 |
Rich User Experiences |
1. Inledning
I de första två delarna har jag berättat om den nya webben, Web 2.0. På den här sidan, del 3, förklarar jag mer om hur den kommer att påverka vår upplevelse. Jag utgår från "webben som plattform" och som en "point of presence" och diskuterar utifrån dem vad den nya webben innebär.
Jag kommer att utgå ifrån två välkända Web 2.0-begrepp, RIA och RUE, vilka jag diskuterar i nästföljande avsnitt.
Som vanligt hittar du mina källor på en särskild sida. Läs mer »
2. Rich Internet Applications
Tim O'Reilly för ett intressant resonemang i "What Is Web 2.0", som innebär att vi i framtiden med största sannolikhet inte kommer att ladda ner en massa program till datorn, som idag.
I stället kommer vi att utnyttja de "rich internet applications" (ofta förkortat som RIA) som finns på webben. Ibland ser man snarlika uttryck som "rich web applications" och liknande. På svenska brukar det ungefär bli "rika webbapplikationer". Jag skulle nog hellre vilja ta i med "späckade webbsystem" eller "programlika webbsajter" eller något sådant.
Den engelska delen av Wikipedia har följande förklaring av vad "rich internet application" är:
"Rich Internet Applications (RIA) are web applications that have the features and functionality of traditional desktop applications. RIA's typically transfer the processing necessary for the user interface to the web client but keep the bulk of the data (i.e maintaining the state of the program, the data etc) back on the application server."
Sådana "applikationer" kan vara webbsidor, program som körs via webbsidor eller program som används ihop med webbläsaren. I och med att datorerna, servrarna och internetförbindelserna blivit tillräckligt kraftfulla, kan man alltså rikta blicken mot ett "rikare" innehåll.
Många använder GMail (ibland kallat "Google Mail") som exempel på hur man tar steget mot RIA. GMail är alltså Googles e-posttjänst. Den lanserades våren 2004 i en tid då de flesta tjänster erbjöd brevlådor (inkorgar) om några få megabyte. På GMail kunde man nu få över en gigabyte, alltså oerhört mycket mer. Våren 2005 utökades lagringskapaciteten för varje användare till 2GB.
Med GMail behöver man i princip aldrig radera sin e-post. I stället använder man Googles söktjänst och andra smarta verktyg för att hitta rätt e-post. Många nya funktioner gör också att tjänsten liknar vanliga PC-program, som Outlook eller Eudora, alltså det som i citatet kallades "desktop applications". GMail är hittills endast släppt i betaversion och man behöver därför bli inbjuden av någon som redan har tjänsten för att skapa ett konto.
Men möjligheten att skapa ett "rikt" innehåll lockar också många att ösa på med för mycket effekter. Frank Carver sammanfattar på ett tänkvärt sätt problemen med späckade webbsajter:
"All around the web you can now find demonstrations of so-called "rich" web applications written using plug-ins such as Flash or Java, browser scripting such as JavaScript or DHTML, or browser extensions like XUL. What a great many of these seem to have in common is that they start from the assumption that they can ignore or disable all the things I find most usable about the web.
Flash applications with no "back" or "undo". Applets that lock up if a resource is unavailable. JavaScript software that pops up sub windows without my control. Long operations with no indication of movement or ability to stop them. No control of window size, fonts, colours, or images. Forms you can't print. No way to copy text or save to disk, text that can't be found by search engines..."
ur "Worries about 'rich web applications'"
Även om man inte håller med om denna pessimistiska inställning så träffar den ändå en relevant fråga, nämligen hur man skall skapa ett rikare innehåll utan att överdriva. Hur skapar man på samma gång användarvänliga och kraftfulla sajter utan att det blir för mycket av det goda?
3. Rich User Experiences
Steget mot en andra webb går via RIA, men målet är att skapa "rich user experiences", dvs "rika" eller "späckade upplevelser". Tim O'Reilly använder, i "What is Web 2.0", även uttrycket
"web applications as rich as local PC-based applications"
Han ger några exempel på vilka fördelar sådana verktyg, webbaserade snarare än PC-baserade, skulle kunna fungera:
"A Web 2.0-style address book would treat the local address book on the PC or phone merely as a cache of the contacts you've explicitly asked the system to remember." ibid.
"A Web 2.0 word processor would support wiki-style collaborative editing, not just standalone documents. But it would also support the rich formatting we've come to expect in PC-based word processors." ibid.
Han nämner Writely som exempel på den senare. Den fungerar inte i alla webbläsare men du hittar en länk till den från den särskilda länksidan (»).
Men nya funktioner i all ära, vad "rich user experiences" verkligen handlar om är användarvänlighet och tillgänglighet (accessibility). Båda sammanfattas så här av Dan'l Lewin i "The User Experience Matters":
"So what is a great user experience? First and foremost, a great user experience is one that you can and do control. You’re in charge of your experience, presence, identity and who gains access to what. A great user experience should give you increased confidence when browsing the web."
Han fortsätter:
"People want immersive experiences that go beyond the browser. Everyone is talking about AJAX (for Asynchronous JavaScript and XML-style programming) as a key part of Web 2.0. They’re talking "mashups"— web pages or applications that integrate complementary elements from two or more sources."
Mashups pratade jag om på första sidan (»). Läs mer om Ajax på en särskild sida (»).
Men "rich user experiences" händer inte av sig självt. Det räcker inte med att skapa nya, fräcka effekter eller att koda korrekt enligt alla standarder. Något mer krävs.
När detta skrivs (i juni 2006) finns egentligen ingen som riktigt vet hur man gör eller vad man skall göra. Läs t.ex Dan Saffers "The Web 2.0 Experience Continuum" där han säger att våra dagars webbsidor och tjänster kommer att finnas kvar. Han kallar dem "structured experiences". Men utöver dem kommer en rad nya "unstructured experiences":
"...a glut of new services, many of which won’t have Websites to visit at all. We’ll see loose collections of application parts, content, and data that don’t exist anywhere really, yet can be located, used, reused, fixed, and remixed."
Men han säger sedan att det inte går att nämna något som inte finns ännu. Det går bara att peka ut en riktning.
På nätet annonserar idag många företag om dyra kurser och workshops i hur man åstadkommer "späckade upplevelser". Jag är ganska skeptisk till vad dessa kurser innehåller.
För egen del tror jag nämligen att vi snarare ser ett behov av pedagoger och beteendevetare. Det har kanske funnits roller för dem tidigare, men långt ifrån i samma utsträckning. Deras arbete blir nu att skapa riktlinjer för hur användarvänligheten och tillgängligheten skall åstadkommas.
Du kan läsa mer om detta arbete på sidorna om den praktiska delen av Web 2.0.