Filmtyper

1. Inledning

En annan del av filmteorin handlar om vilka olika slags filmtyper som finns. Uttrycket "filmtyp" skall dock inte blandas samman med "filmgenre". Filmtypen handlar mer om hur filmen är gjord medan genren pekar ut vad den innehåller.

En vanlig indelning är att skilja mellan följande typer av filmer:

• Dokumentära och påhittade
• Verkliga och animerade
• Mainstream eller experimentella

I min uppdelning har jag inte med långfilmer/kortfilmer eftersom jag tycker att de filmer som finns i dessa kategorier går att placera i de andra kategorierna.

Filmtyper skall heller inte förväxlas med filmgenrer. För olika genrer se en särskild sida. Gå dit >

2. Dokumentära eller påhittade

En dokumentär film försöker visa verkliga förhållanden ute i världen. Det kan vara hur människor har det på en viss arbetsplats, vem en viss person var eller varför en viss händelse inträffade.

Dokumentären kännetecknas ofta av ett realistiskt förhållningssätt, dvs att försöka visa något så som det verkligen är. Men även påhittade filmer kan vara realistiska, så man använder sällan denna beteckning.

På engelska kallar man påhittade filmer för fiction, som på svenska skulle kunna översättas med "fiktioner". De flesta filmer på bio och i videobutiken är av denna typ.

I en dokumentär använder man ofta enklare filmtekniker eftersom man ofta filmar på plats. Påhittade filmer använder ofta uppbyggda miljöer i studior, specialeffekter och liknande.

Det finns många olika åsikter om när en dokumentär visar något verkligt och när den är påhittad. Riktigt stora krav ställer de som tycker att man inte ens får klippa inne i filmen eller lägga på ljud i efterhand.

Andra är mera tillåtande och menar att en film är en dokumentär så länge den visar ett verkligt skeende. Kanske kan man säga att de olika förhållningssätten har skapat olika undergenrer.

Det finns t.ex dokumentärer som är kompileringar, dvs är sammansatta av material som andra har filmat och som man hittat i arkiven. Intervjudokumentärer kallas sådana som bygger på vittnesmål. Direktdokumentärer (direct-cinema) innehåller i sin tur få eller inga klipp.

Ofta är en dokumentär värderande. Det betyder att den tar ställning för någon eller något. Dokumentärfilmare kan ibland få kritik om de försöker visa bara en del av en händelse. Det räcker alltså inte med att fakta måste vara korrekt, utan den måste också redovisas på så vis att den inte blir ensidig.

Dokumentärer och filmer med påhittat innehåll kan ibland likna varandra. Regissören till en film kan låna den dokumentära stilen trots att innehållet är påhittat.

Men vissa filmer lånar gärna detaljer från verkliga händelser och fabulerar kring det. Så gjorde t.ex Oliver Stone i JFK (1991) och Milos Forman i Man On The Moon (1999).

Sådana blandningar kallas för olika saker. Vanliga namn är "dramadokumentär" och på engelska säger man ofta "documentary fiction".

En annan variant är att låna den enkla inspelningstekniken från dokumentärfilmen och göra en vanlig spelfilm. Exempel på detta är s.k. dogmafilmer. De som först formulerade dogmakonceptet "Dogma 95", var danskarna Thomas Vinterberg, Lars von Trier och Søren Kragh-Jacobsen.

Manifestet består av tio regler och säger att man bara får filma med handhållen kamera i formatet 35 millimeter. Man måste använda sig av verkliga miljöer och befintligt ljud och ljus.

Skådespelarna får inte använda sig av teatersmink och inget ytligt våld får förekomma. Tiden och platsen måste vara här och nu och regissören får inte lyftas fram som filmens upphovsman.

Vill man se exempel på hur sådana filmer kan se ut är Lars von Triers filmer Idioterna, Riket och Dancer In The Dark lämpliga. Jag är ingen älskare av hans filmer så kanske ännu bättre är Thomas Vinterbergs Festen från 1998.

3. Verkliga eller animerade

Filmer kan också vara verkliga eller animerade. Verkliga filmer innehåller riktiga skådespelare av kött och blod. På engelska kallas sådana för "live-action movies".

I animerade filmer är huvudpersonerna tecknade eller dockor. Tecknade filmer bygger på att man gör filmen bildruta för bildruta. Förr satt tecknare och målade varje bildruta, men idag målar man oftare i datorn.

Det går också att automatisera vissa uppgifter. Man kan låta datorn fylla i figurer och man kan låta den skapa nya bildrutor utifrån en grundform.

Dockfilmer skapas genom att man filmar dockor bildruta för bildruta. Denna teknik kallas av vissa "pixillation". Exempel på nutida dockfilmer är dem med Wallace & Gromit, som The Wrong Trousers (1993, på svenska Fel byxor). Från samma bolag kom Chicken Run (2000, Flykten från hönsgården).

En av mina favoritfilmer i denna kategori är annars Tim Burtons The Nightmare Before Christmas (1993).

Sedan finns ju också exempel på blandformer, som King Kong (1933), The Abyss (1989, Avgrunden), Who Framed Roger Rabbit (1988, Vem satte dit Roger Rabbit).

4. Mainstream eller experimentella

Slutligen har vi filmer som är antingen "allmänna" eller "smala". Den första kategorin kallas ofta "mainstream" eftersom det är vanliga spelfilmer riktade till den allmänna publiken. Ofta finns ett kommersiellt intresse bakom som gör att folk vill tjäna pengar på filmen. Då får den inte vara för svår så att folk inte vill se den.

På andra änden finn sådana filmer som inte alls är gjorda för att gå med vinst eller ge andra inkomster. Sådana filmer har jag kallat "experimentella" och de är ofta gjorda av filmare som försöker bryta sig loss från vanligt, traditionellt filmande.

En experimentell film försöker på olika sätt töja på gränserna för en viss berättarteknik, filmteknik eller liknande. Producenterna av experimentella filmer är sällan etablerade och arbetar ofta med en liten budget.

Regissörerna gör film som aldrig når den breda massan och som inte går upp på biograferna. I stället visas filmerna på festivaler, filmklubbar och liknande.

Experimentfilmerna spänner över ett stort fält och är svåra att kategorisera närmare. De är oftast gjorda för att undersöka filmmediets möjligheter eller för att berätta något utan att vara tyngd av kommersiella förväntningar.

Exempel på den här sortens filmer är ganska svåra att ge eftersom de ofta inte återfinns i vanliga böcker om film eller på filmsajter.

Ibland kallas experimentella filmer för independentfilmer, men det är inte riktigt korrekt. Alla independentfilmer är nämligen inte experimentella.

Däremot finns det en slags mellanform mellan den etablerade mainstream-filmen och den mer experimentella. Den är ofta oberoende och går under beteckningen independent.

IMDBs ordboksförklaring är att en independentfilm är: "A movie not produced by a major studio".

Vissa sådana filmer blir ändå stora kassasuccéer, t.ex Fargo (1996) och Blair Witch Project (1999).

5. Frågor och övningar

Frågor för att repetera det du läst:

Fråga 1
Vad menas med att en film är dokumentär eller påhittad? Vilket är det engelska ordet för "påhittad"? Ge fyra exempel på var och en av dessa typer av filmer!

Fråga 2
Vad menas med att en film är verklig eller animerad? Vad är en dockfilm? Ge fem exempel på animerade filmer!

Fråga 3
Vad menas med att en film är mainstream? Hur tror du att ekonomiska intressen påverkar vad en film handlar om och hur den slutar? Ge några exempel på bra och dåliga mainstreamfilmer!

Fråga 4
Vad är en independentfilm? Kan du ge exempel på sådana filmer?

Fråga 5
Vad tror du gör en film experimentell? Hur skulle du göra en experimentell film?

Bilderna har jag hämtat från filmomslag, utdrag ur filmer, samt från de stora filmbolagen.