Om Azorerna

Azorerna har länge ansetts som ett lite svårare turistmål. Dels därför att det ofta regnar. Du ser alla moln på mina bilder!

Dels för att det inte är så varmt och inte finns några riktigt bra stränder. Närmaste strand låg 4 km bort och bestod av grå lavasten...

Vi badade ändå, men vattnet var iskallt och klipporna skrovliga och hårda (men vackra!). Bilderna visar hur kusten ser ut:

Geografi

Azorerna består av nio småöar där den största, Sao Miguel, är 65 km lång och 10-20 km bred. Öarna ligger ungefär 2/3 väg mellan Portugal och USA.

Man flyger mellan öarna och det tar c:a en halv till en timma. Det går alltså inga båtar, då öarna ligger för långt ifrån varandra.

Azorerna bildades ur vulkanutbrott på havsbotten. Tre stora kratrar bildar idag lika många sjöar, som jag visar bilder på under "Bilutflykter". Senaste vulkanutbrottet lär ha varit på 1400-talet.

Det är för naturen man åker hit! Man kan både vandra och åka på utflykter. Landskapet är enormt varierande, från regnskogsliknande partier i dalarna, till bördiga slätter, botaniska parker, karga bergslandskap och blommande trädgårdar.

Historia

Öarna upptäcktes på 1400-talet och koloniserades för att valfångarna skulle ha någon stans att proviantera. Man odlade bl.a apelsiner i stor skala, vilka även exporterades till Europa.

Vid 1800-talets början drabbades öarna av sjukdomar, vilket gjorde dem isolerade. Dessutom gjorde ångbåtarna sitt inträde i Europa och då blev det billigare och gick snabbare att importera frukten från Medelhavsområdet.

Azorernas storhetstid var därmed över. Man fortsatte både odla frukt och jaga valar, men ekonomin var ganska dålig.

Många flyttade därför till fastlandet och fortfarande står många hus tomma. Man ser ganska got om lämningar efter denna tid.

Under 1900-talet hade Portugal ett instabilt politiskt klimat, vilket ytterligare drabbade öarna. Men sedan 1976 är öarna delvis självstyrande och har bl.a. en egen flagga.

Idag lever man främst på export av jordbruksprodukter. Man har vissa inkomster från turisterna och är en militärstrategiskt viktig bas i Atlanten, samt för alla som seglar över Atlanten.

Kulturen

Storhetstiden är som sagt förbi, men fortfarande finns mycket av det gamla kvar i form av vackra hus och gator. Människorna verkar vara väldigt stolta, men också bistra. Först tredje dagen såg vi en portugis le.

När det gäller shopping så kan man säga att det är lika dyrt som hemma. Det är inte särskilt turistvänligt och man säljer sällan ens vykort. Engelska och kroppsspråk fungerar fint.

Maten brukar vara spännande då man kommer utomlands. Men här blev vi väldigt besvikna. Vårt hotell bjöd varje dag på ett 50-tal rätter och det mesta såg gott ut, men smakade sällan så.

Fisk, korv och kött fanns i olika konstellationer. Ofta var fisken salt eller inlagd i vinäger. Fläskköttet blandade man gärna med musslor. Det låter konstigt och smakade ungefär så.

Man stekte också köttet och fisken i margarin och många gånger hade maten därför en bismak av gammalt flott, som vi hade svårt för.

Bönor fanns också i olika former och storlekar. Inälvsmaten skall vi dock inte prata närmare om. En del korvar försökte vi oss på, men de flesta smakade alldeles för mycket djur för vår del. Eller innehöll en för stor andel späck, brosk och gnask.

Vi älskar ost, men det portugisiska utbudet begrep vi oss inte på. Av de tjugotalet ostar vi försökte oss på var det få som smakade något. Man verkar tycka om lite smaklös mat även när det gäller ost. Gillar man svensk hushållsost får man sitt lystmäte här.

Jag låter kanske gnällig om maten, men den var verkligen en besvikelse. Köket är ungefär i samma "klass" som det norska eller brittiska.

Dock prövade vi en inhemsk fiskrestaurang nere i marinan som vi var nöjda med. Vi åt grillad vitfisk och med lite salt och citron på så var det väldigt gott.

Pröva dock gärna den färska frukten, som är mycket god. Man odlar apelsiner, äpplen, persikor, kiwi och en inhemsk sötare variant av ananas.

Ett litet tips bara. Ananas är lätt laxerande, något som fick oss att tvingas ställa in nattklubbsbesöket, efter att ha grävlat i oss en riktigt stor färsk ananas några timmar tidigare...

Portugiserna dricker ett espressoliknande kaffe i äggkoppsstora koppar. Man har mycket socker i, säkert 4-5 bitar. För en svensk kan "um café por favor" därför lätt bli en chock. Oftast serveras dock sockret i en skål bredvid.

Café Duplo är en dubbelt så stor kopp av detta kaffe. Står det i alla fall i guideböckerna. Men på caféerna var det inte många som begrep detta uttryck.

Glöm alla "svenska" uttryck du lärt dig, som espresso, cappuchino, café au lait, latte, osv. Här är man nämligen stolta över det inhemska.

Carioca är "um café", som innebär att kaffet späs ut med en skvätt hett vatten. Vill du i stället späda med en skvätt het mjölk beställer du en meia de leite. Tänk dock på att mjölken är ganska söt och att man på många caféer häller ganska mycket mjölk i koppen. Vill du ha ändå ha mycket mjölk i kaffet (mer mjölk än kaffe) beställer du lämpligen en galão.