Handla på nätet

1. Inledning

Som jag skrev på sidan "Vad är e-handel?" har näthandeln vuxit sig stabil, trots vissa motgångar de senaste åren. Att handla på nätet har också blivit väldigt bekvämt: man besöker butikens webbsida, väljer den eller de varor man vill ha, fyller i sitt namn och adress och beställer. Sedan kommer varorna inom en vecka.

Min tanke är dock inte att skriva om hur man gör i praktiken, utan i stället behandla lite av den teori som kan sägas ligga bakom näthandeln. Men det är köparens perspektiv som jag kommer att ha.

Vill du läsa om säljarens perspektiv bör du i stället läsa Vad är e-handel och Skaffa webbutik. Du hittar dem från innehållsförteckningen på föra sidan. Gå dit >

Den praktiska sidan av att handla på nätet hittar du i första hand på sidan Lär dig surfa på nätet. Där beskriver jag hur surfningen går till. Att handla på nätet är ju i stort sett detsamma som att surfa, tycker jag. Gå till den sidan >

2. För- och nackdelar med att handla på nätet

När jag hållit kurser om hur man använder datorer och internet, har jag märkt att människor reagerar helt olika inför tanken att handla på nätet. Sådant en person ser som en fördel anser andra vara en nackdel. Uppfattningarna går alltså vitt isär.

Här följer en lista på sådant som de flesta har åsikter om och värderar olika:

Priset
Varans pris anser många vara den främsta anledningen till att handla på nätet. Det är också det främsta skälet till att jag själv gör mina inköp via denna kanal. Priset ligger som regel 10-50% lägre i webbutiken jämfört med den vanliga, fysiska butiken på gatan.

Riktigt billiga varor finns bland böcker, CD/DVD-skivor, kontorsmaterial och hemelektronik.

Bekvämligheten
Ibland är dock priset inte lika viktigt som bekvämligheten. Det att man slipper åka runt till olika butiker och leta varor, när man i stället kan sitta hemma framför datorn och skicka en order, lockar många. I webbutiken är varorna man vill ha sällan slut.

Många gånger är det också bekvämare att få hem varorna via webbköpet. Små leveranser hamnar på hallmattan, men det i princip värsta man kan råka ut för är att man får gå till det lokala postkontoret och lösa ut dem.

Den fysiska kontakten
En sak som talar emot att handla på nätet är att man då inte får fysisk kontakt med de saker man vill köpa. Detta missgynnar t.ex försäljningen av kläder och accessoarer. Webbutiker som säljer kläder, skor, glasögon, färska livsmedel, bilar och liknande varor, har svårt att få igång sin handel. Kunderna vill ju kunna prova, känna på och hålla i denna typ av varor.

Säkerheten vid betalning
Just säkerheten har varit en stor anledning till att e-handeln inte skjutit sådan fart som man först trodde. Många tvekar inför att lämna ut sina personuppgifter eller kortnummer till webbutiken. De olika lösningar som finns diskuterar jag på sidan Betalningar över Internet. Gå dit >

Översikten
Den som letar efter en viss vara måste ägna mycket tid att åka runt mellan olika butiker. Vårt köpbeteende har i många decennier formats efter detta mönster. Uttryck som att "shoppa" handlar ju om att man går in och ut ur butiker och jämför deras sortiment och letar efter den mest prisvärda varan.

Den vanliga handeln har många fördelar, som den fysiska kontakten. Men den saknar nätets översikt. På nätet kan man enklare och snabbare hitta jämförbara varor och priser. Det går också enklare att se olika varor inom en och samma varugrupp.

Fortfarande är dock många webbutiker dåliga på att underlätta för kunderna i det här avseendet. Kunderna är å andra sidan många gånger dåliga på att utnyttja webbutikernas verktyg för att få överblick.

Sortimentet
Som jag tidigare nämnt har många webbutiker ett bättre utbud än de fysiska butikerna. CD-skivor köper jag numera nästan uteslutande på nätet eftersom jag vet att jag får det jag vill ha. Men det går ju också mycket enklare att hitta fler intressanta butiker på nätet. Många klädbutiker finns t.ex inte etablerade på min bostadsort och jag kan då ändå ta del av deras sortiment tack vare deras webbutiker.

Ångra köpet
Under näthandelns första år hängde lagstiftningen inte alltid med, samtidigt som både webbutiker och kunder inte alltid gjorde rätt. Medvetenheten har dock ökat och numera är regelverket tämligen tydligt. Jag har skrivit en sida om det som heter just "Lagstiftningen kring e-handeln". Läs mer >

Det som fortfarande är ett irritationsmoment är dock hur webbutikerna hanterar ett ångrat köp. De skall inte bara ta emot varan utan också betala pengarna tillbaka. Inom Sverige fungerar det ok, men handlar man inom EU eller från amerikanska butiker får man räkna med problem om man vill ångra köpet.

Köpvanor
Många menar att näthandeln hindrar dem från att impulshandla. De måste nämligen aktivt leta upp varor och beställa dem. Eller så får de en ökad frakt och avstår från det där onödiga köpet.

Själv gör jag ofta tvärtom och impulshandlar mycket mera via nätet än i vanliga butiker. Har jag tråkigt på jobbet händer det att jag går in i en intressant webbutik och beställer varor. Visserligen kanske det oftast är saker jag vill ha, men det kostar mig ju en slant.

Jag har inte sett hur köpvanorna skiljer sig mellan den vanliga handeln och näthandeln. Det vore intressant att få en jämförelse!

3. Köpprocessen

Enkelt uttryckt så går köpprocessen till så här:

• Man vill köpa en vara
• Man skaffar information om den
• Man väljer köpställe
• Man genomför köpet
• Man kontrollerar varan

Det finns naturligtvis alltid undantag från denna process, t.ex när det gäller impulsköp. Men i många böcker jag läst har man denna ordning. Först finns det ett behov eller brist som varan skall fylla.

Behoven kan vara av olika slag. De kan vara fysiska, t.ex kläder om man fryser eller mat om man är hungrig. Behoven kan också vara psykiska, t.ex då man vill ha kläder som är bekväma eller mat som är god. Det kan även finnas sociala behov, t.ex att man vill ha en viss vara för att passa in i en viss gemenskap.

I listan finns sedan en kunskapsinhämtande fas. Köparen reflekterar då över behovet och väljer den vara och det inköpsställe som passar bäst. Dessa behov diskuterade jag i förra avsnittet.

För det fjärde punkten innebär att man beställer och betalar varan, samt att man får den levererad. Köpprocessen avslutas med att man kontrollerar varan, antingen för att hitta fel som man kan reklamera, eller för att se om den verkligen uppfyller de behov man hade.

4. Varor och tjänster

Det man kan köpa eller sälja brukar delas in i två kategorier: varor och tjänster.

Varor är sådant som är materiellt (fysiskt), t.ex tandborstar, böcker, tidningar, bilar, mobiltelefoner och datorer.

Tjänster är inte fysiska utan kallas immateriella. Det kan vara en support man köper för att få hjälp med datorn, en guidad tur på en historisk plats, städhjälp, flytthjälp eller liknande.

Gränsen mellan vad som räknas med materiellt och immateriellt kan tyckas diffus. Ett datorprogram som man köper via nätet och laddar ner, finns ju inte fysiskt, åtminstone inte i bemärkelsen att man kan ta på det. Det finns bara på något elektroniskt sätt på datorn och går att se som en ikon på skrivbordet.

Datorprogram och liknande produkter räknas ändå till varorna, eftersom de är materiella, om än i en väldigt vid mening. På motsvarande sätt räknas varor som utför olika tjänster också till varukategorin.

Indelning av varor
Varorna delas i sin tur in i olika grupper. Dagligvaror kallas sådana som man köper i stort sett varje dag, t.ex olika livsmedel. Sällanköpsvaror är sådana som man köper mer sällan, t.ex datorer, kläder och möbler.

Man kan även dela in varorna efter hur de används. Förbrukningsvaror är sådana som används för att sedan kastas när de slitits ut, t.ex schampo, städmaterial och glödlampor. Sådana varors livslängd är ganska kort. Kapitalvarornas livslängd är däremot längre och de kastas inte nödvändigtvis om de blir utslitna. I stället säljs de kanske vidare. Här har vi möbler, konst, husgeråd och bilar som exempel.

Indelning av tjänster
Tjänsterna har inte någon lika tydlig indelning, men man brukar urskilja servicetjänster som en viktig kategori. Hit hör städning, sjukhusbesök, bilreparationer, m.m. Finansiella servicetjänster kan vara bank- och försäkringsärenden.