Krönika på Jonas Webresurs: Reseberättelse från Marmaris i Turkiet

1. Inledning

Ett tema i mina krönikor har varit reseberättelser och mitt syfte med dessa har varit att berätta lite om mina intryck från fjärran platser, inte minst hur man ser på och utnyttjar IT. Denna gång handlar min text om resan jag och min sambo gjorde till Marmaris i Turkiet, sommaren 2003.

2. Bakgrundsfakta

Den svenska sommaren garanterar ingen sol och i år ville vi verkligen vara säkra på att få sol på vår semester. Därför letade min tjej upp några alternativ och tillsammans bestämde vi oss för att åka till Marmaris i Turkiet.

Turkiet är nästan dubbelt så stort som Sverige, men har en befolkning på c:a 60 miljoner. Man vet dock inte exakt hur många som bor där, eftersom man inte räknar som vi. Statistiken bygger i stället på de uppgifter man får genom att knacka dörr och fråga hur många som bor i huset.

Landet är lite extra intressant i år eftersom Irak-kriget höll på under våren. Någon risk för att åka till västra eller södra semesterorterna finns inte. Ja, det är inte farligare än att åka till Danmark i alla fall. Men många är ändå rädda och flera turkar vi träffade berättade att årets inkomster från turismen är de sämsta på över 13 år.

Turkiet har många spännande grannar. Vi läste tidningen Turkish Daily News, som hade helt annat nyhetsinnehåll än vi är vana vid. I väster finns Grekland och Bulgarien. I sydöst finns Syrien och Irak. I öster finns Iran, Armenien och Georgien. Norr om Turkiet ligger Svarta Havet och bortom det Ryssland.

Marmaris ligger på en halvö på sydvästra kusten, mellan Rhodos och Kos. Man landar med flyget i Dalaman och bussen till Marmaris tar c:a 2 timmar.

I turistbroschyrerna pratas det om att denna del av kusten är den "turkiska rivieran". Platsen är ganska vacker och har en varierande natur, tack vare flera floder som rinner ut här, samt att Medelhavet möter det Egeiska havet.

Bergen längs kusten är branta och höga så vägarna är oftast mycket krokigare än på kartan. Bergen gör också så att värmen konserveras och vi hade temperaturer på 35-45 grader i skuggan.

Till och med turkarna själva tyckte att detta är lite väl varmt. Vi såg två pyttesmå moln och det regnar sällan här under sommarmånaderna. Ändå är det ganska grönt, jämfört med många andra platser med samma klimat.

Miljöarbetet har inte kommit särskilt långt jämfört med Sverige, så källsortering existerar inte. Djurhållningen är inte heller föredömlig och man ser ofta tydliga exempel på det, i form av utmärglade kor som står i hagar utan gräs.

97% av befolkningen är muslimer och det finns många moskéer. Ändå är religionen inte särskilt påtaglig. De flesta turkiska kvinnor vi såg hade inte slöja, men man badar inte topless. Över huvud taget är det intressant att studera mixen av väst och öst, sekulariserat och religiöst liv.

De flesta företag saknar ännu hemsida och även de största hotellen har Hotmail- eller Yahoo-adresser för sin e-post. Turkiets landsdomän är .tr, men det verkade som om man inte får ha en sådan utan tillägget com eller net före landskoden. Vanligast var att domänadresserna slutade med .com eller .com.tr.

3. Marmaris stad

Marmaris sägs ha 25.000 bofasta invånare och 75.000 turister under sommarmånaderna. Turismen är den största inkomstkällan och letar man efter en liten mysig, turkisk semesterort skall man inte välja detta resmål.

I Marmaris semestrar framförallt engelsmän, holländare och ryssar. En och annan skandinav kunde vi stöta på, men vi såg (eller hörde) inte en enda tysk. Vill man träffa tyska turister skall man i stället åka till Alanya, på sydkusten av Turkiet.

Engelsmännen sätter sin prägel på utbudet. Restaurangerna serverar "English breakfast" och menyerna är på engelska. Maten är ofta anpassad efter engelska magar, men letar man lite kan man hitta genuint turkiska restauranger. Det finns också ett par bra indiska och kinesiska ställen, för den som vill pröva sådan mat.

Man kan promenera i marinan "längst till höger" och sedan vandra utmed den smala strandpromenaden, som sträcker sig ungefär 5 km åt andra hållet.

Stranden är stenig så letar man efter finkornig, vit sand bör man uppsöka något annat resmål. Däremot finns det många stränder runt omkring och man kan lätt ta sig dit med antingen båt eller buss.

Nattlivet är hektiskt och det finns mycket att titta på längs hela marinan. Allra längst bort, där de stora, lyxiga båtarna ligger förtöjda, hittar man lite äldre barer, ofta med vattenpipor och mysiga soffgrupper.

Bakom dessa barer finns den hektiska bargatan, där musiken är hög och partyna avlöser varandra. Längs hela strandpromenaden finns dock gott om ställen för den som vill äta gott, lyssna på musik eller bara sitta ner och titta på alla människor.

4. Shopping

Vi pratade med andra turister, som berättade att priserna skjutit i höjden i hela Turkiet under de senaste två, tre åren. Marmaris är också lite dyrare än övriga ställen eftersom hamnen ofta besöks av båtar med köpstarka turister.

Sammantaget var Marmaris "lite billigare än hemma". När vi åkte var 1 euro ungefär 9 svenska kronor och 1 krona detsamma som 6 miljoner turkiska lira. En ungefärlig prisuppgift fick man genom att ta bort 5 nollor och dela med 2.

Det var dyrare att betala i euro än i turkiska pengar, så fråga gärna om priset i bägge valutorna när du handlar, betalar resor och liknande. Växla skall man alltid göra på Posten (PTT). De har bäst växlingskurser och tar bara 1% i avgift.

Växlingskontoren säger att de inte tar ut några avgifter, men man får ändå aldrig det man är berättigad till, enligt den kurs de anger. Generellt sett tar växlingskontoren 5-10% i avgift.

Växlade man 50 euro (c:a 450 kronor) fick man 81 miljoner lira på Posten, men bara 75 miljoner på växlingskontoren. Det är alltså mycket pengar man förlorar på att inte växla på rätt ställe!

I Marmaris finns ett litet postkontor bakom basaren och ett större 100 meter bakom det stora matvaruhuset Tansas (se nedan). Fråga dig fram!

Butikerna

Butikerna säljer ofantligt mycket krimskrams. Gatorna runt strandpromenaden är turistanpassade och har ungefär samma utbud. Här säljer man kläder, väskor, guld och smycken, lädervaror, keramik och mattor. Detta är de varor man tycker att man har bra priser på.

Klädbutikerna säljer märkeskläder till billiga priser. Eftersom det oftast är kopior får man se upp. Grundregeln är att ju billigare priser desto sämre passform. Prova alltid kläder innan du köper dem!

Utanför butikerna står försäljare och försöker locka kunder. "Hello my friend! Where are you from?" är ett slags mantra man ständigt hör. Många turkar har bott i Sverige och man kan därför få en trevlig pratstund med ägaren. Oftast är dock tilltalet ämnat att inleda en dialog.

Börjar man prata med en försäljare kan man lätt fastna. Och när man väl pratat en stund tycker nog många turister att det är oartigt att inte köpa något. Detta vet naturligtvis försäljarna, som kan vara tämligen ihärdiga att börja prata och försöka sälja.

Vi löste detta genom att säga att vi var från Luxemburg och sedan snabbt säga "Just looking". På så vis slapp vi många efterhängsna försäljare.

Att fråga om vad saker kostar är inte alltid så lätt. I de större butikerna finns prislappar men priset är inte alltid det som står. Med undantag för de stora matvaruhusen kan man därför pruta.

Att pruta

Det sägs att man kan pruta 25-35% av det pris försäljaren säger. Men att pruta var inte lätt. Nedan följer tre situationer som jag råkade ut för, som visar detta:

Situation 1
Jag: Vad kostar denna? (en t-shirt av känt, men förfalskat märke)
Försäljaren: 25 miljoner (c:a 150 kr)
J: Oj, det låter mycket!
F: Ja, men det är original
J: Hmmm... Det är dyrare än hemma. Jag är beredd att betala 10 miljoner.
F: Du kan få bättre pris om du köper tre stycken.
J: Jaså, men jag vill bara ha en. Jag kan gå upp till 12 miljoner, men sedan tycker jag att det är lite dyrt.
F: Ledsen, men jag kan inte gå ner i pris.

Så jag lämnade butiken och hann gå en bit innan försäljaren ropade (inifrån butiken) att jag skulle komma tillbaka. Men då hade jag redan tröttnat, för jag tyckte att han hade kunnat gå ner lite i pris medan vi köpslog.

Situation 2
Jag: Vad kostar denna? (ett stort badlakan)
Försäljaren: 25 miljoner (c:a 150 kr)
J: Oj, det låter mycket!
F: Vad vill du betala?
J: 10 miljoner.
F: Nänä! 24 miljoner och inte en lira mindre!
J: Tyvärr, det är för mycket. Jag kan ge dig 12 miljoner.
F: 24 miljoner var mitt sista bud.
J: Ok, hejdå!

Och så gick jag och försäljaren ryckte på axlarna. Visst hade jag kunnat betala det han ville ha, men då hade jag hamnat på samma pris som hemma i Sverige, t.ex på rea. Det såg jag ingen poäng med.

Situation 3
Jag: Vad kostar denna? (en sweatshirt av känt, men förfalskat märke)
Försäljaren: 65 miljoner (c:a 350 kr)
J: Haha, det var roligt. Hemma kostar en sån här 20 miljoner.
F: Vad! Den här är ju äkta!
J: Det är möjligt, men 65 miljoner är ju alldeles för dyrt!
F: Var är du från nu igen? Sverige? Du är inte klok! 20 miljoner? Vansinne!
Försäljare 2: Är du dum i huvudet? (pekade med pekfingret mot tinningen) 20 miljoner! Ha!
J: Jaså, ja vi kanske inte kommer så mycket längre här. Jag tror att jag går nu.
F: Ja, gå du!
F2: Ut ur vår butik!

Så jag gick därifrån, en aning förvånad över denna ilska och över att de inte kontrat med ett lägre bud. Men just som jag kommit en 10-15 meter bort började de två försäljarna gasta igen. Jag vände mig om. De ville att jag skulle komma tillbaka. Varför då? Så jag vände mig om och tog några steg till. Då gastade de: "Ok, du får den för 20 miljoner"!

Jag blev inte riktigt klok på hur de ville att man skulle pruta. Kanske gjorde jag något fel?

Var handlar man?

Marknaden: I Marmaris finns en fredagsmarknad. Man hittar den några kvarter bakom marinan och Tansas (se nedan). Den består av hundratals stånd där allt ifrån grönsaker och verktyg, till kläder och smycken säljs.

Det är varmt så svala kläder, fotriktiga skor och en stor flaska vatten är att rekommendera. Marknaden flyttar runt mellan de olika byarna och befinner sig t.ex på onsdagar i Içmeler. Vill du se hur det ser ut i någon av de andra byarna kan det vara bra att passa på då de har marknad. Fråga reseledaren eller på turistinformationen i början av marinan efter tider.

Basaren: ovanför marinan finns ett takförsett område med mängder av små butiker. Här kan man hitta det mesta till ganska bra priser. Butiksgatorna längs strandpromenaden kändes dyrare, mindre välsorterade och mer turistiga, jämfört med basaren.

Matvarubutiker: Det är svårt att hitta bra butiker för att köpa frukt, grönt och liknande. Oftast är man hänvisade till små supermarkets med dåligt sortiment och hutlösa priser. Därför blev vi glada när vi hittade dels Tansas ovanför marinan och dels MiGros i andra änden av staden. Bra sortiment och förhållandevis låga priser, framförallt på det livsviktiga vattnet, som man bälgar i sig för att överleva värmen.

5. Maten

Jag och min sambo kan inte tänka oss att åka till ett annat land utan att uppleva dess kultur och äta den inhemska maten. Visserligen avstod vi traktens specialitet: fårhjärna med citron och mynta, men en hel del annat prövade vi.

Frukost åt vi på rummet. Yoghurt med frukt, bröd, ost, tomater, ägg och juice. Mjölken har oftast lång hållbarhet, kallas "Süt" och är sötare och fetare än vår mjölk. Perfekt till teet eller kaffet!

Jag klarar mig dock inte utan "svenskt" kaffe. Beställer man en kopp ute på stan får man med största sannolikhet ett väldigt svagt snabbpulverkaffe. Det inhemska kaffet smakar sump och det arabiska kaffet är alldeles för sött.

En lunch kostade från 4 miljoner (c:a 25 kronor) och uppåt. Läs menyn noga och fråga alltid vad saker och ting kostar. Priset på en stor stark Efes, det lokala ölet, varierade från 6 kronor och upp till 30 kronor. Ett ställe kan ta 10 kronor för en öl, medan grannen tar 25. Äter man mat kan ölen ha ett annat pris.

Någon tydlig logik i prissättningen finns inte och det är lätt att bli lurad om man frågar luddigt. Fråga man "Vad kostar en öl?" får man ett lika luddigt svar. Formulerar man sig däremot "Vad kostar två stora Efes? Hur stora är de?" så får man ett tydligare svar.

Restauranger är gärna lite flottare och dyrare, men serverar inte självklart bättre mat. Gå gärna till en lokanta, som är motsvarigheten till ett café eller en taverna. Om du äter på ett genuint turkiskt ställe så var noga med att fråga vad det är du beställer.

Det mesta står på engelska, men långt ifrån allt. Och fråga hur starka rätterna är. Vi prövade en del mat som var otroligt starka, utan att det stod något om det på menyn.

Kebab är nationalrätten och serveras i nästan alla former och variationer. Köttet är lamm eller kyckling. Fläskkött finns nästan aldrig någonstans, eftersom man är muslimer.

McDonalds och Burger King finns, men pröva hellre den turkiska motsvarigheten, Mudurnu Chicken. Där serveras kebaber och smörgåsar med kyckling i olika former. Jättegott och billigt.

Saker att pröva:

• Yoghurt (ät med färsk frukt eller honung)
• Ayran (kall yoghurtdrink)
• Äpplete (sött te som finns överallt)
• Borek (ostpaj, ät med färska tomater och oliver)
• Köfte (köttbullar eller järpar av lamm)
• Meze (smårätter som äts som förrätt eller hel måltid)
• Raki (aniskryddat brännvin, turkarnas motsvarighet till ouzo eller pernod)

I guideböckerna står det också om "kuru fasulye", som är inlagda bönor, och "hamsi", som är en turkisk fiskrätt. Vi prövade inte någon av dessa. Gå gärna till marknaden eller de stora matvaruhusen och kolla vad de har där. Det är spännande att bara titta på all "konstig" mat.

6. Sevärdheter

Marmaris

Marinan, strandpromenaden och barerna omkring dem är självklara mål i Marmaris. Ovanför marinan ser man en borg, som kanske mest är spännande för att man har så fin utsikt därifrån. Runt borgen finns en äldre stadsdel med flera pittoreskt estetiska gränder.

Men det finns inte särskild många gamla hus. Det mesta ser nybyggt ut och man kan inte säga att Marmaris är mysigt. Snarare funktionellt.

Hamam

En sak du skall pröva någon av de första dagarna är turkiskt bad, som kallas hamam. Det finns 4-5 sådana i Marmaris och man kan antingen gå dit direkt eller betala några kronor extra och anlita en turistbyrå och bli upphämtad på hotellet.

Hamam kostade ungefär hundra kronor (20 miljoner lira eller 10 euro) när vi var i Marmaris. Själva badet består av flera delar. Först får man sitta i en bastu i 10-15 minuter. Därefter blir man skrubbad och intvålad i själva "badrummet". Det är varmt och ångar, så man fryser inte. När badet är över får man sitta och vila en stund innan det är dags för en halvtimmas massage och inoljning.

Utflykter

Via sitt resebolag och de lokala turistbyråerna kan man också köpa andra utflykter. Jag är personligen inte särskilt förtjust i sådana, eftersom jag tycker tempot är för dåligt. Dessutom vill jag ha valfrihet att stanna var och när jag vill. Dessutom tycker jag ofta att utflykterna är för dyra jämfört med vad det kostar att göra den på egen hand.

En fördel med att åka på turerna det egna resebolaget ordnar är dock att guiderna pratar svenska. Köper man utflykter via de lokala turistbyråerna får man guider som pratar på engelska.

Dalyan

Hur som helst köpte vi en utflykt med båt till Dalyan. Det är en flod och ett floddelta några timmars färd neråt kusten, åt Dalaman till. Här finns sköldpaddor på vintrarna och naturen är ganska säregen. Floden består ju av sött vatten och havet är ganska salt.

I turen ingick även gyttjebad där man klafsar in sig med en hälsosam lera. Man stannar också utanför några kända gravar, som finns inhuggna i klippan.

Det går att ta sig till Dalyan på egen hand, men då får man åka buss och sedan försöka hitta en båt att åka nerför floden med. Jag tycker att det var skönt att slippa krångla med sådant denna gång.

I Marmaris och många andra delar av Turkiet finns ett väl utbyggt system av lokala bussar, som kallas dolmus. De åker nästan överallt och kostar en bråkdel av en taxi. Att åka dolmusen från vårt hotell till marinan kostade 1,5 miljoner lira (c:a 8 kr) för två, medan taxin kostade 7 miljoner.

Bussarna har olika siffror och färger, som talar om vilken linje de följer. Man betalar kontant till föraren när man stiger på eller av. Olika linjer kostar olika mycket. Fråga föraren vart han åker, så vet han om du hittat rätt buss.

Içmeler

Med dolmusen åkte vi till grannbyn Içmeler. Färden tog 10 minuter. Här är stranden finare och byn är mindre och lugnare. Marknaden är också lättare att hitta.

Mugla

En annan dolmus tog vi för att komma till Mugla (uttalas som mola). Detta är centralorten i området, men trots att man har dubbelt så många bofasta invånare, så är staden mycket mindre.

Vägen till Mugla går över branta berg och slingriga vägar. Det finns mycket att titta på, inte minst när man åker förbi Gökovabukten. Gökova lär ha Medelhavets renaste vatten, kanske för att stranden inte är något vidare. I bukten ligger även Sedir eller "Kleopatras ö", som har säregen strand, bestående av pyttesmå, runda stenar. De lär ha fraktats dit av just Kleopatra.

Båtturer går regelbundet och man kan ta sig till färjelägret med dolmus eller bussturer via turistbyråerna. Vi hoppade dock över detta eftersom stället egentligen bara erbjuder en strand, om än vacker.

Mugla var en mycket trevlig stad. Först och främst var det skönt att komma bort ifrån turisterna. Faktum är att vi verkade vara de enda turisterna denna dag och folk tittade ganska nyfiket på oss. En nackdel är kanske att inte så många pratar engelska när man kommer till ställen som inte är så vana vid turister.

Med hjälp av skyltar och uppsatta kartor hittade vi först marknaden. Här sålde man framförallt kryddor och grönsaker. Bakom marknaden ligger en lite äldre stadsdel, med mängder av små, genuina butiker. Vi upptäckte att utbudet var mer varierat, inte lika turistanpassat och inte lika dyrt. Dessutom slapp vi bli jagade av försäljare.

Datça

En dag hyrde vi bil för att åka till Datça. Bil är att rekommendera, eftersom det är både för långt och för branta vägar för att åka moppe. Vi betalade 65 miljoner (c:a 350 kr) för en dag. Sedan tillkom bensin för 30 miljoner. Vi valde en bil med luftkonditionering, med tanke på värmen.

Datça är en liten stad ute på halvön, som sträcker sig c:a 10 mil i sydvästlig riktning från Marmaris. Vi hade egentligen ingen aning om vad denna stad hade att erbjuda, men de lokala guiderna berättade att kustvägen är väldigt vacker.

Det tog ett par timmar att åka till Datça. Flera gånger gick vi av för att beundra utsikten och ta kort. Vägen är bra på de flesta ställena. Man har lagt ner mycket arbete på att göra den bred och säker, men var inte helt klara då vi körde den. Det innebar att vi några kilometer tvingades åka på en enfilig och krokig väg.

I Datça promenerade vi omkring i hamnen och åt sedan en utsökt lunch på ett lokalt ställe. Rätterna gjordes iordning i stora grytor och vi fick välja ut det vi ville äta.

Efter någon timma i Datça åkte vi till Selale, ett ställe med ett vattenfall, som vi hittade på vår karta. Vägen dit var lite krånglig och vi missade först skylten in till själva vattnet. När vi väl kom fram blev vi dock belönade med en fin liten flod som rann i en vacker dal. Här var svalt och behagligt och värt mödan, tyckte vi.

Pamukkale

C:a 20 mil nordost om Marmaris och 4-5 timmar i buss, enkel väg, ligger Pamukkale. Det är ett område som består av kritvita kalkstensberg, där vattnet har format stenen så att det bildats bassänger och underliga former. Området går därför även under namnet "Bomullsslottet".

Överallt i Marmaris hittar man reklam för Pamukkale och stället är välkänt i hela Turkiet. Vi hoppade dock över detta resmål eftersom vi tyckte att det var för långt dit.

Efesos

Runt omkring Marmaris, framförallt längs kusten, finns oräkneligt antal ruiner, gamla antika städer och lämningar från svunna kulturer. Är man historiskt intresserad finns mycket att titta på.

Ett av de mest sevärda ställena i denna kategori lär vara Efesos. Det var en av romartidens viktigaste städer och har många välbevarade ruiner. Efesos ligger 20 mil nordväst om Marmaris och även detta ställe hoppade vi över, p.g.a. avståndet.

Om man vill kan man köpa en tur med både Pamukkale och Efesos. Då ingår övernattning.

7. Marmaris på nätet

Vill du veta mer om Marmaris och Turkiet finns det en hel del bra sajter på nätet. Här följer ett urval:

Fakta om Turkiet

The Guide Turkey: www.theguideturkey.com
Ministry of Culture: www.kultur.gov.tr
Tid för Turkiet: home.swipnet.se/turkiet
Tourism Turkey: www.tourismturkey.org
Turkiets turistbyrå: www.turism.turkemb.se
Turkish Odyssey: www.turkishodyssey.com

Fakta om Marmaris

About Marmaris: www.aboutmarmaris.com
Marmaris.org: www.marmaris.org
Physkos.com: www.physkos.com

Reseberättelser och övrigt

Allt om resor: www.alltomresor.se
Bugbog Travel Guide - Turkey Beaches: www.bugbog.com/beaches/turkey_beaches.html
Embassy World: www.embassyworld.com
Expressens resguide: www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=626
Resfeber.se: www.resfeber.se

Jonas Ahlberg
10 augusti, 2003