Bilutflykter

1. Riberia Grande - Nordeste - Povoação
2. Furnas - Lagoa das Furnas - Lagoa do Fogo - Caldeiras
3. Tvillingsjöarna - Porta da Ferraria - Capelas

Vi hyrde bild i tre dagar. Beställningen och betalningen gjorde vi hemifrån, dels för att det blev billigare och dels för att vara säkra på att få tag på bil.

Uthyraren ville att vi skulle betala 450:- för en person- och bilskadeförsäkring, som skulle eliminera självrisken om vi skulle krascha. Vi tyckte det var dyrt och chansade på att klara oss.

Detta var innan vi kände till att man körde som biltjuvar. Av en guide fick vi reda på att portugiserna inte haft bil så länge. Därför har de inte vår "bilkultur" och trafikmiljön är tämligen kaotisk emellanåt. Försäkringen rekommenderas därför till den med svaga nerver...

Solresor säljer en vägbeskrivning som kan vara värd investeringen. Många uppgifter är gamla, men man får ändå en bra guide över rutter och lämpliga resmål.

Första dagen försökte vi på egen hand ta oss ut ur Ponta Delgada. Men smala enkelriktade gator och en hysterisk trafik gjorde att vi irrade omkring och tog längre tid på oss än vi borde. Dag 2 och 3 åkte vi en annan väg, som hotellpersonalen tipsade om.

1. Riberia Grande - Nordeste - Povoação

Första dagen åkte vi motorvägen till Riberia Grande. Här finns en likörfabrik, som var svår att hitta, men som gärna tog emot turister och visade hur man tillverkar de olika spritsorterna. Vi fick också provsmaka allt vad vi orkade.

Därefter tog vi vägen längs den norra kusten mot Nordeste. Vi passerade Europas enda teodling. Vägen var ganska dålig, men det gjorde inget att vi tog oss långsamt framåt. Det var bedårande vackert!

På Azorerna betalar man en särskild skatt, som gör att man kan anställa folk som går längs vägarna och klipper gräs, planterar blommor och gör fint. Vilka vackra vägrenar! Vilken utsikt!

På Azorerna har man också en förkärlek för vackra rastplatser, där man kan stanna och grilla under tak och ha samkväm. Vi såg många familjer som umgicks på detta sätt.

Mellan Lomba da Maia och Nordeste kröp vi fram och stannade ganska ofta till och tog kort och njöt av naturen och vyerna. Vi trodde knappt våra ögon, så vackert var det.

Från Nordeste tog vi oss mot Povoação och sedan åkte vi den södra kustvägen tillbaka. I byarna fanns inte direkt något att se och det var svårt att hitta restauranger. Ett tips är därför att köpa med sig lunch och äta på någon av de många rastplatserna.

Totalt körde vi inte särskilt lång sträcka, men eftersom vägarna slingrar sig bland bergen tar det längre tid än man tror att köra. Från Ponta Delgada till Nordeste är det 60-70 km och det tog ungefär 2,5 timmar att köra. Lika långt hade vi sedan hem.

2. Furnas - Lagoa das Furnas - Lagoa do Fogo - Caldeiras

Andra dagen åkte vi södra kustvägen, tillbaka varifrån vi kommit tidigare dag. Till Lagoa var det fin motorväg.

På programmet stod först den botaniska parken, Terra Nostra, i Furnas.

Trädgården anlades på 1700-talet och sägs ha fler än 2.500 sorters träd. vackert var där i alla fall och vi var praktiskt taget ensamma. Vi kunde ostört promenera omkring och njuta av prakten.

Vi badade till sist i den "ungdomens källa" som finns i parken. Vattnet är alldeles varmt och svavelrikt, eftersom det kommer från de naturliga källor som finns på ön.

Efter Terra Nostra-parken åkte vi till Furnassjön, Lagoa das Furnas. Här såg vi fler prov på den varma underjorden. I ena kanten osade det svavel och luktade illa, där varm lera bubblade upp ur jordens innanmäte.

Sjön ligger mycket vackert mellan bergen. Den sägs vara rik på fisk, men vattnet var alldeles grumligt. En vacker kyrka ligger i utkanten av ett sommarstugeområde.

På vägen från Furnas stannade vi och fikade i det lilla fiskelägret Vila Franca do Campo. Här utanför ligger den lilla ön Ilhéu da Vila, som är ett naturskyddsområde. Ön är minimal, men har ändå en strand. Båtar går i skytteltrafik för den som vill åka dit.

Vi hade nu tid på oss och bestämde oss för att ta en sväng tvärs över ön och passera Lagoa do Fogo. Detta blev en väldigt intressant upplevelse, eftersom vi körde längs supersmala, dimhöljda bergsvägar.

På nervägen passerade vi Caldeiras, som har en nyrenoverad källa med mycket vackert vattenfall. Vägen upp dit kantas av prunkande växtlighet. Ormbunkar stora som träd och annat intressant.

3. Tvillingsjöarna - Porta da Ferraria - Capelas

Sista dagen åkte vi västerut. Jag körde med rutan nervevad, eftersom det var varmt inne i bilen och vi saknade AC, och brände mig ganska rejält...

Vägen upp i bergen är verkligen vacker och vi var i stort sett den enda bilden ute på vägarna. Efter Relva tog vi av västerut och vid Lagoa Canário vek vi av för att titta på den fantastiska utsikten.

Tvillingsjöarna, Lagoa Azul och Lagoa Verde, har olika färg beroende på att himlen speglas i den ena och skogen i den andra. Vi vandrade några hundra meter ut och blev alldeles hänförda över sjöarna, bergen och havet bakom.

Kratern är 15 km tvärs över. Senaste vulkanutbrottet skedde här 1444. Sten och aska slungades då ut, samtidigt som en del av de kringliggande bergsmassorna störtade ner i sjöarna.

Den lilla staden Sete Citades skymtade där nere. Vi åt lunch där så småningom. På vägen ner passerade vi Monte Palace, ett stort hotell som byggdes 1985, men som gick i konkurs bara några månader senare.

Sedan dess har det stått övergivet och håller nu på att förfalla. Folk vi träffade, som försökt gå upp och titta närmare, berättade att ilskna vakthundar vaktade stället.

Vi åkte vidare mot Ponta da Ferraria, ett litet fiskeläger på den västligaste delen av ön. Vi hittade en väg ner till "stranden", där vi badade i de naturliga pooler som bildats. Tidvattnet var dock på väg upp (det skiljer 2 meter mellan ebb och flod), så vi fick skynda oss.

Vi körde sedan vidare mot Ponta dos Mosteiros, som visade sig ha en ganska ok strand. Men vi hade fått nog av iskalla bad och fortsatte istället vägen utefter norra kusten, till Capelas och sedan tillbaka hem till Ponta Delgada.

Totalt körde vi 40 mil och gjorde av med 28 liter bensin (26 euro). För oss var tre dagar perfekt och vi fick se i stort sett allt vad Sao Miguel hade att erbjuda.