Analysera film

1. Inledning

Den här sidan handlar om att analysera film. Det kan man emellertid göra på många olika sätt och här tänker jag skumma lite på ytan. Jag börjar med några enkla verktyg och ganska enkel analys och ger i sista avsnittet tips på hur man sedan kan gå vidare.

Det jag går igenom går självklart även att tillämpa på analys av musik, teater, sagor, datorspel, osv.

2. Form och innehåll

Analyser av film utgår ofta ifrån att det finns en skillnad mellan formen och innehållet. Begreppen myntades redan under antiken och har sedan dess sysselsatt tänkare på olika sätt.

Inom filmvetenskapen har man diskuterat vad som är form och vad som är innehåll, om formen eller innehållet är viktigast och om de är de enda sätten att se på film. Det jag säger här är alltså en förenkling av ett mycket större resonemang.

Formen

En films form kan sägas vara det vi ser på duken och i en lite vagare innebörd "hur den är gjord". I en skräckfilm förväntar vi oss en viss form: det skall finnas en otäck stämning, en elak och ondskefull mördare, samt ett antal människor som försöker undkomma denne varelse. Vi skall också hållas i ovisshet om vem eller vilka som klarar sig mot slutet.

Formen hänger alltså samman med genrens konventioner, som jag berättade om på förra sidan. Läs mer >

Innehållet

Enkelt uttryckt är innehållet det som formen förmedlar eller betyder. I en analys av skräckfilmens innehåll kan man säga att den handlar om kampen mellan gott och ont. Man kan säga att den hemska varelsen symboliserar denna ondska eller det okända som vi fruktar. De stackars människorna som jagas får representera oss själva i vår flykt undan ondskan och det okända.

Analyser av innehållet går alltså på det här sättet bortom det vi ser på filmduken och försöker ta reda på vad det vi ser egentligen betyder.

Till formen hör därmed sådant som vilken genre det är, dess konventioner, karaktärerna och vad de gör. Till innehållet hör sådant som vad karaktärerna representerar, vad det de gör betyder och hur vi identifierar oss med det.

Framförallt formen är det man fokuserar på i mise-en-scene-analyser. "Mise en scene" är franska (uttalas "meez ahn sen") och betyder ungefär "skapa en scen" eller "skapa en handling". Man använde från början ordet inom teatern om det regissören gör som blir resultatet på scenen.

Mise-en-scene-analyser tar alltså i första hand upp vad som visas på duken. Olika sådana här analyser behandlar upp olika saker, men karaktärerna i filmen, platsen de befinner sig på och skådespelarnas insatser brukar ingå. En enkel variant av en sådan här analys är ju en recension av en film.

Men den här typen av analyser kan även ta upp kamerans rörelser, klippningen, ljussättningen, musiken, kläderna, sminkningen, osv. En utförlig genomgång av mise-en-scene finns i Bordwell & Thompsons bok Film Art. Se bland länkarna för mer info. Gå dit >

3. Story och plot

Ett lite annat sätt att prata om form och innehåll är att använda begreppen "story" och "plot". De är båda ord för det vi ser på duken, men används i filmvetenskapen om två något olika företeelser.

Story

Storyn är all det som karaktärerna i filmen upplever. Detta material kallas ibland även för filmens diegesis, efter det grekiska ordet som betyder ungefär "återberättad historia". Uttrycket syftar på den värld som karaktärerna upplever och som förmedlas i berättelsen.

Denna värld kan sägas bestå av dels det som visas på skärmen (explicit material) och dels det som är underförstått och som har hänt innan vi började titta på filmen (implicit material).

Plot

Plotten är allt det vi ser på duken. Till plotten hör alltså allt det som händer karaktärerna medan filmen visas, men inte det som hände innan filmen började.

Hit hör också för- och eftertexterna, som ju karaktärerna i filmen inte ser. Hit kan också sådant som musik, berättarröst och liknande höra. Detta material kallas även icke-diegetiskt.

Bilden nedan visar hur storyn och plotten förhåller sig till varandra.

Enkelt uttryckt gör regissören alltså en plot utifrån en story.

4. Andra analysverktyg

När man analyserar en film finns det också andra begrepp som man kan försöka tillämpa.

Orsak - Verkan

I en film finns alltid ett händelseförlopp. Detta kan man beskriva som en kedja av orsaker och verkan. Händelseförloppet förklarar varför människorna i filmen handlar som de gör.

Om en händelse A i filmen påverkar Person B så kan A sägas vara orsak till det B känner och de handlingar denne som resultat utför (=verkan). Men om B därmed påverkar andra personer så är han i sin tur orsak till andra händelser.

Genom att beskriva denna kedja av orsaker och verkan så kan man också på ett bra sätt förklara vad filmen handlar om.

Repetition och jämförelse

Många filmer använder sig av händelser som återkommer. Vi får då bättre kunskaper om en person i filmen och kan jämföra hur han eller hon utvecklas.

I Groundhog Day (1993), eller Måndag hela veckan lång, som den heter på svenska, ser vi Bill Murray spela Phil Connors, mannen som åtrår Rita, spelad av Andie MacDowell. Varje morgon då han vaknar är det samma dag som igår, men bara han verkar inse det. Så varje dag upplever han samma sak som dagen tidigare.

Genom att varje dag upprepas får vi dels se hur han gradvis charmar Rita så att hon blir förtjust i honom. Men vi ser också den förändring som han genomgår, från att vara genomcynisk till att bli riktigt trevlig mot slutet.

På det här sättet skapar alltså repetitionen en djupare förståelse för karaktären Phil. Samtidigt skapas komiska effekter. Just repetitionen av något och jämförelser är något som komiker arbetar med.

I datorspel använder man också repetition, men där handlar det snarare om att träna upp färdigheter och bygga på den karaktär man spelar med för att kunna lösa uppgifter, gåtor och äventyr.

Variation och olikhet

Inte sällan handlar filmer också om variation och olikheter. Genom att visa en persons olika beteenden i olika situationer kan vi se personen från flera håll och får därmed en djupare förståelse för denne.

I skräckfilm används olikheten hos en mördare för att skrämma oss. En dokumentär kan visa upp en annorlunda person just för att få oss att se att det finns unika personer. Olikheten kan då fånga vårt intresse.

Tiden

Som vi såg på sidan om filmens historia upptäckte man ganska tidigt att en film kan ha olika tidsförskjutningar. I filmer som Pulp Fiction (1994), Memento (2000) och 21 Grams (2003) används tiden på ett sådnat sätt att vi som tittar på filmen inte vet vad som händer i vilken ordning. Först mot slutet inser vi hur det ligger till.

Rummet

Självklart skall man i en analys även titta på rummet: hur och var filmen utspelas. Är platsen påhittad eller verklig?

Platsen är viktig i alla filmer, men både en fantasy- och sci-fi-film måste som regel utspelas i en fantasivärld respektive i rymden.

Början och slutet

Hur filmen börjar och slutar påverkas mycket av vad det är för film. En actionfilm börjar ofta i ett högt tempo som gradvis stegras. Se bra på hur en James Bond-film börjar! I kärleksfilmen är slutet oerhört viktigt. Kommer de att få varandra eller inte?

Bredd och djup

Med det menar jag sådant som hur många personer vi får lära känna. Hur lång tid och i vilka sammanhang?

Symboler, associationer och referenser

Många filmer använder sig av symboler och associationer för att skapa nya intressanta uttryck. De mest extrema användningarna kanske man hittar i den experimentella filmen, som ofta saknar handling och där färger och former får symbolisera olika känslor genom betraktarens associationer.

National Treasure (2004) med Nicolas Cage i huvudrollen handlar om många laddade symboler i vårt samhälle på ett ganska lättsamt sätt. Men det finns också mer seriösa, som i Being John Malkovich (1999, I huvudet på John Malkovich) och Fight Club (1999).

Många filmer använder sig också av referenser till andra filmer. I Maverick (1994) spelar Mel Gibson pokerspelaren och skojaren Brit Maverick. I en scen är han på en bank som blir rånad. En av rånarna spelas av Danny Glover. När de båda får syn på varandra stannar de upp och tycker att de känner igen varandra. När Glover sedan lämnar banken medan kassaskåpet sprängs säger han: "I'm too old for this shit", en replik han även sade många gånger i Dödligt vapen-filmerna Lethal Weapon 1-3 (1987, 1989, 1992, Dödligt vapen 1-3). Samtiliga av de nämnda fyra filmerna har också samma regisör.

I vissa filmanalyser kallas detta för parallellism. Det kan vara karaktärer som heter likadant som i en annan film, platser som är likadana, vissa händelser, osv.

När filmen Scream (1996) kom återanvände den många element från tidigare skräckfilmer och gjorde något nytt. Även Dead Men Don't Wear Plaid (1982, Döda män klär inte i rutigt) innehåller otaliga referenser till film noir-genren.

Parallellism skall inte blandas samman med plagiering. Ett plagiat är en sämre kopia av en annan film. En film härmar då en annan och försöker återanvända det som fungerade i den. Huruvida en film är ett plagiat eller inte blir ofta omstritt och leder inte sällan till domstol.

Plagiat skall sedan inte misstas för remakes. En remake är en nyinspelning av en film. Många gånger är det samma regissör som gör om samma film. Men eftersom de filmer man gör om har sisådär 20 år på nacken måste manus skrivas om för att passa den nya publiken. Då stryker man ofta sådant som gjorde originalet bra och resultatet blir en betydligt sämre film.

Exempel på remakes är Gone In 60 Seconds (2000), som är en nyinspelning av originalet från 1974. The Manchurian Candidate (2004) var i sin tur en nyinspelning av originalet från 1962.

Subjektivt och objektivt berättande

Hur berättas filmen? Är det genom karaktärernas upplevelser eller finns det en person som berättar och kommenterar? Exempel på subjektivt berättade är American Beauty (1999) och Bowling for Columbine (2002). Objektivt berättade filmer är vanligast. Ett exempel är En Sång för Martin (2001).

Ibland använder filmer knepet att karaktärerna vänder sig mot kameran och kommenterar det som händer. Så är det t.ex i TV-serien Oz (1997). Även på teatern ser man detta ibland.

5. Djupanalyser

Djupanalyser kan vara olika saker. Det kan först och främst vara väldigt detaljerade beskrivningar av formen, som sker i mise-en-scene-analyser, som jag nämnde tidigare. Men andra analyser kan också ta upp och diskutera innehållet.

Psykologiska analyser

Många analyser diskuterar karaktärernas handlingar och försöker förklara dem utifrån en viss psykologisk teori, t.ex psykoanalysen. Man hämtar då verktygen från tänkare som Freud, Jung, Lacan, osv.

Väldigt enkelt uttryckt kan man säga att analyser av den här typen ställer frågor som "Varför handlade person A som han gjorde?". Svaret blir då i stil med "utifrån en psykoanalytisk förklaringsmodell handlade han som han gjorde eftersom han hade en svår barndom".

Politiska och historiska analyser

Analyser som utgår ifrån en viss politisk ideologi söker andra slags förklaringar. Här pratar man kanske i stället om att den sociala misären och orättvisa som visas i filmen är det som får personen att göra så som han gjorde. Man är ofta inspirerade av ideologer som Marx och Keynes, för att ta två exempel.

Men alla har inte en ideologi att utgå ifrån. Många analyser försöker istället ge en historisk-sociologisk förklaring, där personens handlingar speglas i samhällets synsätt, som i sin tur sätts in i ett historiskt sammanhang. Inspiration får man från tänkare som Hegel, Gadamer, Habermas, m.fl. Hit hör även feministiska analyser.

Semiotiska och strukturalistiska analyser

Semiotiska eller strukturalistiska analyser försöker (i vid mening) hitta och förklara de element i filmen som bär upp dess mening. Man försöker isolera elementen och utröna hur de hänger samman. Inspiratörer är t.ex Peirce, Saussure och längre bort finns Derrida, m.fl.

Prov på den här typen av analyser hittar du bl.a i boken Modern filmteori, som finns i litteraturlistan bland länkarna. Gå dit >

6. Frågor och övningar

Frågor för att repetera det du läst:

Fråga 1
Vad är en films form och dess innehåll? Hur skiljer de sig åt?

Fråga 2
Vad är en films plot och story? Hur skiljer de sig åt?

Fråga 3
Vad är filmens diegesis? Ge tre exempel på icke-diegetiskt material!

Fråga 4
Hur kan man analysera en film utifrån orsak och verkan?

Fråga 5
Ge fyra exempel på saker som kan ingå i en mise-en-scene-analys!