Vad är Web 2.0?

1. Inledning

Den här och efterföljande sidor i sektionen "Den andra webben" handlar om något man skulle kunna kalla "modern webbdesign" eller "modernt webbtänkande". Det senare eftersom det jag skriver här inte enbart berör designers eller produktion av webbsidor, utan omfattar väldigt mycket mer.

Utvecklingen har senaste 10-20 åren varit explosionsartad när det gäller datorer, mobiltelefoner, handdatorer och allt som finns omkring dessa. Tyvärr har detta inneburit att vissa delar drabbats av växtvärk. Därför har behoven av en andra webb börjat bli angelägen. Det är denna som den här och efterföljande sidor handlar om.

På en särskild sida hittar du alla mina källor och tips på vidareläsning (»). Sidor som ger mer bakgrundsinformation på Jonas Webresurs:

• Olika sätt att göra hemsidor
• TIME-samhället
• Introduktion till Internet
• Mer om Internet
• Datorns historia

2. Bakgrund

Uttrycket "Web 2.0" anspelar alltså inte bara på webbdesign, utan på webben i stort. För att förstå vad som händer på den nya webben behöver man insikt i de händelser som har lett fram till den.

Under 80-talet gick vi som bekant in i dataåldern och under 90-talet började man prata om informationssamhället. Vi började surfa, handla, söka information och dela med oss av våra intressen via Internet. Uppkopplade datorer stod snart i nästan varje hem.

Vi lärde oss nya sätt att kommunicera. E-posten ersatte i många fall det vanliga brevskrivandet och Posten tvingades stänga sina kontor och "outsourca" dem. Ordbehandlingsprogrammen och skrivarna gjorde det möjligt att skriva felfria dokument och ersatte snabbt skrivmaskinerna. Vi lärde oss nya ord, som "mejl", "webb", "surfa", "hemsida" och "sajt".

Med mobiltelefonerna kunde vi slippa bestämma en absolut tid och plats då vi träffades. Att höras av på mobilerna en stund innan mötet blev det nya sättet att träffas. Många lockades av anonymiteten när de första chattarna startade. För att inte tala om dejting. Ord som "sms", "chatt", "smiley" och "abuse" lades till vokabulären.

Bakom all denna teknik finns olika tekniska standarder. Dessa gör det möjligt att få olika delar av informationssamhället att fungera och kommunicera.

På min sajt har jag skrivit om flera sådana standarder, t.ex Html, CSS, XML och JavaScript, som är standarder för att skapa webbsidor. Även olika filformat omfattas av standarder: Jpeg, GIF, PNG, Tiff och BMP används t.ex för bilder. Http, TCP/IP, Bluetooth och FTP är standarder för att överföra information.

Problemet som lett fram till att man börjat prata om "den andra webben" är att många av de gamla standarderna blivit föråldrade. Html är en gammal 90-talsteknik för att skapa webbsidor. GIF-formatet uppdaterades senast 1989. Listan kan göras lång och jag kommer att återkomma efter hand med fler exempel.

Problemet med gamla standarder är att de inte är anpassade för det nya som kommer och för att skapa en sådan anpassning krävs ofta långa, tidskrävande och därmed dyra omvägar. Därför håller många på att försöka hitta nya sätt att jobba.

Olika standardiseringsorgan, t.ex W3C, försöker skapa nya standarder eller förslag på sådana. Företag som tillverkar hård- och mjukvara strävar åt sitt håll. Tillsammans drar de utvecklingen framåt.

Allt utvecklingsarbete är dock inte av godo. Många företag kämpar om herraväldet över en standard, för att på så vis kunna skaffa sig marknadsandelar. Ett exempel är kriget mellan webbläsarna.

3. Kriget mellan webbläsarna

Det som är nytt med Web 2.0 är, enligt Tim O'Reillys artikel "What is Web 2.0?" och i synnerhet avsnitt 7, "Rich User Experiences" (källförteckningen finns på en särskild sida »), framförallt att de som tillverkar webbläsarna äntligen slutat strida:

"In the late '90s, both Microsoft and Netscape had a vision of the kind of capabilities that are now finally being realized, but their battle over the standards to be used made cross-browser applications difficult. It was only when Microsoft definitively won the browser wars, and there was a single de-facto browser standard to write to, that this kind of application became possible. And while Firefox has reintroduced competition to the browser market, at least so far we haven't seen the destructive competition over web standards that held back progress in the '90s."

Problemen har jag nämnt på många sidor på min webresurs. Men bara för att man slutat kämpa om sitt eget sätt att tolka webbsidor, innebär ju inte det att man följer de standarder som finns.

Internet Explorer har länge varit känd för att göra egna, regelvidriga tolkningar (samtidigt som Microsoft pratar om den som ett under av pålitlighet; se t.ex startsidan för webbläsaren på Microsoft.se). Firefox följer däremot standarderna och använder en helt annan argumentation för sin produkt.

Fortfarande pågår webbläsarkriget, men enligt O'Reilly ovan är det alltså inte lika destruktivt för användarna längre. Snarare är man nu, med de nya standarderna i ryggen, redo att utveckla vad som brukar kallas rich web applications. Jag berättar mer om vad detta är på en annan sida (»).

Det som är nytt är alltså att man kommit överens om gemensamma sätt att arbeta på. Kanske är detta inte möjligt då tekniken är ganska ny. Jag tänker t.ex på den nya lagringstekniken med blå laser, där det idag (juni 2006) finns två konkurrerande standarder. Läs mer om blå laser på en särskild sida (»).

Men när det gäller webben har tekniken alltså hunnit etableras och man drar nu åt samma håll.

4. Web 2.0 etableras

Tanken kring en ny webb har, enligt Tim O'Reilly, uppstått ur IT-kraschen i början av 2001:

"The bursting of the dot-com bubble in the fall of 2001 marked a turning point for the web. Many people concluded that the web was overhyped, when in fact bubbles and consequent shakeouts appear to be a common feature of all technological revolutions." ibid.

Man kan diskutera tidpunkten, som jag själv nog skulle vilja flytta bakåt några år. Brandon Schauer skriver i en lite mer abstrakt men väldigt intressant artikel, "Experience Attributes: Crucial DNA of Web 2.0", att:

"Some of the attributes we associate with Web 2.0 were introduced and commercialized as early as the mid 1990s"

Han utvecklar detta på olika sätt och säger att de fanns i en miljö som ännu inte var redo.

Men det var den alltså hösten 2001, om vi får tro O'Reilly. IT-kraschen handlade framförallt om att något nytt höll på att hända, menar han. En brytning mellan gammalt tänkande och nya, fräscha idéer hade skett och det fanns plötsligt fog för att börja prata om "den nya webben".

Den engelska delen av Wikipedia skriver så här om när uttrycket "Web 2.0" började användas:

"It was eventually popularized by O'Reilly Media and MediaLive International for a conference they hosted after Dale Dougherty mentioned it during a brainstorming session. Dougherty suggested that the Web was in a renaissance, with changing rules and evolving business models."

Dale Dougherty var en av de som startade O'Reilly Media, som i sin tur är ett förlag som alltid varit tidigt ute med nyheter på webben.

5. Vad är nytt på den nya webben?

Den nya webben handlar om flera olika företeelser, men att skapa en lista över det gamla och nya är inte helt okomplicerat. Dels därför att alla är långt ifrån överens, dels för att det som ser nytt ut på ytan kan vara gammalt inunder. Tim O'Reilly skriver:

"Like many important concepts, Web 2.0 doesn't have a hard boundary, but rather, a gravitational core." ibid.

Det betyder att det är ett nytt sätt att tänka, snarare än att tänka på något särskilt. Enligt O'Reilly är den största skillnaden att det är du som besökare, snarare än den som skapat sajten du besöker, som kontrollerar informationen eller datan på sidan. Han nämner Google, Flickr, bloggar, wiki- och torrentsidor som exempel på webb 2.0-företeelser.

Jag berättar mer om Flickr här: »
Läs mer om vad en blogg är här: »
Läs mer om wiki på sidan om källkritik: »
Läs mer om termen "torrent" i min ordlista: »

Om jag förstår honom rätt menar han att den nya webben inte kommer att vara ett lapptäcke av delvis oförenliga tekniker och tjänster, som tidigare. Den första webben handlade nämligen om att muta in revir, skapa egna standarder och bygga egna plattformar. Browserkriget som ett exempel på detta.

Ett liknande exempel skulle kunna vara kriget mellan Apple, Microsoft och Linux om herraväldet över operativsystemen. Ett annat kriget om kontorsprogrammen med Office som "vinnaren". Ett fjärde exempel striden som PDF-formatet vann, osv.

Den nya webben handlar snarare om att tekniken kommer att vara transparent, något jag diskuterade i en intervju den 7 maj 2006 (»). O'Reilly tar Google som exempel och säger att de agerar precis tvärtom, helt enligt Web 2.0-tänkandet:

"[Google ] never sold or packaged, but delivered as a service, with customers paying, directly or indirectly, for the use of that service. None of the trappings of the old software industry are present. No scheduled software releases, just continuous improvement. No licensing or sale, just usage. No porting to different platforms so that customers can run the software on their own equipment, just a massively scalable collection of commodity PCs running open source operating systems plus homegrown applications and utilities that no one outside the company ever gets to see." ibid.

Den nya webben handlar, enligt O'Reilly, om att inte låsa fast sig vid en viss mjukvara eller annan begränsning. I stället förmedlar man tjänster som är helt oberoende av vilken teknik som används. Han pratar därför om "the web as a platform".

Den är en av de teorier jag nämner i nästa kapitel. Jag resonerar också mer kring den där (»).

Översatt handlar detta om ett operativsystem som går att köra på i stort sett vilken hårdvara som helst. Eller ett headset som fungerar till alla mobiler. Det kan också handla om att skapa webbsidor som inte kräver en viss webbläsare, en viss skärmstorlek, en viss uppkoppling eller en viss plugin. Snarare kommer webbsidorna på den nya webben att kunna läsas överallt av alla.

Den nya webben handlar också om att skapa nya tjänster och nya sätt att använda nätet. Informationssökning och -spridning, shopping, bloggande och fotodelning är bara i början av sin utveckling, menar O'Reilly. Han nämner bl.a följande nya typer av tjänster:

• Flera alternativa program till jättarna, som Firefox och Open Office.
• Nya sätt att använda nätet, t.ex IP-telefoni (»), podcasting, GMail och Google Maps.
• Webbsidor som utnyttjar innehåll från olika källor för att skapa helt nya tjänster, s.k "mashups", mha HttpRequest (»).
• Konsumentvänliga shoppingsajter, som Amazon och eBay (»).
• Enklare och säkrare betalningar över nätet.
• Söktjänster som ger bättre och mer relevanta träffar.
• Nya sätt att sprida information via wikisidor, bloggar, fotodelnings- och liknande sajter.
• Även effektivare informationshantering med tjänster som RSS (»).
• Effektivare och mindre störande reklam.
• Mer öppna snarare än slutna system, t.ex med öppen källkod.
• Databasdrivna snarare än statiska webbsajter.

Jag kommer att diskutera mycket av detta på de efterföljande sidorna i den här sektionen. Så långt dock den positiva sidan av Web 2.0-debatten. Jag har lite förslag på länkar till liknande artiklar på en särskild länksida: ».

Men finns det då inga som är negativt inställda? Jodå, men man är negativa på lite olika sätt. Först och främst är det många som ogillar uttrycket "Web 2.0", som man menar är vilseledande. Det är inte alls frågan om någon övergång från ett tillstånd till ett annat, menar de. I artikeln "Web 2.0 or Not?" skriver Tim Bray:

"'Web 2.0' means, well, anything you want it to. A lot of people using it are hustlers and entrepreneurs trying to paint their Big Idea in attractive colours; specifically, a lot of the pointers are to material from or about Venture Capitalists. Which also smells kind of 1999 to me. (...) Web 2.0 means so little, and is so vulnerable to corruption from the hypemeisters, that I suspect that if it’s a meme at all, it’ll be short-lived."

Han håller dock dörren öppen för att något är på gång, men han är alltså skeptisk till det helt nya innehåll många tillskriver begreppet "Web 2.0".

Jag har inte hittat någon som är kritisk till att webben utvecklas, men några artiklar tar upp det faktum att Web 2.0 knappast enbart handlar om att saker och ting nödvändigtvis blir bättre. Alex Bosworth skriver i sin webblogg, "Ajax Mistakes", att

"Ajax is also a dangerous technology for web developers, its power introduces a huge amount of UI problems as well as server side state problems and server load problems."

Ajax är en av de tekniker som lovordats som Web 2.0 och diskuteras på en särskild sida. Där kan man läsa lite mer om vad det är som är negativt (»).

De skeptiska rösterna har en poäng eller två. Jag tror att det är ganska sunt att ibland stanna upp och vara lite kritisk mot det nya som kommer. Bara för att något är nytt eller annorlunda är det ju inte nödvändigtvis bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att de flesta är överens om att webben utvecklas. Det man är oense om är i vilken riktning denna utveckling sker: mot något bättre eller något som kan vara sämre. Uttrycket "Web 2.0" används framförallt av dem som ser ett helt nytt sätt att utnyttja webben, medan de mer kritiska tycker att begreppet är för vagt och oprecist.

Fortsätt till del 2 »