. Webbläsarna, som från början varit små och snabba, förvandlades för varje ny version till minneskrävande monster. Man insåg därför ganska snart att utvecklingen av Html inte var möjlig. I stället försökte man börja från början igen.

Problemen med Html var att man kunde slarva med koden. Det kunde vara element som inte avslutades korrekt, element vars attribut inte skrevs ut till fullo, osv. På sidan om Xhtml kan du läsa mer om sådant "slarv". För den som skall tillverka en webbläsare blir problemet att skapa en kodningsmaskin, som förstår vad detta slarv egentligen betyder. Och de webbläsare som släpptes omkring 2000 hade enorma tolkningsapparater och kodbibliotek. Till slut blev dessa alltså så stora att webbläsarna slukade enorma mängder minne.

Under slutet av 90-talet insåg man också att webbsidor inte för alltid skulle kunna gå att göra med Html. Man ville nämligen kunna göra webbsidor både för bildskärmar på datorn, handdatorn, mobiltelefonen och andra ställen.

Ett annat problem var att Html inte var helt kompatibelt med andra språk på webben. Därför började man alltså försöka hitta ett nytt markeringsspråk, som både följde Sgml men också undvek problemen med slarvigt skriven kod och begränsningarna i Html.

3. Xml

Det nya markeringsspråket kallades Xml eller "eXtensible Markup Language". Ordet "extensible" kan översättas med "uttänjd", "utsträckt" eller "utökad". Xml började utvecklas redan under 1996 och släpptes också i ett antal betaversioner. Den första standarden, 1.0, antogs i februari 1998. En reviderad version kom i oktober 2000.

Egentligen är Xml inget eget språk utan mer en uppsättning regler för hur andra språk kan utformas. Med Xml har man försökt komma runt problematiken kring alltför komplexa DTD:er. I stället har man skapat en grund-DTD - en grunduppsättning regler ­ som man alltid kan utgå ifrån.

Genom att alltid ha en sådan grund att utgå ifrån kan mycket av tolkningssvårigheterna kring olika dokument elimineras. I Xml avslutas t.ex. alla element på samma sätt. Detta gör Xml enklare att använda än t.ex Sgml. I Sgml måste nämligen varje element definieras var för sig och läsaren som skall försöka tolka koden måste då varje gång gå till definitionerna och leta upp elementens betydelse.

Genom att alltid utgå ifrån samma grund vinner man även andra fördelar. En av de största är att Xml därmed blir skalbart. Det betyder att samma sida kan läsas i datorn, i handenheten och i mobiltelefonen, utan att dokumentet behöver kodas om.

Xml blir också utbyggbart åt olika håll, genom att grunden kan kompletteras med olika moduler.

Men Xml har också nackdelar. Man kan t.ex inte slarva med koden, som i Html. Alla element måste alltid vara definierade och knutna till en DTD. Man får inte heller strunta i att avsluta element eller att citera värden till attribut. Detta får du lära dig mer om på sidan om Xhtml. Gå dit >

Xml är också mycket mer komplext än Html. Där Html bara säger hur något skall se ut på skärmen, definierar Xml även vad detta är. Xml blir därmed också betydligt svårare att använda.

Ett annat problem med Xml har varit att webbläsarna inte riktigt klarat av att läsa Xml-koden. Det har dessutom visat sig att väldigt få använder den senaste versionen av webbläsare. I själva verket är internetanvändarna betydligt sämre på att uppgradera sin mjukvara än utvecklarna från början hade tänkt sig. Därför släpar utvecklingen efter på ett sätt som man först inte hade räknat med.

Eftersom övergången från Html till Xml gick trögt och fortfarande (januari 2004) inte är alldeles färdig, har man försökt skapa en enklare övergång. Om det handlar nästa avsnitt.

4. Xhtml

Xhtml står för "eXtensible HyperText Markup Language" eftersom språket är baserat på Html men följer syntaxen i Xml. Den som kan Html kommer inte att ha några problem att gå över till Xhtml och får samtidigt en förståelse för hur Xml fungerar. Du kan läsa mer om Xhtml i praktiken på den särskilda sidan om Xhtml. Gå dit >

Xhtml är den första stora förändringen av Html sedan Html 4.0. Html 4.0 lanserades i december 1997. Sista versionen, Html 4.01,släpptes i april 1998. Xhtml 1.0 antogs i januari 2000. Mindre revideringar har gjorts sedan dess, bl.a. Xhtml 1.1, men någon Xhtml 2.0 verkar inte bli av. Snarare har man utvecklat enklare varianter av Html för att passa andra media. W3C pratar om dessa variationer som "moduler". Html Basic (för mobila enheter) och MathML 2.0 (för att skriva matematisk notation på webbsidor) är exempel på sådana.