Nyhetsmedier

1. Inledning

Hur får vi reda på nyheter? På 1950-talet läste man morgontidningen, lyssnade på radio, pratade som hastigast i telefon med en avlägsen släkting (men rikssamtal var dyrt på den tiden) och pratade med grannen.

Vissa av dessa medier används fortfarande. Men sedan 70- och 80-talen har vi även fått TV, kvälls- och veckotidningar. På 00-talet har även Internet och mobiltelefoner blivit viktiga medier för nyhetsförmedling.

På den här sidan skall vi titta lite på de massmedia som förmedlar nyheter. Vi skall titta på vilka de är och vem som äger dem.

2. Olika typer av tidningar

När man pratar om nyhetsmedier har tidningar en framträdande roll. Man skiljer då också mellan olika typer av tidningar:

Dagstidningar i storstäderna
Hit hör morgontidningarna Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD) i Stockholm, Göteborgs-Posten (G-P) i Göteborg och Sydsvenska Dagbladet (Sydsvenskan) i Malmö:

Det som kännetecknar dessa tidningar är att de får in sina inkomster från framförallt prenumerationer och annonser. Upplagorna är ganska stora, 300.000 eller mer.

Deras innehåll koncentreras kring inrikes- och utrikesnyheter. De har oftast en ledarsida och specialavdelningar för sport, ekonomi, kultur och liknande.

De stora dagstidningarna har ofta fungerande versioner på Internet. Alla nyheter läggs kanske inte upp, men i gengäld har man stora avdelningar för sådant som skapar mervärde: privatannonser, bostadsbyten, jobbförmedling, osv.

Eftersom nätupplagorna oftast saknar tillräckliga inkomster går de också med förlust. Tidningarna brukar motivera sina hemsidor med att de är en investering för framtiden - förmodligen en där besökarna måste betala för att läsa innehållet på sidorna.

Dagstidningar på landsorten
Denna kategori tidningar ges normalt ut fem eller sex gånger i veckan, med ledigt på lördag eller söndag. År 2000 fanns det ungefär 130 sådana här tidningar, t.ex Hallandsposten, Nerikes Allehanda, Borås Tidning och Helsingborgs Dagblad.

Inkomsterna kommer från prenumerationer och lokala annonser i första hand. Man trycker mindre upplagor än de större dagstidningarna, uppskattningsvis 10.000-70.000 per upplaga.

Innehållet koncentreras till lokala och regionala nyheter i första hand.

Man har som regel sämre hemsidor eftersom man har mindre resurser. Vissa tidningar i den här kategorin har endast hemsidor med information om adressuppgifter till redaktionen.

Kvällstidningar
Kvällstidningarna är, liksom de stora dagstidningarna, knutna till storstäderna i första hand. Aftonbladet är störst (2004) och dominerar tillsammans med Expressen.

Båda ges ut i olika upplagor, beroende på var i Sverige de säljs, men Stockholmsperspektivet dominerar. I Göteborg finns Göteborgs-Tidningen (G-T) och i Malmö finns Kvällsposten. Båda ägs eller samarbetar med Expressen.

Inkomsterna kommer från lösnummerförsäljning, vilket innebär att man måste locka läsare via löpsedlar och förstasidor. Annonsförsäljningen är också relativt viktig, både rikstäckande och regionala.

Man lägger stor vikt vid några få, slagkraftiga nyheter. Lokala nyheter är också viktiga. Man har också stora avdelningar för sport, spel, nöje och TV.

Både Aftonbladet och Expressen har stora sajter med mycket av materialet i tidningen utlagt. Många skakade på huvudet åt Aftonbladet som storsatsade på nätversionen av sin tidning.

Men när man i början av 00-talet gick med vinst, efter ungefär tio år av förluster, var det många som menade att detta var ett trendbrott.

Idag (2004) har Aftonbladet Sveriges största sajt, med två typer av läsare: dels dem som läser gratisversionen och dels de som läser den del som kallas "Plus" och som man prenumererar månadsvis på.

Övriga tidningar

Bland övriga tidningar finns t.ex specialdagstidningar. De utkommer dagligen eller som lokala dagstidningar och är oftast fokuserade på något visst ämne. Exempel är Dagens industri, Dagens medicin och Computer Sweden:

En annan kategori är vecko- och månadstidningarna. De handlar normalt också om ett särskilt ämne, t.ex nöjen, skvaller, sport, spel, vetenskap, bilar, datorer, jakt och fiske, osv:

På 90-talet började det ges ut gratistidningar i storstäderna. Dessa får naturligtvis inga inkomster från läsarna utan förlitar sig enbart på annonsintäkter. Tidningen Metro är det främsta exemplet, men även lokalkonkurrenten Stockholm City bör nämnas, liksom Nöjesguiden, musiktidningen Groove och lokala annonstidningar.

Intressetidningar kallar man sådana som ges ut av en organisation eller förening och som delas ut till alla medlemmar. Hit hör alltså sådana tidningar som Skolvärlden, Vår Bostad, SKTF-tidningen, m.fl.

Samtliga dessa nämnda övriga tidningar har sällan särskilt bra hemsidor. Man måste oftast skaffa pappersversionen för att få reda på nyheter och annat som står. Undantaget är kanske datortidningarna.

Internettidningar är en ännu så länge ganska ny företeelse. De förekommer i allt ifrån tillfälliga, fanzineliknande alster till seriöst tillverkade intressetidningar, skrivna av utbildade journalister.

Internettidningar är oftast gratis och inkomsterna består av gåvor och annonser. På sikt, när det blir lättare att betala mindre summor över nätet, kommer denna kategori tidningar med största sannolikhet att öka i antal och betydelse.

3. Kort om radio och TV

Alla nyheter förmedlas inte genom tidningar. En hel del tar vi in också genom radio och TV. I Sverige har vi haft radio sedan AB Radiotjänst startade sina sändningar 1925.

I Sverige sändes de första TV-sändningarna 1956. Första TV-sändningen gjordes dock i England av BBC redan 1936. Man avbröt sändningarna under Andra världskriget, men startade på nytt 1945.

För radio och TV finns generellt sett två olika modeller för hur sändningarna skall finansieras och vad de skall innehålla:

Public service innebär att radio- eller TV-kanalen skall ge ett betydelsefullt, självständigt och oberoende bidrag till det demokratiska samhället. Utbudet skall vara brett med program som tar upp både stora frågor och särintressen. Programmen behöver inte tilltala den breda, allmänna publiken.

Public service är finansierat av skattemedel, s.k licenser, som är obligatoriska avgifter som alla som har TV skall betala.

Tidigare hade både den statliga radion och televisionen ensamrätt, s.k monopol, att sända. På 80-talet släpptes dock sändningsrättigheter för närradio, sänd via lokala stationer.

På 90-talet har den kommersiella radion och TV:n tillkommit. 1991 fick TV4 rätt att sända reklamfinansierade program i det rikstäckande, markbundna nätet.

Markbunden betyder att man använder en vanlig antenn för att ta emot sändningarna. Motsatsen är satellitbunden sändning som bara kan tas emot via en särskild parabolantenn. Konstigt nog levereras dock satellitsänd TV oftast via kabel, s.k kabel-TV, medan de markbundna sändningarna kommer via luften.

TV4 fick sin sändningsrätt med vissa förbehåll. Reklamen fick inte sändas mitt i programmen och minst hälften av programmen skulle vara svenska. Detta förändrades dock i början av 00-talet.

Anledningen till att de från början stränga reglerna blir allt mer uppluckade är att många kanaler sänds från andra delar av Europa där man har delvis andra regler. Så är det t.ex med TV3 och Kanal 5.

De kommersiella kanalerna är reklamfinansierade. Detta påverkar innehållet och man konkurrerar med andra kanaler om tittare och annonsörer. Tendensen är att man försöker hitta program som många vill se. Ju fler som tittar desto mer reklam kan man sälja.

4. Vem styr medierna?

På 50- och 60-talet drabbades många tidningar av dålig ekonomi. Många tvingades gå i konkurs och lades ner. Anledningen var ökad konkurrens med andra tidningar och med radio och så småningom TV. Tidningarna blev också dyrare att producera samtidigt som annonsintäkterna blev allt viktigare - och osäkra.

Presstödet

Riksdagen beslutade därför att införa ett stöd till pressen. Presstödet gjorde att framförallt mindre tidningar på landsorten kunde leva vidare. Målsättningen var att det skulle finnas minst två tidningar på varje ort.

Presstödet skulle alltså garantera mångfalden och göra så att folk alltid kunde få flera versioner av en nyhet.

Trots presstödet har många tidningar tvingats lägga ner de senaste decennierna. De stora tidningarna har i många fall konkurrerat ut de mindre - eller köpt ut dem.

Mediernas makt

Detta har lett till en omfattande diskussion om mediernas situation. Är det bra eller dåligt att vi har få men starka tidningar?

De flesta verkar vara överens om att det är bra om det finns många olika medier som kan ge olika perspektiv på en händelse. Man säger att en för stor ägarkoncentration inte är bra. Det innebär att flera flera företag har samma ägare.

Personer som äger dessa företag, som i sin tur äger många nyhetsmedier, kallas ibland för mediemoguler. Exempel på sådana är t.ex Silvio Berlusconi i Italien, Rupert Murdoch i Storbritannien och Donald Trump i USA.

Silvio Berlusconi

Silvio Berlusconi ägde tre rikstäckande TV-kanaler och flera tidningar i Italien. I början av 90-talet bestämde han sig för att bli politiker och gick till val med ett mycket kontroversiellt budskap, som han lanserade genom sina nyhetsmedier.

Eftersom det fanns få konkurrerande medier lyckades han etablera sitt budskap och bli premiärminister. Detta visar att ägarkoncentrationen är en demokratifråga.

I en artikel med titeln "Berlusconi - Mannen som köpte demokratin", publicerad 011207 i tidningen ETC, skrev Maria-Pia Boëthius:

"Silvio Berlusconis mediekonglomerat Mediaset är det nästa största i Europa (...) Berlusconi äger alla de tre stora kommersiella tevekanalerna i Italien.(...) Som premiärminister får han kontrollen över RAI, italienska public service-televisionen och därmed över 90 procent av televisionen i Italien. Förra gången han blev premiärminister 1994 var en av hans första åtgärder att byta ut alla chefer i public service och ersätta dem med sitt eget folk."

I Italien, England och USA är problemet med ägare som låter sina nyhetsmedier förmedla en tillrättalagd bild stort. Tidningar som publicerar "beställda" artiklar är ännu inte lika vanligt i Sverige.

Eller är det det? Är det kanske bara vi som är naiva nog att tro att nyhetsmedierna i Sverige är mer självständiga och oberoende än i övriga delar av världen?

Svenska mediemoguler

I Sverige finns några stora ägare av nyhetsmedier: Stenbecksgruppen (Kinnevik), Bonnier, Tidningsaktiebolaget Stampen (ibland även "Hjörnegruppen"), som äger G-P, och MTG. De kontrollerar större delen av det svenska mediesamhället:

"Bonnier AB kontrollerar 27 procent av den svenska dagstidningsmarknaden, bland annat genom Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet. Som nummer två kommer norska Schibsted, med Svenska Dagbladet och Aftonbladet, på 15 procent. Därefter kommer Stampen, Göteborgs-Postens ägare, med 9 procent och ett antal tidningsföretag i landsorten som vardera har 2-3 procent av marknaden."
ur artikel i Dagens Nyheter den 1 september, 2004.

De stora ägarna har inte alltid intresse av nyheter som ger dem själva dåligt rykte eller motsäger något som de tycker. Därför är det viktigt att granska mediernas ansvar och den nyhetsvärdering de gör. Detta återkommer jag till i nästa avsnitt på den här sidan.

Vem styr radio och TV?

SR (P1, P2, P3, P4) och SVT (SVT 1, SVT 2, SVT 24) kallas ofta för den statliga radion och televisionen. I själva verket ägs de av en fristående stiftelse, som skall se till så att det som sänds är oberoende.

Staten har alltså inte rätt att påverka innehållet i de program som sänds. Det finns dock lagar som reglerar sändningarna, bl.a radiolagen och villkoren för sändningstillstånd. Jag återkommer till dem på sidan om lagar och regler för medierna.

Internet

På Internet är situationen närmast den omvända. Många gånger är det svårt att veta vem som ligger bakom en sajt. I stort sett vem som helst kan i princip publicera vad som helst. Därför är det viktigt med källkritik. Det skall jag också återkomma till på en särskild sida.

5. Mediernas ansvar

Via massmedia får vi mycket viktig information och det är därför viktigt att medierna rapporterar sådant som är sant och välgrundat.

Medias ansvar är att ge människor en så sann uppfattning om sin omvärld som möjligt. Ett dåligt medieintag drabbar oftast dem som det drabbar värst. Undersökningar har visat att framförallt barn riskerar att inte kunna skilja mellan vad som är sant och falskt på TV, om de tittar utan någon vuxen i sällskap.

Vuxna fungerar alltså som ett filter, som hjälper barnen med att reda ut sin omvärld. Många forskare säger sig kunna visa hur ett "dåligt" medieintag (våld, porr, dokusåpor) leder till en dålig personlighet.

Men därmed inte sagt att alla som tittar på t.ex våld själva måste bli våldsamma. Kanske tittar de på våld för att de gillar våld? Men varifrån fick de i så fall detta intresse?

Andra undersökningar visar att TV-tittande inte är skadligt i sig. Barn som tittar mycket på TV får bättre läs- och skrivförmåga än andra barn.

Självklart samverkar här andra faktorer, som hur barnen har det hemma, om miljön är lugn och trygg eller stökig och rörig.

Osanna nyheter och dåliga

Det är en stor skillnad mellan att skapa en osann nyhet och att skapa en nyhet som är dåligt underbyggd. Osanna nyheter kan användas av en envåldshärskare för att manipulera människor. Dåligt underbyggda nyheter kan vara sanna, men ändå osakliga och ha ett felaktigt perspektiv.

Berlusconi gynnades direkt genom att tidningarna skrev det han ville och som var till nytta i hans kampanj.

Men ägarna kan gynnas indirekt om nyhetsmedierna säljer fler nyheter och får in mer pengar via reklam. Då tjänar ju ägarna mer pengar.

Dåligt underbyggda artiklar och sensationsreportage används idag framförallt för att sälja lösnummer. Men detta missgynnar på sikt allmänhetens förtroende för media, som inte litar på att det som står är sant och slutar köpa tidningarna.

För att överleva måste då medierna skriva ännu mer sensationsartade artiklar för att läsarna skall köpa tidningarna. Detta leder förmodligen till en ond cirkel där medierna successivt trappar upp sensationsjournalistiken samtidigt som läsarna får allt sämre förtroende för det som skrivs.

Ett annat exempel är de politiska partierna. De har upptäckt att en partiledare som inte gör sig så bra i media inte är någon bra ledare för partiet. En bra partiledare vet nämligen hur man når fram till folk via nyhetsmedierna.

TV och de politiska partierna tjänar båda på karismatiska ledare. De syns ofta och blir kända, vilket gör att fler människor intresserar sig för dem vilket i sin tur skapar högre tittarsiffror - och fler väljarröster.

Men samtidigt finns en risk för överexponering. Folk blir till slut mätta på att se en viss person i media. Folk tröttnar också på tillrättalagda debatter och på välkammade, välklädda och välanpassade politiker.

Konsten är därför att kunna hålla balansen och aldrig bli förutsägbar eller långtråkig. De politiska partierna har därför många gånger anställda eller inhyrda som hjälper dem med detta. Sådana personer är t.ex talskrivare, stylister, reklambyråfolk, statistiker, psykologer, journalister och mediaexperter.

6. Diskussionsfrågor

Fråga 1
Vilka tidningar finns där du bor? Vilka läser du och när då?

Fråga 2
Jämför en nyhet i några olika tidningar (både morgon-,kvälls- och internettidningar). Hur presenterades den? Var placerades den? Varför tror du att det blev så?

Hur skiljer sig presentationen av en nyhet språkligt beroende på var den placeras i en tidning? Skiljer sig språkbruket åt på utrikessektionen jämfört med sport- och nöjessidorna?

Fråga 3
Hur skiljer sig kanalernas utbud på TV? Vilka program sänder de? Hur stor andel förekommer av nyheter, underhållning och fakta? Vilken programtyp dominerar? Ser du en mångfald eller likriktning? Vem tror du tittar på programmen?

Fråga 4
Varför kan det vara dåligt om ett företag äger flera olika nyhetsmedier? Är det inte bra att nyheterna blir billigare att producera och därmed köpa?

Fråga 5
Vad kan ett land och vad kan EU göra för att undvika en alltför stor mediekoncentration?

Fråga 6
Vad är en bra nyhet? Vad är en dålig nyhet? Måste nyheter vara sanna? Måste nyheter väcka uppmärksam?

Fråga 7
Jag skrev ovan att medias ansvar är att ge människor en så sann uppfattning om sin omvärld som möjligt. Tycker du att de lever upp till det? Varför? Varför inte?

Hemuppgift
Undersök mediekoncentrationen i Sverige eller på din ort. Ta reda på vilka medier följande företag äger. Fundera över vad det kan innebära för dig personligen och för folk i Sverige och världen!

Bonnier: www.bonnier.se
Stenbecksgruppen: www.kinnevik.se
Stampen: www.gp.se
MTG: www.mtg.se