Domänskojare och bluffakturor

1. Inledning

Den här sidan bygger vidare på det jag skrev på sidan Blir du lurad på nätet?, som du hittar här >

Den sidan handlar främst om bedrägerier som riktar sig till privatpersoner. Här skall jag i stället ta upp sådant som oftare drabbar företag, även om det naturligtvis är svårt att dra några skarpa gränser. Det säkerhetstänkande jag redogjort för på de övriga sidorna i sektionen om säkerhet går naturligtvis att applicera även för företag.

Länkar för vidareläsning hittar du som vanligt bland mina surftips. Läs mer >

Du hittar också specifika sidor om e-handel, bl.a en del om lagstiftningen kring handel på nätet, på min sektion om just e-handel. Läs mer >

Dessutom skriver jag lite mer allmänt om lag och rätt på internet på ytterligare en sida. Gå dit >

Har du själv blivit lurad? Skriv då gärna en rad för att på så vis hjälpa andra. Skriv till mig här >

2. Domänskojare

Det jag i rubriken kallar "domänskojare" handlar egentligen om flera snarlika företeelser. Ett av de vanligaste är företag som köper upp domännamn och sedan säljer dem till högstbjudande. De utnyttjar det faktum att många domännamn redan är upptagna och kan göra sig en slant på det.

Fenomenet kallas name napping, eller ibland "namnnappning" på svenska. Det engelska ordet "nap" betyder att överrumpla någon, men vad jag vet finns inget svenskt ord som heter "nappning". Uttrycket kom hur som helst till då det ofta var företagsnamn som registrerades och sedan erbjöds företagen att köpa tillbaka domännamnet för stora summor.

I juridiska termer kallas detta för varumärkesintrång. Många sådana fall har går därför till domstol. Idag finns även ett FN-organ, "World Intellectual Property Organization", även kallat Wipo, som dömer i globala tvister. Då handlar det alltså nästan uteslutande om stora multinationella och globalt verkande företag, vars namn blivit registrerade på ett som man tycker felaktigt sätt.

Namnnapping ligger i en juridisk gråzon. Det är inte olagligt att registrera ett domännamn som är eller liknar ett företagsnamn, men det gäller bara så länge du inte förlorat i domstol.

Den person som för några år sedan ville starta en sökmotor med namnet "Find us" och som registrerade "Findus.com", blev dragen inför Wipo av matvarujätten Findus. Men han vann och Findus tvingades sedermera förmodligen betala dyrt för att köpa domännamnet. Hans agerande var alltså inte olagligt och naturligtvis inte heller omoraliskt om han verkligen hade tänkt starta en söktjänst.

Namnnappning handlar om att någon på ett medvetet sätt registrerar ett företagsnamn som domännamn för att tjäna pengar. Det förekommer fortfarande men riktar sig idag framförallt till mindre företag och branscher, eftersom domstolar oftast dömer till de stora företagens fördel.

Ofta utnyttjar man också de mindre företagens okunnighet. Ett snarlikt sätt att göra det är genom telefonförsäljning av domännamn.

Ett företag, som vi kan kalla Seriös Handel AB, hade blivit kontaktat av EuropaWeb. De senare hävdade att ett annat företag var på gång att köpa serioshandel.com som domänadress. Enligt ICANNs regler var man nu tvungen att höra av sig till Seriös Handel AB om detta, förklarade EuropaWeb.

Företagaren blev misstänksam och bad att få lite mer information. Hon kollade upp telefonnumret, som visade sig gå till en juristfirma i Malmö. Efter några dagar kom lite mer information till henne om EuropaWeb och de priser hon skulle betala för att få "sitt" domännamn:

Hon försökte ringa till företaget för att fråga över alla dessa poster och vad de egentligen betydde. Sedan hörde hon av sig till sin branschorganisation, som i sin tur hörde av sig till mig. Tillsammans kunde vi konstatera att EuropaWeb knappast kunde kallas för seriöst.

Förfarandet är vad jag vet inte olagligt, men priset är för högt. Dessutom tar man betalt för saker som borde ingå då man köper en domän. Vad "Domän forwarding" och "Domain locking" är har jag inte heller någon aning om.

I en artikel i Göteborgs-Posten den 15 juli 2005, försvarade sig EuropaWeb och menade att man inte alls är oseriös. Istället hävdade företaget att man bara vill hjälpa företagare att skydda sina företagsnamn på internet.

Men att registrera ett domännamn kostar normalt några hundralappar och ingår dessutom i de flesta fall då man skaffar plats på ett webbhotell. Det överpris man betalar i fallet ovan är därför priset för sin egen okunnighet, skulle man kunna säga.

Hur skyddar man sig mot domänskojare?

Man kan skydda sig genom att registrera sitt företagsnamn som domännamn. Tänk sedan också på att man måste koppla det till en hemsida på nätet, dvs använda det, inom en viss tidsperiod (som varierar beroende på land och vilken domän det handlar om).

Prata med internet- och webbhotellsleverantörer för att få en prisbild. De kan svara på frågor om hur man går till väga, vad det kostar och hur domännamnet underhålls.

Du kan läsa mer om domännamn på sidan om Internet. Gå dit >

Webbhotell hittar du på min sida med surftips. Läs mer >

Har någon redan registrerat ditt företagsnamn som domännamn? Prata då med din branschorganisation och be dem hjälpa dig med det juridiska. Det finns även jurister som specialiserat sig på den här typen av frågor. Du hittar dem bl.a i Gula sidorna.

En rättslig tvist om domännamn ser lite olika ut beroende på vilken toppdomän det handlar om. Svenska se-domänen administreras av Nic.se och ägs av stiftelsen för internetstruktur, IIS. Hos dem kan man inleda ett s.k alternativt tvistlösningsförfarande. Länkar hur det går till hittar du här >

3. Bluffakturor

Bluffakturor kan dyka upp i många olika situationer. Man kan betala för mycket för en tjänst, som vi såg i förra avsnittet. Men i många fall händer att man får fakturor som är för en vara eller tjänst som man aldrig köpt.

Den här sortens bedrägeri fungerar eftersom många är rädda för att göra fel. Dessutom har man inte alltid järnkoll på sina rutiner kring olika affärshändelser och betalar kanske av misstag bluffakturan.

Handen på hjärtat: hur många är det av er som verkligen kollar att uppgifterna på fakturan stämmer? Betalar du verkligen teleräkningen eller hyran till rätt bankgiro? på Internet är det vanligt att man lurar folk genom att ha en webbsida som ser exakt likadan ut som originalet.

Man får folk att logga in på sajten, i tron att det är den verkliga sajten. men i själva verket lämnar man då ifrån sig sina inloggningskoder, som sedan kan användas av bedragaren. jag berättade om detta på sidan Blir du lurad på nätet? Läs mer >

På motsvarande sätt kan man alltså lura folk att betala fakturor till felaktiga konton, genom att härma riktiga fakturor.

Hur skyddar man sig?

Skapa säkra rutiner på företaget där leverantörers uppgifter finns lättillgängliga och där du kontrollerar alla inkommande fakturor så att inga fel uppstår.

Bestrid felaktiga fakturor genom att skriva till företaget och säg att du inte ingått avtal, inte beställt varan eller tjänsten och inte tänker betala.

I brevet skall relevanta uppgifter finnas med, som fakturanummer, fakturans belopp, datum, ditt namn, din adress, osv.

Skicka med en kopia av den felaktiga fakturan. Ta alltid kopior på felaktiga fakturor och spara en kopia av ditt brev. Spara originalfakturan tillsammans med alla uppgifter.

Får du ett krav på fakturan behöver du i juridisk mening inte göra något eftersom du redan bestridit fakturan. Skickas ärendet till inkasso måste du dock bestrida fakturan på nytt. Då gör du det direkt till inkassoföretaget.

Formuleringen "Jag bestrider detta krav då det saknar laglig grund" fungerar bra. Skicka även med kopior av det första brevet du skrev där du bestred fakturan.

Ta kopior på allt så att du har dokumentation ifall ärendet går vidare till rättslig prövning. Har du inte papper som styrker det som hänt blir det svårare att få rätt.

På sidan med surftips hittar du fler sidor med vidareläsning. Gå dit >