Formgivning och layout

1. Inledning

Den här sidan tar upp några olika grundprinciper för formgivning och layout. Min förhoppning är att du får lite vägledning, samtidigt som du känner dig inspirerad av att lära dig mer.

Eftersom mycket kring formgivning handlar om att öva upp en intuition och känsla för färg och form hittar du mot slutet några enkla övningar.

Sidor som du bör läsa innan du gör övningarna är "Några enkla skrivregler", samt det jag skrivit om färger och kontraster på mina sidor om bilder och färger. Gå dit >

2. Varför formgivning och layout?

All formgivning för tryckta medier brukar kallas typografi och layout. Det förra kan sägas vara konsten att sätta och utforma text. Typografi är alltså formgivningen av själva texten, t.ex valet av teckensnitt och radavståndets storlek.

Layouten är då formgivningen av det samspel som finns mellan texter, rubriker, bilder och färger på pappersarket.

All formgivning går ut på att kommunicera något. Vad det är som skall kommuniceras, hur det skall göras och hur slutprodukten skall se ut, är något man arbetar med i planeringen av ett arbete.

Förr använde man ofta mycket noggranna skisser, som man sedan gjorde tryckplåtarna efter. Då var det viktigt att skissen blev rätt, så att själva trycket gick att använda. Idag använder man i stället avancerade DTP-program.

"DTP" är en förkortning för desktop publishing och kan översättas med "skrivbordspublicering" eller "skrivbordstryckeri".

Uttrycket började användas under slutet av 80-talet, när det blev möjligt att använda vanliga hemdatorer för att skapa avancerade trycksaker. Den tidens dtp-program, t.ex Calamus till Atari, är våra dagars ordbehandlare, som Word från Microsoft och Pages från Apple.

Våra dagars dtp-program går oftare under namnet layoutprogram och är QuarkXpress från Quark och Adobe Pagemaker eller InDesign från Adobe. Det finns också enklare varianter, som Publisher från Microsoft.

Som du kunde läsa på sidan om grafisk produktion, är det, alla datorer till trots, fortfarande viktigt att göra skisser och på olika sätt planera ett arbete. Man gör alltså klokt i att först tänka efter hur man vill ha sidan och göra några olika skisser. Först när man är nöjd och vet att slutresultatet kommer att bli bra, kan man föra över sina idéer till datorn.

Layouten sker inte på måfå utan styrs av allehanda regler och konventioner. Sådana begränsningar är dock inte till för sin egen skull. De har arbetats och forskats fram under många hundra år! Reglerna skall därför ses som tips som man skall ta till sig. Följer man dem kommer man att göra texten mer inbjudande och enklare att läsa och förstå.

För att åstadkomma snygg layout måste man också ha mycket övning. Det är inte heller fel att studera hur andra har gjort, t.ex i veckotidningar och på affischer.

3. Pappersarket och satsytan

Det vi skall utforma är ett pappersark. Det har ett visst format, dvs en viss bredd och höjd. Storleken på formatet kan variera, från små frimärken och visitkort upp till väggplanscher. Här utgår jag ifrån att formatet är en A4-sida, med måtten 210x297 cm för bredd respektive höjd.

Pappersytan består av satsytan och marginalerna:

Satsytan

Satsytan är den del av papperet där man lägger in texten och bilderna. Den kan i sin tur vara indelad i spalter och texten och bilderna kan vara ordnade symmetriskt eller asymmetriskt.

Layouten kan också vara harmonisk eller kontrastrik. Kontrasterna kan t.ex vara mörka och ljusa ytor, liten text och stora rubriker eller taggiga och mjuka former.

Kontraster skapar spänning och uppmärksamhet när de hanteras på ett bra sätt. Men det är viktigt att man låter layouten motsvara det som texten förmedlar, så att läsaren inte känner sig lurad eller missförstår det man vill ha sagt.

Läs mer om kontraster på den särskilda sidan om det: Gå dit >

Marginaler

Förutom satsytan består pappersytan också av marginaler. Marginalerna finns runt omkring satsytan. Bilden visar hur man brukar namnge dem. "Bunt" kallar man den inre marginalen i en dubbelsidig produktion.

Marginaler måste finnas eftersom det är där man håller papperet, häftar och gör hål så att det går att sätta in i en pärm.

Marginalerna skapar även luft, så att texten blir mer lättläst. Dessutom fungerar de som avgränsare mot den övriga omgivningen. (Det ser man om man lägger en sida på ett rutigt eller randigt underlag.)

Hur vet man hur stora marginalerna skall vara? En gyllene regel är att för stora marginaler är bättre än för små. Ju större pappersarket är desto större måste marginalerna vara. Man brukar också säga att den undre marginalen, foten, skall vara lite större än den övre, huvudet.

Vanliga marginaler på en A4-sida är 2,5 cm runt omkring. Är det en enstaka sida kan man välja 2,5 cm för huvudet, 3-4 cm för foten, samt 3 cm för sidorna. Minskar man marginalen längst ner man alltså minska de andra, så att proportionerna behålls.

Använder man dubbelsidiga dokument bör den inre marginalen (=bunten) vara något mindre än den yttre. Det betyder t.ex att marginalerna närmast ryggen är 3 cm, medan de i kanterna är 3,5 cm. Anledningen till att man gör så här är att sidorna annars ser ut att vara på väg från varandra.

Varför är det då så viktigt att marginalen längst ner är bredare än den längst upp? Jo, det har att göra med var ögat uppfattar att mittpunkten på papperet finns.

Denna mittpunkt är inte densamma som den man kan räkna ut matematiskt genom att mäta med linjal. Om man drar diagonala streck mellan de fyra hörnen på papperet, kommer man att nå denna mittpunkt.

Men ögat ser inte detta som mittpunkten. I stället placerar ögat mittpunkten längre upp på sidan än där den egentligen sitter. Den mittpunkt ögat ser kallas därför den optiska mittpunkten.

För att kompensera ögats "felbedömning" brukar man därför öka den nedre marginalen. Om man inte gör det kommer det se ut som om satsytan håller på att ramla ner ifrån papperet.

4. Övningar

Den här övningen repeterar det jag sagt och försöker ge dig större förståelse för grafisk formgivning. För att övningarna skall fungera på ett bra sätt kan du hämta tidningar och magasin från olika områden.

Det kan vara dagstidningar, veckotidningar, reklamblad, osv. Ännu bättre resultat får man om man jämför en dagstidning med en vecko- eller månadstidning. Föreningstidskrifter har oftast sämre layout och kan ge många bra exempel på hur man inte skall göra. Försök även hitta tidningar av olika storlek och inom olika branscher.

Övningen går sedan ut på att leta upp sidor som är exempel på uppgifterna nedan.

Sidor som du bör läsa innan du gör övningarna är "Några enkla skrivregler", samt det jag skrivit om färger och kontraster på mina sidor om bilder och färger. Gå dit >

Uppgift 1
Leta upp exempel på centrerade, högerställda och marginaljusterade texter.

Uppgift 2
Hitta några bra och dåliga exempel på hur man använt rubriker och mellanrubriker.

Uppgift 3
Hur fokuserar tidningar på olika teman? Leta upp två exempel på temarubriker.

Uppgift 4
Var finns bilderna på sidorna? Hur placeras de? Vilka bilder är viktigast? Hitta några olika exempel. Hitta också några fula placeringar av bilder!

Uppgift 5
Var hittar man bildtexterna? Hur är texten justerad? Ser det bra ut?

Uppgift 6
Hur många spalter använder de olika tidningarna? Hur är texten justerad i dem: vänster- eller marginaljusterad?

Uppgift 7
Hitta några olika exempel på anfanger.

Uppgift 8
Hur använder tidningarna faktarutor? Hur presenteras fakta? Leta upp några tonplattor och marginalspalter!

Uppgift 9
Vilka andra sätt hittar ni på hur man försökt skapa en snygg layout? Tycker du att man lyckats?