Krönika på Jonas Webresurs: Intervju med Jonas

Jonas Webresurs fyller 8 år i maj 2006. Detta vill jag fira och publicerar här en intervju gjord av frilansjournalisten Jenny Holmgren.

Intervjun gjordes i slutet av april för en facktidskrift, men publicerades aldrig. Därför har jag fått tillstånd att i stället lägga in den här istället. Jag har anpassat texten något för min webresurs.

Jenny: Du har skrivit ihop en imponerande mängd artiklar genom åren. Min första reaktion när jag tittade på din sajt var att bli imponerad av din produktivitet. Hur hinner du?

Jonas: Jag möter den reaktionen ganska ofta, men då tänker man inte på att jag faktiskt hållit på i över åtta år med att skriva. Jag har väl skrivit lite drygt en ny sida varannan vecka och det är egentligen inte så betungande.

Sedan är det faktiskt roligt att skriva. Jag har skrivit sedan tonåren och nästan alltid hållit mig till faktabaserade texter.

Att skriva skönlitterära alster har aldrig varit min grej. Det har alltid känts "oseriöst" på något sätt. Av den anledningen läser jag mest fakta och väldigt lite fiction.

Det som tar tid idag är att hålla alla sidor aktuella, uppdatera länkar och liknande. Dessutom försöker jag hålla mig ajour med nytt som händer och det är egentligen omöjligt.

Från början skrev jag mest om hur man skapar hemsidor för hand och hur datorns hårdvara fungerar. Men det är jag i princip helt ointresserad av idag, men måste ändå försöka hålla mina kunskaper aktuella.

Så egentligen skulle du inte vilja skriva om vissa saker men känner att du måste? Det för mig in på det andra jag tänkte då jag tittade på dina sidor, nämligen varför du skriver? Är det för dig själv eller andra?

Det där är en bra och lite jobbig fråga. Många som skriver till mig läser mina sidor om hårdvara och kodning av hemsidor och därför känner jag en viss skyldighet att hålla sådana delar av min sajt levande. Men samtidigt håller det också fast mig och hindrar mig från att skriva om saker jag egentligen vill.

Detta är faktiskt ett växande problem. Jag satte mig häromdagen och skrev ner en lista över sådant jag skulle vilja skriva om och en annan lista över sådant jag just nu känner att jag måste skriva om. Tyvärr var det i princip helt olika saker.

Frågan om jag skriver för mig själv eller andra är därför lite svår att svara på. Från början var det för att förstå själv. Sedan upptäckte jag att andra lyssnade och nu skriver jag ganska mycket för andra.

Sedan finns det också en ekonomisk aspekt. Jag vet att vissa sidor drar till sig besökare, vilket i sin tur genererar annonsörer, som gör att jag idag har en sajt som inte belastar min ekonomi.

Skriver du idag av samma anledningar som då du började?

Både ja och nej. En anledning till att jag började skriva var att jag tyckte att datortidningarna var för undermåliga och bara sade hälften. Så jag förklarade hela sidan av saken.

Men det finns också en ekonomisk aspekt, som går som en röd tråd. Och jag skriver i väldigt hög grad för att lära mig nya saker.

Sedan tror jag också att jag tänker som allra bäst då jag får skriva om det. Att skriva för andra gör att jag tvingas lära mig mycket mer än jag kanske borde, bara för att kunna besvara all följdfrågor.

Sedan tror jag att det delvis också sitter i generna. Min släkt på både mammas och pappas sida har bestått av många kreativa människor: hantverkare, konstnärer, uppfinnare, musiker, lärare och liknande.

Har du aldrig funderat på att samarbeta med någon?

Jodå, jag har haft flera samarbeten igång. Problemet med andra personer är ofta att jag är väldigt noggrann med det jag gör och alltid vill säga sanna saker på ett utförligt sätt. Många jag jobbat med har helt enkelt inte hållit måttet.

Sedan har även många företag hört av sig och velat samarbeta, men det har alltid fallit på antingen för dåligt betalt eller för dåliga villkor.

Om du fick välja vad skulle du då skriva om?

Oj, det är svårt att svara på, men det jag brinner för just nu är foto med allt vad det innebär. Om jag tar fram kristallkulan så kommer jag nog också att komma in mer på filosofi och psykologi i olika former. Kanske också musik och musicerande.

Jag har tittat lite på din hemsida, men du skriver väldigt lite om dig själv. Så vem är du?

Det går egentligen att svara på många olika sätt. Ett svar är att jag egentligen inte vill prata om mig själv, inte för att jag inte tycker att jag är intressant, utan för att min webresurs inte handlar om mig själv.

I vår värld finns alldeles för många som egentligen utan att ha så mycket på fötterna skriker ut sin egen förträfflighet eller bara att de finns. Jag har försökt vara en motkraft till det. Men jag vet att många tycker att jag är underlig.

Men om jag då frågar så här: Är du gift? Har du barn? Var är du född?

Ja, då måste jag väl svara (skratt). Jag har tyvärr inte haft förmånen att få barn. Det har inte blivit så. Och jag har just gått igenom en jobbig separation från en lång relation. Nog om det.

Jag är född på 60-talet och uppvuxen i Göteborg. Min resa har varit ganska brokig. I gymnasiet ville jag bli jurist eller ekonom, sedan planerade jag för en karriär som militär innan jag tvärvände och blev vapenvägrare och började studera filosofi (skratt).

Efter tio år som student och doktorand i filosofi insåg jag att det inte gick att försörja sig på det. Många av mina vänner som doktorerade i humanistiska ämnen gick direkt ut i arbetslöshet.

Därför startade jag eget företag och ägnade en tid åt att göra webbsidor. Det var på den tiden som det räckte att kunna Html och göra bildbeskärningar i Photoshop.

Sedan sprack IT-bubblan och jag blev tvungen att kombinera företagandet med läraryrket. Sedan dess har jag jobbat ganska mycket som gymnasielärare, men också som utbildare inom företagsvärlden. Jag har också prövat lyckan som projektledare, säljare, marknadsförare, informatör och lite till.

Många sidor på min sajt har tillkommit efter att ha skapat kurser och utbildningar. Så den mixen har varit väldigt bra. Självklart har den varit slitsam också. Många gånger har jag jobbat heltid på ett företag och sedan kommit hem och haft ytterligare 20-30 timmar i veckan i mitt eget företag...

Vad skall du bli när du blir stor?

Bra fråga! (skratt) Jag skall försöka utbilda mig vidare i höst och förhoppningsvis hittar jag något roligt att jobba med också.

Din sajt har ju funnits ganska länge och du har därmed följt en väldigt intressant utveckling inom IT-världen. Vad kan du säga om den?

Ganska mycket! Jag började redan på det glada 70-talet och de tv-spel som fanns då. Sedan använde jag datorn till att spela med under 80-talet. Under 90-talet var datorn en ord- och bildbehandlare.

Men utvecklingen har inte varit så intressant i sig. Vilken processorhastighet eller hur många megabytes har egentligen aldrig varit någon stor fråga för mig. Jag har nämligen alltid tyckt att tekniken skall vara transparent, den är i sig inte intressant utan istället vad man kan göra med den.

Det vi ser just nu är olika små steg mot en sådan framtid. Tv-apparaten växer samman med datorn, datorn används både för traditionella arbeten som att skriva och läsa, men utnyttjas också för att visa film och spela upp musik. Man ringer inte bara i mobiltelefonerna utan tittar också på film, lyssnar på musik, tar bilder och lagrar data.

Apple släppte nyligen nya datorer med möjligheten att köra både Mac OS och Windows. Jag ser Apple som en föregångare inom tänket kring vad man kan göra med datorn.

Fortfarande finns det nördar som vill öppna datorn och löda fast nya komponenter, hacka sig in i sitt operativsystem för att modifiera det, osv. Men jag tror att de är på väg att försvinna - eller möjligen marginaliseras. I framtiden kommer ytterst få att ägna tid åt att knacka kod eller mecka med datorn.

Jämför med hur det ser ut på bilmarknaden. Jag kan inte så mycket om bilar, men vad jag förstår är bilarna idag så tekniskt avancerade att man inte kan göra mycket själv. Bilmekanikern kopplar upp sig mot bilens "hjärna" och sedan talar bilen själv om vad som är fel. Och så byter man ut större enheter men sällan mindre delar.

Likadant håller på att hända inom data och IT. Redan idag uppdaterar programmen i datorn automatiskt sig själva och datorn söker igenom och reparerar filer. Man behöver inte skriva egna drivrutiner till skrivaren, som när jag började, utan det är bara att ansluta och börja printa.

Nyligen deklarerade jag via nätet för första gången. Jag var helt övertygad om att det inte skulle fungera, vilket jag tidigare ofta mött då komplexa system lanseras. Men idag är serverfel alltmer ovanliga och jag tror att det på sikt kommer att förändra hur vi använder nätet.

Likadant är det med musik. Alla som är 30 eller äldre har väl en CD-spelare hemma? Men yngre använder datorn eller har inga CD-skivor alls. I stället handlar man musiken via iTunes eller andra sajter. Sedan har man all sin musik i en liten manick som får plats i fickan!

Tekniken är ännu ung. Utvecklingen går kanske inte så snabbt framåt idag, men växer å andra sidan "på bredden". Ge utvecklingen 10-20 år så skall du se att vi har skaffat ett helt nytt sätt att tänka.

Är det enligt dig en positiv utveckling?

Både och, tror jag. Det är positivt att vi kan göra nya saker med tekniken. Men risken är alltid att man bygger in nya problem som vi inte räknat med.

Ett exempel är all trådlös teknik. Vi vet idag väldigt lite om riskerna. Tänk om det visar sig att strålningen är livsfarlig om man utsätts för den under 30 år?

Mobilkamerorna och lättheten att publicera bilder på nätet har redan visat sig vara en dålig idé i händerna på vissa. Ungdomar som tar bilder av varandra och publicerar dem, utan att inse konsekvenserna, tycker jag redan idag är ett samhällsproblem.

Jag tänker t.ex på olika sätt att mobba varandra, där en kränkande bild av en person kan få oerhörda konsekvenser för den personen, när bilden väl är ute på nätet.

Men jag är inte teknofob utan har en tilltro till att ny teknik tillför bra saker. Det gäller bara att vi lär oss använda den på sunda sätt.

Det som stör mig just nu är väl att debatten sällan handlar om teknikens användbarhet. Medierna fokuserar oftast på en sida - svart eller vitt - och det skapas aldrig några djuplodande analyser eller resonemang. Politikerna i vårt land visar också ofta upp en skrämmande okunnighet och ligger förmodligen flera år efter.

Mest inspiration får jag faktiskt från science fiction-litteraturen. Inte den del som kallas sci-fi och mest är till för att underhålla, utan den som försöker spegla vår tid i en tänkt framtid. Just nu läser jag en väldigt intressant bok av John C. Wright med titeln The Golden Age från 2002.

Den handlar bl.a om hur man i framtiden använder tekniska hjälpmedel för att förändra sina sinnen och för att sedan lagra dem. Så som vi idag använder solglasögon för att stänga ute solljus använder man i Wrights framtid frivilliga justeringar av syn och hörsel, för att stänga ute oönskad information. Man förstärker vissa smaker eller känseln för att få ökad njutning.

Problemet med detta är att man inte riktigt vet vilken verklighet man lever i. Huvudpersonen blir berövad sina hjälpmedel och blir chockad över hur blek verkligheten är och hur ful och hjälplös han själv framstår.

Precis på samma sätt lever många idag och Wright målar upp en ganska intressant förstoring av vår tid. Sedan vrider han till det ett varv till genom att alla minnen som huvudpersonen har är lagrade på gigantiska "hårddiskar". När dessa raderas eller felaktiga minnen läggs till skapas förvirring.

Jag tror att Wrights tanke liknar min egen väldigt mycket, nämligen att tekniken är underbar då den används rätt, men att den också kan ge skrämmande konsekvenser för personer som inte kan hantera den.

Du menar alltså att vissa människor får egenvärde genom tekniken?

Självklart är det så! Den som har den senaste mobilen regerar och den som har flest dyra saker vinner. Risken med det är att tekniken används fel, att den får egenvärde, något som är helt emot min tanke om transparent teknik.

Transparens handlar för mig om att man vill förverkliga sig själv och kan få nya sätt att göra det på genom tekniken.

Det kan vara att utveckla sitt visuella seende genom att använda digitalkamera och bildbehandlingsprogram eller göra intressanta filmer med billiga dv-kameror. Det är plötsligt möjligt att göra vacker musik med utrustning som blott kostar några tusenlappar.

Det handlar alltså inte om att vara någon genom tekniken utan att vara någon genom det man gör med tekniken. Men denna skillnad syns väldigt sällan idag och den som hävdar den framstår säkert som väldigt underlig?

Jag tror att det är det är lite det jag vill få fram genom min sajt, att visa att det går att vara hyfsat bra på någonting utan att för den saken skull ha de dyraste prylarna eller mest avancerade kodningen.

Förhoppningsvis inspirerar jag andra att göra någonting liknande. Något som gör världen lite bättre. Jag hoppas i alla fall det.

Jenny Holmgren
Frilansjournalist
7 maj , 2006