Till startsidan för Jonas Webresurs

Var begriplig på webben!

1. Inledning

Konsten att göra bra webbsidor handlar i mångt och mycket om att vara duktig på webbdesign. Jag har skrivit många sidor om just det, bl.a 10 enkla regler och Webbdesign & layout i sektionen om webbdesign. Du hittar även sidor om form, design och kommunikation i avdelningarna Bilder och färger, Text, layout och tryck, Multimedia, liksom på sidorna om Programkunskap och Mediesamhället.

Men att göra bra webbsidor handlar också om att vara en bra webbredaktör. Den här sidan handlar om vad det innebär och varför enbart en snygg design inte räcker för att hela hemsidan eller sajten skall vara bra.

2. Vad gör en webbredaktör?

Den som ansvarar för det språkliga innehållet på en sajt är webbredaktören. Denne bestämmer vad som skall stå på förstasidan, vad som skall stå i rubrikerna, hur långa texterna skall vara, vad de skall handla om och liknande saker.

Han eller hon ansvarar för att det som står på de olika sidorna hålls aktuellt. Webbredaktörer på större sajter skriver oftast inte så mycket eget material, men sköter kontakten med skribenterna (t.ex frilansande journalister). I uppgifterna ingår att korrekturläsa, faktagranska, skriva pufftexter, ingresser och rubriker.

Vissa webbredaktörer lägger även in bilder och skriver bildtexter. Då handlar det ofta om att kunna lite om hur webben fungerar, t.ex kunna skriva Xhtml-kod.

Många webbredaktörer är journalister. De är alltså specialister på att skriva och kommunicera med texter och bilder. De kan däremot inte tekniken bakom sajten så väl, utan måste där kommunicera med webbdesigners och programmerare.

Med webbdesignern pratar de om var texter och bilder skall placeras, vilka färger som skall användas, hur annonserna skall ligga och liknande. Programmerarna sköter sedan om så att allt fungerar rent tekniskt, som formulär, databaskopplingar och annan interaktivitet.

Men eftersom inte alla är utbildade journalister eller inte riktigt vet hur man skriver och kommunicerar, ser man idag många sajter med ett väldigt dåligt och slarvigt språkbruk.

Många gånger vet personerna själva inte om vad de gör för fel. Konsekvensen av detta blir att det blir svårt att ta till sig texterna och förstå vad som står på sidan. Tyvärr tänker inte alla på att göra sig begripliga, med följd att språket på webben blir allt sämre.

3. Vara begriplig eller vara korrekt?

Nu handlar dåligt språkbruk inte bara om att man inte skriver korrekt svenska. Många gånger tycker jag att debatten som förs i media ställer upp korrekt svenska som något gott och inkorrekt som någonting förkastligt.

I Sverige finns flera myndigheter och organisationer som sysslar med att hjälpa oss med vårt språkbruk genom att skapa regler för vad som är korrekt språkbruk. På min sida över länkar till Mediesamhället hittar du en förteckning över språkorganisationer. Läs mer >

Men för mig kan inkorrekt svenska ändå vara ok, eftersom den är begriplig. Det är t.ex inte så snyggt att förkorta felaktigt, som i "t.ex", "bl.a" och "osv". Men det är begripligt och i vissa fall kanske t.o.m enklare att läsa på en bildskärm än om man följt språkreglerna.

Det är inte heller så snyggt att skriva "5 äpplen" i stället för "fem äpplen", men det går att förstå. Därför tycker jag att man bör skilja mellan vad som är dåligt språkbruk för att det är obegripligt och vad som är dåligt för att det är inkorrekt.

4. Isärskrivningar

Att vara begriplig handlar i första hand om att så många som möjligt skall förstå vad man skriver. Då handlar det om att välja rätt ord, stava dem rätt och försöka undanröja tvetydigheter. Ta t.ex följande mening:

En brun hårig sjuk sköterska köper en rak apparat.

Jag visade meningen för några elever i gymnasiet. De läste meningen högt som:

En brunhårig sjuksköterska köper en rakapparat.

Först efter en stunds diskussion insåg de vad jag var ute efter. Med isärskrivningen av orden brunhårig, sjuksköterska och rakapparat blir meningen både tvetydig och svår att förstå. Är sköterskan väldigt hårig? Är sköterskan inte frisk? Är apparaten inte böjd?

Tyvärr blir isärskirvningar allt vanligare och numera ser man dem då och då i media. Oftast är det unga (?) journalister som tar alltför lätt på sitt språkliga ansvar.

Jag håller med skribenterna på Skrivihop.nu om att det inte handlar om att sätta åt någon liten butik som skyltat fel. Snarare handlar det om att få journalister och webbredaktörer att förstå att en text med isärskrivna ord är mycket svårare att förstå.

Jag har läst flera artiklar som handlar om att isärskrivning kommer från våra engelsk-amerikanska influenser. I engelskan skriver man ju isär många ord, t.ex "market prize", som på svenska blir "marknadspris".

Men i engelskan skriver man lika ofta ihop ord eller sätter bindestreck emellan, som i "house-owner" eller "villaägare" på svenska. Därför finns det ingen riktig logik i det hela.

Intressant nog skriver dessutom många svenskar isär ord som är ihopskrivna på engelska. jag har många gånger sett uttrycken "webb master" eller "webb mästare", trots att det ju heter "webmaster" på engelska.

Det handlar dock inte om att vara pedant och språkpolis, utan om att göra folk uppmärksamma på att det är bättre att vara begriplig än att inte vara det.

I somras såg jag ett café på en svensk turisttät gata, som annonserade om "Bad lunch". På engelska lät det ju inte särskilt lockande, så att tänka efter vad man skriver kan även vara bättre för affärerna...

Hur vet man då vad som är rätt och fel, dvs vad som är begripligt och inte? Jo, man slår upp alla tveksamma fall i en ordlista. Man kan också läsa det som är skrivet högt, men det förutsätter ju att man fört tränat upp sitt öga för vad som egentligen står, så att man inte gör samma misstag som mina elever.

På min sida med länkar finns också mer detaljerade sidor om språkliga regler. Läs mer >

5. Använd rätt ord

En annan aspekt av att vara begriplig handlar om att använda rätt ord. Här är två exempel som jag sett senaste tiden:

"Få första boken gratis och tjäna 325:-"
"Vi har erfarenhet från 1946 att flytta möbler"

Vad är det som är både felaktigt och gör meningarna svårare att förstå? I det första fallet använde bokklubben "tjäna" i stället för att "spara". För i själva verket tjänade man ju inga pengar, eftersom man fick en utgift. Däremot sparade man pengar genom att man fick en bok gratis.

I andra fallet använde flyttfirman ordet "från" i stället för "sedan". Det de sade var att deras erfarenhet var från 1946, vilket känns både lite och föråldrat. Hade de i stället använt "sedan" hade det bättre framgått att de flyttat saker i 60 år och alltså hade lång erfarenhet.

Ett liknande fall är följande:

"Han blev sjuk tack vare att han slarvade med kosten"

Men uttrycket "tack vare" är ju någonting positivt så i stället borde man här ha använt "på grund av", som mer riktar in sig på den negativa orsaken till sjukdomen. Om man nu verkligen inte menar att det var positivt att han blev sjuk.

Det går att hitta många fler exempel. Poängen är emellertid att man måste försöka använda rätt ord och uttryck för det man menar. På det viset blir man mer begriplig.

6. Engelska uttryck i svensk version

I Sverige finns några olika grupper som arbetar med att ta fram svenska översättningar av engelska uttryck. Jag tänker t.ex på Svenska Språknämnen och Datatermgruppen.

Det är en svår uppgift eftersom vi ofta är inspirerade av engelskan och därför gärna använder direktöversättningar.

Ett exempel är min webbresurs som jag stavar "webresurs". Anledningen är att det svenska ordet "webb" inte fanns då jag startade min resurs i slutet av 90-talet.

På motsvarande sätt ser man ibland i gamla böcker och tidningar ordet "rails" som idag på svenska stavas "räls". Det finns många andra sådana fall.

Innan jag skrev min sida om fotosharing eller fotodelning funderade jag över det här och försökte hitta ett bra ord. Du hittar den sidan i Fotoskolan. Läs mer >

Jag skrev till flera olika personer för att få synpunkter. Så här stod det i mitt första brev:

"Jag skriver just nu en artikel om det som på engelska kallas "photo sharing". Eftersom "sharing" i de här fallet inte handlar blott om att distribuera foton utan om att dela med sig, så hittar jag inget bra svenskt ord.

Därför har jag bestämt mig för "fotosharing", vilket är lite illa ur svensk synvinkel, men betydligt mer informativt och tydligt än t.ex "fotodelning" eller varianter därav.

Har ni något bättre förslag?"

Svar kom först från Ola Karlsson på Svenska Språknämnden, som tyckte att "foto/bilddelning(stjänst)" var "en precisering av fildelning i stort (av musik, filmer etc.)".

Anders Lotsson i Datatermgruppen skrev att själva uttrycket "sharing/delning" är oklart. "Vad krävs för att man ska kalla det för sharing/delning?" undrade han.

Mitt svar såg ut så här:

"Photo sharing" handlar om att man delar med sig av sina fotografier på ett aktivt sätt. Förvisso delar man ju ut sitt material på en webbsida eller på andra sätt, men då sker det på ett inaktivt eller passivt sätt. Folk kan gå till sidan och ladda ner det man har där, men oftast sker det då folk surfar dit av en slump och sällan för att de blivit särskilt inbjudna.

Många sajter som tillhandahåller denna tjänst möjliggör för medlemmarna att göra reklam för sina alster via utskick till andra medlemmar, till sådana man ingått någon slags vänskap med och till folk man bara vill skicka ett gruppmejl, t.ex. kompisarna på arbetsplatsen.

Tanken är alltså att man delar med sig ungefär på samma sätt som om man hade gått runt och besökt folk man känner och delat ut papperskopior av sina bilder. (På fotodelningssajter kan man också oftast välja att göra sina foton privata eller offentliga för folk som bara surfar förbi.)

Jag vet inte om engelskans "photo sharing" stämmer in på vad detta är, men i mina något otränade engelska öron låter det som om ordet fångar företeelsen väl.

Det svenska "delning", som bl.a. återfinns i "fildelning" handlar delvis om detta. Fildelning måste t.ex. Aktivt startas i de flesta datorer för att komma till stånd. Alltså något aktivt.

Detta antyder att "fotodelning" är en lämplig översättning och jag använder också ordet i min artikel här och var. Dock inte i rubriken. Anledningen är att det (liksom bilddelning) inte handlar om att dela (dela upp) bilder, som man kan missuppfatta det hela som. (Möjligen skulle man kunna skriva "fotoutdelning" men det känns klumpigare.)

Därför har jag använt det något svengelska "fotosharing". Det antyder också att det är någonting som är nytt och i många avseenden inte möjligt att uttrycka med vanliga ord."

Anders Lotsson svarade att det svenska ordet "utbyte" då borde vara

"...ett tydligare ord för sharing i denna betydelse. Jämför med ord som åsiktsutbyte. Du tar del av min åsikt och jag tar del av din åsikt, men samtidigt kan vi ha våra åsikter kvar. De kopieras. Jag tycker att utbyte passar bra när det gäller file sharing networks för musik, bilder och annat, för man förväntas ju bidra, inte bara ta."

Jag svarade:

"Jag håller med om att "fotoutbyte" är ett bra svenskt ord. Möjligen kan man förväxla det med "att byta ut", som då skulle indikera att man byter ut ett foto med ett annat. Fokus hamnar då kanske mer på det man utbyter emot.

"Fotoutbyte" ligger inte heller så bra i munnen: "fotoutbytessajt" eller "fotoutbytestjänst" låter krångligt. Troligtvis gör detta att "fotodelning" kommer att vinna kampen, åtminstone i folks öron.

Att använda det ljudmässigt snarlika "utdela" innebär väl också i någon innebörd av ordet att var och en får sin del av fotona, vilket möjligen stämmer men inte nödvändigtvis är fallet.

I A. F. Dahlins Svenska språkets synonymer från 1925 (som jag ofta använder) jämställs dela med uppdela, fördela med utdela, samt utbyta med bortbyta.

Samtliga ord är i lös mening besläktade när det gäller vad de pekar ut för företeelser, men något riktigt höjdarord som på pricken fångar engelskans "share" tycker jag inte finns."

Brevväxlingen visar på svårigheten att hitta lämpliga svenska motsvarigheter till engelska uttryck. Som webbskribent har man ett stort ansvar när man använder ord och uttryck som ännu inte etablerats.

Jag hittade inget bra ord, men i min text använder jag både "fotosharing" och "fotodelning" med förhoppningen om att läsaren skall förstå vad det är för företeelse.

I min brevväxling fick jag många intressanta synpunkter och just detta sätt att leta efter synpunkter fungerade denna gången bra. Ola Karlsson får avsluta med följande fundering, som jag hämtar ur hans mejl:

"Håller med om att flera termer för ett begrepp kan utgöra ett problem. Men inte om att grundfelet är att det lanseras (dåliga) svenska termer. Mycket kort kan man t.ex. konstatera att
  • termbruket ofta är förvirrat redan i engelskan (bl.a. för att olika tillverkare använder olika namn och termer för samma begrepp).
  • termbehoven ser olika ut hos olika språkbrukare: it-Nisse vill använda engelska ord i sina internationella kontakter medan datornybörjar-Agda har lättare för att begripa "snedstreck" än "slash".
  • olika termer och formvarianter är motiverade i olika sammanhang: "webmaster" används i e-postadressen till den funktionen, "webbmästare" (eller "webbansvarig") fungerar stilmässigt bättre i andra sammanhang, och ibland måste ordet preciseras till "webbtekniker", "webbredaktör" etc."

Den sista punkten pratar jag mer om i nästa avsnitt.

7. Vem skriver du för?

För några månader sedan var jag inne på Nic.ses hemsida och letade efter information. Nic.se är de som sköter administrationen av svenska domännamn. Ganska snart stötte jag på följande pressmeddelande:

"Vi vill gå ut med en varning om den nu rådande trenden med DNS cache poisoning i samband med phishing-utskick. DNS Cache Poisoning är en metod att injicera falsk information i en DNS Cache. Det finns sårbarheter i DNS-resolvrar från Microsoft."

Jag skrev till dem och bad dem förklara vad de menade - och hur de tänkte. En anonym person på kundtjänst svarade:

"Den refererade texten var en varning som publicerades på vår webbplats samtidigt som den skickades till PTS/SITIC för åtgärd. Varningen är inte riktad till allmänheten, den är framför allt riktad till personer som sköter drift av DNS-servrar, så aldrig så kunniga tekniker som inte arbetar med DNS, kan kanske inte tolka budskapet."

Men det webbredaktören hade missat var att sätta ut en rubrik, t.ex av typen: "Detta gäller den som sköter driften av DNS-servrar".

Det handlar alltså om att hjälpa läsaren att förstå vem det är som skall läsa texten. I detta ingår att skriva tydliga rubriker och ingresser.

En tydlig parallell kan här göras till ämnesraden i e-post. Genom att ange rätt ämne kan de man skickar till snabbt se om brevet gäller dem eller ej.

Man bör också sträva efter att anpassa sitt språkbruk för rätt målgrupp. I informationen från Nic.se fanns flera ord som en amatör inte förstår. Men för alla som sysslar med DNS-serverteknik är alla ord begripliga. Då är sådant fikonspråk ok, tycker jag.

8. Några andra skrivregler

Förutom det jag sagt ovan finns naturligtvis också en hel del andra skrivregler. Först och främst de "vanliga" språkreglerna som säger att du skall stava rätt, ha en sund meningsbyggnad, inte blanda tempus, osv. Dessa skrivregler kan du läsa om på de sajter jag hänvisar till i min litteraturlista. Läs mer >

Sedan finns några andra regler som jag tycker man kan tänka på:

Klargör textens syfte
Den som skall läsa texten vill snabbt veta vad den kommer att handla om. Genom att man skriver en kort sammanfattande inledning underlättar man för läsaren att hitta relevant information.

Disponera texten
Fundera över vad du vill ha sagt med texten och vad som är viktigt i den. Berätta i inledningen vad du tänkt skriva om och följ sedan denna disposition så att alla delar hänger ihop på ett logiskt sätt.

Disponera varje stycke
Varje stycke eller avsnitt i texten skall också disponeras. Ta alltid det viktigaste först så att läsaren förstår vad det är du pratar om. Utveckla sedan detta med olika argument.

Använd rubriker
Jag har sagt det flera gånger men genom att använda rubriker och mellanrubriker får läsaren lättare att ta till sig vad det står i texten.

Undvik långa textsjok
Det innebär dels att man bör dela upp en sida på flera om texten blir för lång. Långa sidor på webben är sällan positivt. För det andra bör man inte ha för långa stycken. 4-5 rader med text är lagom.

Förklara de ord och begrepp du använder
På så vis förstår läsaren din ståndpunkt och kan lättare ta till sig texten. Den läsare som måste slå upp krångliga ord kommer snart att tröttna.

Ange dina källor och ge litteraturhänvisningar
Det är alltid positivt att ange sina källor och berätta varifrån man hämtat inspiration. Genom att ge litteraturhänvisningar inspirerar man läsaren att söka efter egen information. Dessutom verkar man bättre påläst.

På min sida med surftips till mediesamhället hittar du min litteraturlista med flera tips på vidareläsning. Gå dit >

Tack till Ola Karlsson (Svenska Språknämnden), Anders Lotsson (medlem av Datatermgruppen och journalist på tidningen Computer Sweden)


Den här sidan är en del av Jonas Webresurs - www.jonasweb.nu - copyright © 1998-2011