Berättartekniker

1. Inledning

Den här sidan tittar närmare på olika berättartekniker inom multimedia. Den fokuserar på hur en berättelse kan berättas dramatiskt, episkt och faktabaserat. Mer läsning inom detta område hittar du i sektionen om filmkunskap.

I följande text har jag valt ut tre berättarstilar, som jag tycker är enkla att förstå och visa exempel på. Det är också dessa stilar som läroböcker och folk i branschen pratar om.

2. Dramatiskt berättande och dramat

En dramatiskt berättad historia innehåller först och främst en eller flera grundläggande konflikter mellan människor.

Ibland ser man beskrivningen att det är två krafter som står emot varandra: gott mot ont, ordning mot kaos, manligt mot kvinnligt, gammalt mot nytt, mänskligt mot icke-mänskligt, osv.

Enligt ordboken betyder dramatisk något som är spännande, uppskakande och omvälvande. Denna känsla skapas ur konflikten och den "strid" som denna innebär.

Bilden visar andra drag: det är stora och vida penseldrag som används för att skapa kontraster. Tempot är ofta högt och bilderna lite extrema.

Action- och äventyrsfilmer är ofta dramatiska på det viset, men dramatiken kan ligga på många olika plan. Det kan finnas många händelser, klippen mellan scener kan vara snabba och känslorna kan vara starka.

Den filmgenre som fått namn efter berättarstilen är självklart dramat. Kännetecknande för dramer är att handlingen förs framåt genom karaktärernas handlingar. Det krävs en logik i det som sker. Inget får ske utan att det förklaras, annars upplever publiken att berättelsen är ointressant.

Dramatisk vs drama

Ett problem med dramerna är att de ofta karakteriseras så, men sällan är helt och fullt dramatiska. Man måste därför försöka hålla i sär begreppen "dramatisk" och drama". Alla dramatiskt berättade historier är dramer, men inte tvärtom.

Exempel på filmer som är draman, men som inte är särskilt dramatiska är Forrest Gump (1994), Schindler's List (1993) och Casablanca (1942).

Anledningen till att denna förvirring kan uppstå är för att vi tänker oss att något som är dramatiskt också måste vara visuellt händelserikt och fyllt av action. Men i film- och multimediavärlden menar man snarare att det finns en början, en mitten och ett slut.

Dramats faser

Dramats faser, eller dramats struktur som man ibland också säger, kan beskrivas som en kurva. Beroende på vad det är för produktion kan denna se olika ut. Den kan ha en, två, tre eller flera toppar eller vändpunkter.

I bilden nedan har jag försökt visa hur man skulle kunna beskriva ett drama i tre olika faser. Huruvida man ritar strukturen som ett "berg" (som jag gjort) eller en trappa, är dock upp till var och en.

A. Anslag och presentation
Här presenteras berättelsen, med karaktärerna, miljön och konflikten. I ett drama är inledningen ofta lugn, medan en actionfilm har en mer händelserik inledning. Varje produktion har alltså sin egen struktur.

1. Vändpunkt, avslutning av första delen
Grundkonflikten är tillfälligt löst men har fördjupats. Berättelsen kan ta en delvis ny riktning när de inblandade karaktärerna försöker få ordning på sina situationer. Målet är att lösa konflikten som finns, men vilken lösningen blir är fortfarande höljt i dunkel.

B. Fördjupning och upptrappning
Den andra delen eller akten bygger vidare på det som hänt och förbereder inför förlösningen. i den andra delen får vi veta mer om intrigen, alltså spelet mellan dramats huvudpersoner.

2. Vändpunkten och avslutningen för del 2
Här avslutas den andra delen och man "börjar om" för att samla kraft till finalen. Här hittar vi också det som i vissa analyser kallas the point of no return. Den innebär att en viss riktning blir oundviklig. Allt som sedan sker leder mot den slutgiltiga finalen i del 3.

C. Finalen
Det är sedan dags att samla kraft inför finalen - konfliktens slutgiltiga lösning. Det kan egentligen ske på tre olika sätt:

• Lyckligt slut
• Olyckligt slut
• Inget slut

Lyckliga slut innebär ju att konflikten löses upp och försvinner. Sådana har vi sett i var och varannan hollywoodproduktion. Olyckliga slut innebär i stället att konflikten förblir olöst. Sådana slut är mer ovanliga.

Med inget slut avser jag sådana filmer där konflikten finns kvar för att lösas i en eventuell nästa del. Sådana slut blir allt vanligare, i takt med att filmerna med automatik får en fortsättning om de blir framgångsrika. Exempel på sådana är Batman (1989), X-Men (2000) och Spider Man (2002).

3. Avtoning, avslutning
För att inte filmer och andra produktioner skall sluta helt abrupt brukar det finnas en avslutning av något slag. Vi kan få se hur karaktärerna lever efter konflikten är löst eller liknande. I skräckfilmer brukar man använda en felaktig avtoning, för att sedan låta mördaren vakna upp och göra en sista attack.

Dramats huvudpersoner

I ett drama finns ofta tre olika karaktärer eller huvudpersoner. Först och främst har vi protagonisten som är central för berättelsen. Protagonisten är den förtryckta personen som vi har lätt att tycka synd om och identifiera oss med.

Protagonisten är den som ställer till eller ställs inför problem och mste utvecklas för att komma vidare. Han eller hon kämpar i sin tur mot antagonisten.

Antagonisten är skurken eller den person som utgör motpolen i konflikten, som skapar berättelsens dramatik. Antagonisten kan vara en annan människa, en naturkraft, en utomjordning eller något liknande.

Ibland finns sedan personer runtomkring dessa. Det kan finnas en hjälte som hjälper protagonisten. I vissa filmer finns förresten inte någon protagonist i den egentliga meningen utan endast en hjälte. Så är det i datorspel som Tomb Raider samt i filmerna med James Bond och Indiana Jones. En sådan hjälte skulle kanske kunna kallas för superhjälte.

I filmen Matrix (1999) är Neo först protagonisten, medan Morpheus är hjälten och Trinity en medhjälpare. I sista filmen är Neo snarare hjälten. Antagonisten är dels maskinerna och agenterna och dels Mr Smith.

3. Episkt berättande

Episkt berättande är i mångt och mycket omvänt mot det dramatiska. Ett epos kännetecknas av ofta att det finns en subjektiv berättelse som ses genom en persons ögon.

Det finns ofta en berättarröst som berättar vad som händer. Logiken är inte lika viktig eftersom människorna inte agerar i första hand av fri vilja, utan snarare drabbas av till synes slumpartade händelser.

Scenerna är längre, möten mellan människorna innebär inte konflikter i första hand utan snarare andra typer av känslor. Här finns ofta människor som söker något och liknande teman.

Bilden visar några andra drag: stilen är mer seriös, tempot är lugnare, man får ofta se människor i vida landskap, som betraktare skall man känna och begrunda.

Moderna filmer är dock svårare att passa in helt och fullt i en viss berättarstil, eftersom de ofta använder flera olika stilar under filmens gång. Sagan om Ringen (2001) är ett exempel på en episkt berättad historia men innehåller dramatiska detaljer. Det episka innebär t.ex att handlingen berättas snarare än ageras. Det dramatiska kommer fram i stridsscenerna och när karaktärerna har olika viljor.

Andra filmer i den episka stilen är Troja (2004), Memento (2000), datorspelet Myst (1993), osv. Inom litteraturen finns också den här typen av berättelser, som ofta kallas epos.

4. Faktabaserat berättande

Faktabaserat berättande är en tredje stil som en film eller multimediaproduktion kan ha. Här är faktan och kunskaperna viktigast.

Exempel på faktabaserat berättande är vissa dokumentärfilmer, kunskapsspel som Trivial Pursuit, radio- och tv-inslag i nyheterna, osv.

Ett faktabaserat berättande skiljer sig oftast ganska mycket från ett dramatiskt eller episkt. Här är det inte frågan om att skapa en berättelse, utan att berätta utifrån det man vet. Fakta får så att säga bestämma vad som kan berättas.

Många debatter har rasat inom den historiska litteraturen. Vad kan man skriva utifrån de fakta man vet? Hur mycket får man hitta på där fakta inte räcker till? Vilka källor måste man ta hänsyn till?

Författare som blivit kritiserade för att fabulera för fritt kring historien är bl.a Herman Lindqvist, särskilt kring böckerna Historien om Sverige, Jan Guillou och böckerna om Arn, samt mer spekulativa författare som Dan Brown med Da Vinci-koden och Änglar och demoner.

5. Frågor och övningar

Fråga 1
Vad innebär det att man berättar något på ett dramatiskt sätt? Ge exempel på filmer eller multimediaproduktioner som använt denna berättarstil!

Fråga 2
Hur kan man säga att ett drama är uppbyggt? Det kan finnas olika steg eller faser, men vilka är de? Berätta även lite om vilka dramats huvudpersoner är!

Fråga 3
Vad innebär episkt berättande? Ge exempel på filmer eller multimediaproduktioner som använt denna berättarstil!

Fråga 4
På vilka sätt tror du att man kan kombinera de tre berättarstilarna? Kan man använda alla i samma produktion? Varför eller varför inte?

Fråga 5
Tycker du att jag har missat nån berättarstil? Var skulle man t.ex kunna placera in politisk reklam och propaganda? Humor? Dokumentärfilm? Erotiska berättelser? Barnsagor? Reklamfilm?