Lagstiftningen kring e-handeln

1. Inledning

Den här sidan handlar om lagstiftningen för den som handlar eller säljer på nätet. I innehållsförteckningen ser du vad sidan kommer att ta upp för lagar.

Vill du veta mer om upphovsrätts- och personuppgiftslagen, skall du i stället läsa min sida Lag & rätt. Gå dit >

På sektionen Mediesamhället hittar du Regler för medierna, som handlar om våra grundlagar.

2. Allmänt om lagarna

I allmänhet gäller samma lagar på nätet som i vanliga livet. Vissa undantag finns, t.ex om man handlar i butiker utomlands. Då kan konsumentskyddet vara sämre. För den som gör hemsidor för e-handel kan det också finnas otydligheter.

E-handeln har genom åren förändrats i snabbare takt än lagarna. Detta är ytterligare en faktor att ta hänsyn till för den som bedriver handel. Nya lagar och bestämmelser brukar som regel introduceras varje halvårsskifte, men det är inte alltid snabbt nog.

Nya lagar publiceras på Riksdagen.se och liknande hemsidor. Hur man sedan tolkar dem är inte alltid solklart. Typiskt för tvister vid e-handel och andra internetföreteelser är att de sällan går till domstol. I stället gör parterna upp innan ärendet hamnar där. Därför finns det inte alltid tydliga riktlinjer för vad som är lagligt eller inte.

En av svårigheterna med att uttyda lagarna är att det inte finns en enda lag för alla webbsidor och all e-handel. I stället kan regelverket ses som ett lapptäcke. Ett företags webbsida kan t.ex regleras av följande lagar:

• Upphovsrättslagen: bilder, texter, länkar
• Personuppgiftslagen: foton och namn på personer
• Konsumentköplagen: uppgifter om försäljning, ångerrätt, bytesrätt
• Marknadsföringslagen: reklambudskap, information, omdömen, påståenden
• Avtalslagen: försäljningsvillkor, säkerhetsgarantier
• Firmalagen: firmanamn, domännamn, länkar, META-information
• Varumärkeslagen: företagsnamn, logotyper, produktnamn, länkar

Dessutom finns lagen om yttrandefrihet och tryckfrihetsförordningen, vilka reglerar texter, åsikter, omdömen och liknande. De flesta webbhotell ser dessa två lagar som så viktiga att de inte stänger av enskilda användare förrän någon eller några anmäler dem.

Som regel gäller svenska lagar för svenska hemsidor och hemsidor som vänder sig till svenska besökare. Det spelar ingen roll om sidan finns på en server på andra sidan klotet. Det är inte heller avgörande vilket språk texten är skriven på. Svensk lag gäller.

Men självklart är detta inte alltid lätt att avgöra. En engelsk eller amerikansk butik vänder sig kanske till européer eller amerikaner och då gäller förmodligen inte svensk lag. Inom EU försöker man nu hitta gemensamma riktlinjer för e-handeln inom Europa.

Organisationen Konsument Europa informerar om vad som gäller för köp i annat EU-land. Du hittar länkar dit på min sida med surftips om e-handel, m.m. Gå dit >

3. Konsumentköplagen

I konsumentköplagen finns bestämmelser för de rättigheter som köparen har, samt de skyldigheter säljaren av en vara har.

Lagen är tvingande, vilket betyder att säljaren inte får erbjuda köparen sämre villkor än det lagen säger. Däremot får säljaren erbjuda bättre villkor.

Lagen omfattar främst köp för privat bruk. Den täcker dock även vissa fall då företag köper av andra företag. Lagen gäller däremot inte då både köpare och säljare är privatpersoner, eller vid köp av fastigheter, aktier, tjänster, osv.

Ångerrätt

Tvärt emot vad många tror har man numera ingen laglig rätt att ångra ett köp man gjort i en vanlig butik. Man kan fråga efter öppet köp, men butiken har ingen skyldighet att ge det.

Om du däremot köper något på postorder eller via Internet har du 14 dagars ångerrätt när du handlar inom Sverige. Detta är tack vare distansavtalslagen, som började gälla under 2000. Senast 30 dagar efter det att du returnerat varan måste säljaren betala tillbaka pengarna.

Inom EU gäller också ångerrätten, men tiden kan vara kortare. Här får man kontrollera med säljaren vilka villkor som gäller. Man kan också höra med Konsument Europa om man känner sig osäker.

Bytesrätt

Även om du inte har rätt att få pengarna kan du i stället be att få lämna tillbaka varan och byta den mot en annan. Här måste man som köpare vara noga med att hålla de tider butiken satt upp. Står det på kvittot att varan får bytas inom 8 dagar så kan man inte förvänta sig att göra ett byte dag 9. Tänk också på att alltid spara kvittot, eftersom butiken annars inte behöver godkänna ett byte.

Även om det står att en vara inte bytes, t.ex om det gäller en vara du köpt på rea, så har du alltid rätt att klaga om den inte håller måttet. En tröja som tappar färgen och formen i första tvätten eller efter en månads användning, har du i vissa fall rätt att byta eller få pengarna tillbaka, trots att du köpte den på rea och det står på kvittot att den inte får bytas.

Garanti och försäkringar

När man köper en radio, TV, video eller dator får man numera nästan alltid en förfrågan om att köpa en extra försäkring. Många säljare använder den dåliga garantitiden eller kostnaderna för att reparera varan, som argument. Hur skall man göra?

Säljaren behöver inte lämna någon garanti alls. De flesta väljer ändå att ge ett års garanti. I några fall är garantitiden två år eller mer. Med garanti menas att det är säljaren som gör ett åtagande, som innebär att en skada eller ett fel skall repareras utan kostnad.

Tack vare reklamationsrätten har man dock tre år på sig att reklamera ett fel på varan. Denna gäller oavsett om det är en reavara eller vara till ordinarie pris. Däremot inte om varan sålts billigare på grund av en defekt.

Varor som räknas som färskvaror har självklart kortare reklamationstid. Den skall då vara skälig och det finns alltså inga bestämda regler för hur lång den är.

Senast två månader efter det att felet upptäcks måste man reklamera det. I och med att man anmäler felet kan man antingen kräva reparation, ny vara, rabatt på ny vara och i sällsynta fall kan man häva köpet.

I första hand gäller sedan att varan skall repareras eller bytas ut mot en ny. I sällsynta fall kan köpet hävas, en del av pengarna för varan betalas tillbaka eller skadestånd betalas ut. I lagen står att köparen skall bestämma vilket, men oftast kommer man överens tillsammans med säljaren.

Ibland uppstår dock tvister och många svåra fall hamnar i Allmänna Reklamationsnämnden (ARN), som bestämmer vad som skall göras och vem som skall stå för kostnaderna.

Om säljaren tycker att kunden varit oaktsam kan han bestrida att garantin gäller. Men då måste säljaren bevisa att skadan eller felet orsakats av kunden. Fr.o.m. den 1 juli 2002 så är det under de första sex månaderna dock säljaren som måste visa att felet inte fanns från början.

Många säljare har sedan tilläggsförsäkringar för kunden. När ett år gått kan man då förlänga garantitiden genom att betala en summa pengar. Då får man som kund ungefär samma rättigheter som om garantin fortfarande hade gällt. Man får då reparationer eller liknande vara gratis om något skulle inträffa.

Garanti handlar i många fall också om att slippa bevisa för säljaren att det är varan som är defekt, snarare än att felet orsakats av oaktsamhet.

Konsumentverket har följande lista på saker man skall tänka på innan man tecknar en tilläggsförsäkring:

• Hur lång är garantin?
• Vad ingår i hemförsäkringen?
• Vad ingår i den extra försäkringen?
• Tänk på att lagen ger dig sex månaders extra skydd, nästan som en garanti.
• Garantier får inte innehålla självrisk.
• Man har rätt att reklamera en felaktig vara inom tre år.

Fel pris i annonsen

Det står i lagen att det pris som anges måste vara korrekt. Men om en butik prismärker fel eller skriver fel pris i en annons så är det ändå säljaren som bestämmer priset. Villkoren bestäms alltså först när köparen och säljaren kommer överens. Man kan därför inte kräva att få köpa en vara till det pris man såg i annonsen.

Kvitton

Hur länge skall man spara kvitton? Eftersom man har rätt att reklamera en vara under tre år är denna tid lämplig för kvitton på saker man köpt. Även andra kvitton kan vara bra att spara under så lång tid, t.ex på inbetalda räkningar.

Lönebesked, kontoutdrag och papper som du använt för din deklaration rekommenderar man att du sparar i åtta år. Skatteverket kan nämligen kräva att få se sådana kvitton sex år efter att du lämnat in deklarationen, vilket i sin tur kan vara upp till två år efter inköpet.

Om du bor i hus bör du spara alla kvitton på saker som rör huset så länge du bor kvar. Om du säljer huset så kan den nye köparen reklamera köpet i upp till tio år efter köpet. Då kan det vara bra att visa upp kvitton på arbeten du fått utfört, t.ex så att ett slarvjobb inte blir ditt ansvar.

Många betalar numera via Internet. På sådana betalningar får man ju inga kvitton. Därför måste man själv skriva ut kvitton och kontoutdrag och spara dem.

I konsumentköplagen finns även reglerat vem som ansvarar för varan under transport, vad som skall räknas som en risk för varan, samt vad man kan göra om man inte är överens om priset eller tvistar om någonting annat vid köpet.

I många kommuner finns en konsumentrådgivare, som kan hjälpa till och svara på frågor. Även Konsumentverket och liknande sajter har mycket information om lagstiftningen. Du hittar länkar till sådana på min sida om surftips. Gå dit >

4. Marknadsföringslagen

Den här lagen omfattar allt sådan som ett företag använder för att öka sin försäljning. I stort sett allt som finns i en webbutik faller alltså under lagen. Det gäller bl.a. sådant som produktinformation och varudeklaration, kampanjer, bilder på produkter, slogans, tävlingar, beställningsformulär och prislistor.

Det lagen säger är att det som sägs i t.ex ett reklamblad måste vara sant. Det måste också vara relevant för kunden. Står det att tangentbordet passar till alla datorer som finns i universum, så måste man också kunna bevisa det.

Men marknadsföringslagen är framförallt till för att förhindra vilseledande marknadsföring. Den gäller också bara den svenska marknaden, enligt de villkor jag nämnde tidigare. Men lagarna i andra länder är snarlika de svenska.

Lagen gäller också bara kommersiell verksamhet. Skriver du på din privata hemsida att den är världens bästa så gäller inte denna lagen dig.

Alla kommersiella webbsidor måste ha en ansvarig utgivare som går i god för att det som står på sidan är sant. Webbutiker som saknar sådan information bör man alltså inte handla av.

Medverkanansvar

Marknadsföringslagen innehåller även regler om medverkanansvar. Ett företag, t.ex reklambyrå eller webbyrå, som medverkar i en marknadsföringskampanj kan nämligen också bli fällda, trots att de inte är ansvariga utgivare. Man anser då att de har medverkat till vilseledande marknadsföring.

Självklart är lagen mycket mera omfattande än så här. Känner man sig osäker på vad som gäller, bör man alltid ta kontakt med en erfaren affärsjurist.

5. Avtalslagen

Avtalslagen gäller för både avtal på papper som digitala avtal. När det gäller muntliga avtal brukar man säga att samma regler skall gälla, men eftersom det är svårare att bevisa vem som sade vad vid en tvist, bör man ha i åtanke att muntliga avtal i praktiken inte omfattas av lagen.

Lagen är inte tvingande utan dispositiv, vilket betyder att parterna kan komma överens om egna villkor om de vill.

Ett avtal innehåller följande delar:

• Ett anbud, erbjudande eller offert
• En accept, svar eller godkännande
• Överensstämmelse mellan anbud och accept

Den som lämnar ett anbud till mottagaren förbinder sig också att uppfylla det. Det kan vara ett pris som lämnas för en vara eller tjänst (kallas försäljningsanbud), eller en beställning (inköpsanbud). Här finns normalt uppgifter om varans värde och beskaffenhet, leverans- och betalningssätt, osv.

En accept skall vara av hela anbudet och returneras till avsändaren med samma innehåll. Man kan alltså inte godta bara en del av ett anbud för att ett avtal skall ha ingåtts. Man har däremot rätt att säga nej till ett anbud eller be att det revideras. Har man väl accepterat anbudet räknas det som bindande.

Lagen innehåller detaljer för hur man återkallar eller reklamerar ett anbud eller en accept. Där kan man också läsa sig till när avtalsbrott uppstår och vad som händer då.

Inom Sverige brukar avtalen följa svensk lag. Men då parterna befinner sig i olika länder kan komplikationer uppstå. Man måste då veta vilket lands lagar som skall tillämpas vid en tvist eller annat problem.

Vid komplicerade avtal bör man alltid ta hjälp av en erfaren affärsjurist.

6. Firmalagen och Varumärkeslagen

I avsnitt 2 nämnde jag dessa två lagar, firmalagen och varumärkeslagen. De är ganska lika, men utgår ifrån något olika företeelser. Firmalagen är ju till för att reglera firmanamn, medan varumärkeslagen skall skydda varumärken. Lagarna kompletterar varandra eftersom firmanamn och varumärken ofta används tillsammans.

Ett firmanamn som Scania är inte bara namnet på företaget, utan är lika mycket ett varumärke. Det som skiljer firmanamnet från varumärket är dock att det ena skrivs "Scania" och det andra skrivs med ett visst teckensnitt, en viss färg, med en viss bakgrund, osv. Utan varumärket skulle ordet "Scania" lika gärna kunna vara latin för "Skåne".

För att skydda ett varumärke måste det antingen bli inarbetat eller så kan man registrera det.

Inarbetning sker genom att det används och folk hör talas om det. Skyddet gäller i det geografiska område där inarbetningen har skett. Men här finns inga tydliga gränser för när eller hur ett varumärke anses vara känt.

Ett varumärke kan också förlora sitt skydd om det utsätts för degeneration, alltså börjar användas som ett vanligt ord. Exempel på sådana varumärken är jeep, scooter, jeans, nylon, dynamit, termos och fotogen. Dessa varumärken har alltså förlorat sitt skydd.

Det andra sättet att skydda ett varumärke är genom registrering. Den sker hos Patent- och Registreringsverket (PRV). Ett varumärke får dock bara registreras om det har särskiljningsförmåga. Det betyder att det inte får vara ett vanligt ord. Det får inte heller finnas någon förväxlingsrisk med andra varumärken. Man får inte registrera "mobiltelefoner" som varumärke, men däremot "T200", som namnet på en viss modell av mobiltelefon.

Den som bara har enskild firma får sitt firmanamn och varumärke skyddat i det län där registreringen har skett. Har man registrerat varumärket för ett aktiebolag gäller skyddet i hela Sverige.

Varumärken används av företagen för att få kunderna att känna igen en viss vara eller tjänst. Inarbetade och registrerade varumärken skyddas av känneteckensrätt. Det betyder att ingen annan får kopiera varumärket och använda det.

På Internet är detta särskilt komplicerat, eftersom rätten till ett namn bara gäller i ett land, men inte i alla länder. Så har bl.a. Microsoft, kämpat emot svenska företag, som hetat samma saker som de program Microsoft säljer. Här ställs ofta inarbetning mot registrering. Om inte parterna kan komma överens går ärendet till domstol.

Eftersom lagarna för firma- och varumärkesskydd bara gäller för ett land i taget, har många tvister skapats via Internet. Förutom dem ovan har vissa personer registrerat kända företags namn i olika länder och sedan försökt sälja adressen till företaget då det vill registrera sig i det landet.

Det finns också flera fall där företag har använt sina konkurrenters firmanamn eller slogans i META-informationen på sina sidor för att styra över besökarna till sig. Sådan användning är som regel inte tillåten.

Som alltid gäller att det är bättre att fråga först om man känner sig osäker. Man kan fråga ett företag om man får använda deras logotyp, man frågar en konsumentvägledare om hur ett köp får gå till och man frågar en jurist om mer komplicerade ärenden.