Betalningar över Internet: Tjänster

1. Inledning

Ämnet Betalningar över Internet är indelad i tre olika sidor, för att göra det mer hanterligt. Här skall du få läsa om det jag kallar Tjänster. De andra två sidorna är Betalväxlar och Tekniker.

På min sida Välj rätt e-handelsplats berättar jag mer om några sätt att tillämpa olika slags betalningsformer och när de olika lösningarna är att föredra.

På Nordeas hemsida ger man följande skäl för säljföretaget att välja e-handel:

Fördelar för säljaren

• Möjlighet att erbjuda kunderna ett säkert betalningssätt.
• Minskade kostnader för postförskott.
• Möjlighet att erbjuda flera betalningsalternativ - anpassat efter säljarens behov och situation.
• Minskad kreditrisk vid direktbetalning.
• Möjlighet att nå nya kundgrupper i länder utanför Sverige - eller den egna staden.
• Enkel användning.
• Större miljöhänsyn genom minskad pappershantering.
• Ökat PR-värde genom användning av modern och miljöfrämjande teknik.
• Möjlighet att ingå i större sammanhang, t.ex Nordeas marknadsplats.

Fördelar för köparen

• Större säkerhet och enkelhet vid Internetköp.
• Alla betalningsuppgifter registreras automatiskt i Internetbanken.
• Säljaren får inga kontouppgifter och banken får inga uppgifter om varan.

Självklart måste detta ses i ljuset av att Nordea vill sälja e-handelstjänster till företagen. Alla kanske inte heller håller med om att tekniken är enkel eller billig. Som vanligt gäller alltså att man måste tänka mycket själv och göra ordentliga kalkyler innan man börjar med e-handel.

2. Tjänster eller tekniker?

Betalningar över nätet handlar om två olika delar: tjänster och tekniska lösningar. När detta skrivs, i augusti 2003, finns det i princip fem olika typer av tjänster för e-betalningar:

• Konto- eller kreditkort
• Direktbetalning via kundens bank
• Mikrotransaktioner och digitala plånböcker
• Transaktioner via kundens mobiltelefon
• E-faktura

Sådana tjänster skall dock inte förväxlas med de olika "plattformar" (betalväxlar) som finns för dessa tjänster. Man måste även skilja tjänsterna och plattformarna från de tekniker för säker överföring som finns.

I praktiken ser summan av dessa tre, vid en betalning över Internet ut så här:

Kunden skickar en beställning på några varor till webbutiken.

Kunden väljer att betala med sitt kontokort och knappar in kortets siffror och giltighetstid. Denna information skickas emellertid inte till webbutiken utan tas i stället emot av en betalväxel.

Denna mellanhand sköter all kontakt med banken.

Om det finns pengar på kundens konto görs en transaktion till säljföretagets konto.

När pengarna förts över kan beställningen plockas och skickas till kunden.

Det att betala med sitt konto- eller kreditkort är ett av de olika sätt som finns. I förra avsnittet räknade jag bara kort upp dem. Nu skall jag gå in lite djupare på vad de innebär.

3. Konto- och kreditkort

Man kan idag betala med konto- eller kreditkort via nätet, ungefär som man tidigare kunnat då man handlar på amerikanska sajter. De svenska reglerna har genomgått en metamorfos under de senaste två tre åren och för inte så länge sedan kom en lagändring, som gör det möjligt att genomföra så kallade "oidentifierade kortbetalningar". Sådana innebär att man numera inte behöver visa identifikationshandlingar för att kunna betala med kort.

Däremot måste man fortfarande skriva under med sin namnteckning när man handlar i den vanliga butiken. På en webbutik finns däremot inga sådana möjligheter och man använder därför andra metoder. Man kan säga att betalväxelns uppgift är att ersätta den kontroll av kunden som görs vid den traditionella kortterminalen.

Betalningar med falska kort har länge varit ett problem för kortföretagen. Därför har man under lång tid försökt höja säkerheten. Historiken bakom säkra kortbetalningar är egentligen ganska lång. Redan under vintern 1996 offentliggjorde MasterCard och VISA en gemensam standard, kallad SET. SET står för "Secure Electronic Transactions". Senare har andra standarder presenterats. Jag berättar mer om dem på sidan Teknik och säkerhet. Läs mer >

När man som butik köper tjänsten att kunna betala med konto- eller kreditkort, anlitar man en betalväxel. Det är ett serviceföretag, som står för den mjukvara och säkerhet som krävs för att genomföra betalningarna. Dessa företag brukar lämna viss betalningsgaranti, men den är inte att lita på till 100%. Olika bolag erbjuder dock olika villkor, som dessutom ständigt förändras, varför man måste kontrollera detta noga innan man skaffar tjänsten.

Du kan läsa mer i detalj vad en betalväxel är på sidan Betalväxlar. Gå dit >

Priserna varierar, men normalt får man betala en engångsavgift för själva avtalet på tiotusen kronor. Sedan tillkommer en månadskostnad för abonnemanget och en engångskostnad per transaktion.

För de företag som inte vill investera i hela tjänsten erbjuder en del banker så kallade postorderavtal. Denna tjänst, ibland kallad offline-betalning, innebär att kunden lämnar en fullmakt till butiken med person- och kortuppgifter. Därefter kan kunden handla i företagets webbutik genom att fylla i samma uppgifter på webbsidan, eventuellt kompletterat med ett lösenord eller liknande. När butiken tar emot beställningen dras pengarna manuellt från kundens kort, genom att uppgifterna knappas in på butikens betalterminal, precis som vid ett vanligt köp.

Läser man om vilka tjänster bankerna erbjuder finns postorderavtalen normalt inte med. Många banker som jag ringt runt till säger att de kommer att ta bort denna tjänst från sitt utbud, eftersom den kräver mycket arbete och därmed kostar mer än den smakar. Däremot får enskilda butiker naturligtvis skapa egna system för den här typen av handel.

4. Direktbetalningar

Denna betalningslösning innebär att pengar förs över direkt från kundens konto till säljföretagets konto. Tjänsten används ofta som ett komplement till kortbetalningar.

När kunden skall betala varorna i webbutiken klickar han eller hon på knappen för direktbetalningar. Länkning sker då till kundens internetbank där inloggning och autentisering sker på vanligt sätt. Men betalningsinformationen från webbutiken finns hela tiden med och när kunden loggat in på sin bank kommer förfarandet att ske som när en räkning skall betalas.

När kunden betalat kommer en bekräftelse upp och när kunden loggat ut från banken slussas han eller hon tillbaka till webbutiken, där ett kvitto på det genomförda köpet kommer upp på skärmen. Här finns då också leveransbesked och annan kompletterande information.

Många banker rekommenderar denna tjänst då den är säker och enkel att tillämpa. Självklart finns dock en del hinder, t.ex att kunden inte har någon internetbank eller har en annan bank än de som är knutna till tjänsten.

5. Mikrotransaktioner och digitala plånböcker

Mikrobetalningar och digitala plånböcker kallas sådana som inte innebär några stora summor och som inte involverar några kontokort eller internetbank. Här är det i stället ofta frågan om tjänster som innebär att ett konto skapas på en särskild hemsida och som man sedan loggar in på med användarnamn och lösenord. Förfarandet liknar det som sker på andra sajter, t.ex för e-post eller communities. Kontot innehåller bara så mycket pengar man fyllt på för stunden.

Det finns många olika lösningar för denna typ av tjänster. En av de största leverantörerna heter Paynova. De har lanserat "Paynova-plånboken", som fungerar som jag nyss beskrev.

De webbutiker som tecknar avtal med Paynova, får en koppling till deras betalningstjänst. Kunden kan klicka på en liten symbol för tjänsten och loggar sedan in på sitt konto och för över så mycket pengar som behövs. Systemet är förhållandevis säkert, i och med att användarens uppgifter krypteras.

En fördel med Paynovas teknik är naturligtvis att flera personer kan använda samma konto. Tekniken är enklare och billigare än andra betalningslösningar. Paynova ansvarar för hela tjänsten och ingen extra mjukvara behöver installeras på webbutikens server.

6. Digitala pengar och e-cash

Ibland hör man uttrycket "digitala pengar" eller "e-cash". Liknande namn i omlopp är "cyberpengar", "e-pengar", "cyberbucks", "cybercash" osv. Detta är tjänster med en lite annan utformning än mikrobetalningar och jag har därför valt att presentera dem i ett eget avsnitt. Men gränserna mellan digitala pengar och plånböcker är inte särskilt tydliga.

E-cash är ett fenomen som ursprungligen kommer ifrån USA. Där upptäckte många företag att de kunde skapa ett mervärde, om kunderna fick ersättning för att klicka på banners, testa nya spel, tipsa kompisar, svara på enkäter, osv. Kunderna ställde upp i högre grad om de fick ett konto som fylldes på med "låtsaspengar" för varje utförd tjänst.

Låtsaspengarna går inte att använda annat än som betalningsmedel i företagets eller en samarbetspartners webbutik. Endast där kan man byta låtsaspengarna mot varor, rabatter på varor, osv. Detta koncept har blivit mycket lyckat och idag har många svenska företag tagit efter. När besökarna aktiveras får de en belöning, vilket gör dem ännu mer aktiva, som ger extra bonus, osv.

Det är inte särskilt svårt att införa en sådan här tjänst, men jag har inte sett någon leverantör som specialiserat sig på den. Med största säkerhet kan man få en webbyrå att ta fram en lösning, med en kunddatabas och ett serverprogram som övervakar aktiviteter och delar ut "poäng".

7. Transaktioner via kundens mobiltelefon (mobilbetalningar)

Mobilbetalningar är ännu inte så vanliga. De lanserades första gången under maj 2000, bl.a. i Tyskland. När jag ringde runt till de stora operatörerna, Vodafone, Telia och Comviq, i augusti 2003, visste dock ingen särskilt mycket om denna tjänst. Något informationsmaterial hade man inte heller. På sidan Betalväxlar hittar du dock några företag som erbjuder denna tjänst.

Ett annat ord för mobilbetalningar är m-commerce. I en artikel med titeln "Fiasko för mobilbetalningar i butik" (publicerad på IDG.se), från 6 september 2002, hittade jag material, som kanske kan ge en bakgrund till varför denna teknik inte används särskilt mycket. Där stod bl.a. följande:

Däremot har man behållit tjänsten P-Mint, att kunna betala sina parkeringsavgifter med mobilen. Men detta är en av idag få tjänster och att den finns kvar kan bero på att väldigt många parkeringsautomater fortfarande kräver myntbetalning.

Vid en närmare efterforskning, som jag gjorde i augusti 2003, visade det sig att det finns ytterst få leverantörer av mobilbetalningar. Företaget Paybox skriver på sin hemsida att mobilbetalningar ännu är i första utvecklingsstadiet och att en hel del tjänster kommer att komma i framtiden. År 2005 beräknar man dock att omsättningen har fördubblats, jämfört med idag.

Ett problem för mobila lösningar har varit att den mobila tekniken ständigt har förnyats, både när det gäller själva nätet och när det gäller telefonerna. De lösningar jag sett använder sig fortfarande av GSM-nätet, som ju håller på att bytas ut mot 3G-nätet. Därför kommer man säkert att behöva uppgradera innehållet i sina tjänster så småningom.

Ett annat problem har varit att göra betalningarna säkra, något man säger sig ha löst idag, tack vare ett system man kallar Paybox Intelligent Architecture (PIA). Läs mer om det på sidan om betalväxlar.

Vad finns det då för framtida marknader för mobilbetalningar? Här är ett förslag på tjänster:

• Skicka pengar till andra mobiltelefoner eller bankkonton (kallas ibland för P2P eller "person to person")
• Ta emot pengar från annan mobiltelefon eller konto
• Betala direkt med mobilen i en fysisk butik eller en på internet
• Ladda mobilkontot med pengar från sitt bankkonto

8. E-faktura

Elektroniska fakturor är fakturor som levereras till företag eller privatpersoner i ett särskilt, elektroniskt format. När fakturan anländer kan den föras in i affärssystemet direkt och man slipper administrationen av papperskopior. E-fakturor förekommer dels i några olika standardfilformat, men många banker tillåter också specialanpassade format.

Från början var tjänsten framförallt ämnad för större företag, som har e-baserade affärssystem. Ofta har sådana företag många avdelningar som arbetar med samma system samtidigt, både på det interna nätverket och över internet.

Man använder då e-baserade likviditetssystem för att minimera antalet bankförbindelser, konton och transaktioner. Genom att dra ner på vanliga transaktioner får man förhoppningsvis en ökad effektivitet och lönsamheten. Likviditetskontroll, som detta kallas med ett finare ord, är många gånger viktigt för att överleva på marknader med små ekonomiska marginaler.

Exakt vilka rutiner man använder och hur e-fakturor används i praktiken är svårt att säga. De flesta företag använder egna, strömlinjeformade system och rutiner, vilka hålls hemliga av konkurrensskäl. Men på flera bankers hemsidor kan man ofta läsa om framgångsrika lösningar, när banken vill slå sig för bröstet och locka fler kunder. Se t.ex. Nordeas artikel om Finnair från 24 oktober 2002: www.nordea.com/swe/services/cm/customer_finnair.ASP?navi=cm&item=customer

Under senare år har e-faktura även erbjudits för privatpersoner. Har man e-giro finns e-faktura som en tilläggstjänst. De företag som är anslutna till e-faktura skickar då räkningen digitalt och man slipper få papperskopior. Man betalar sedan räkningen som vanligt. Det man bör tänka på är dock att själv skriva ut en kopia av betalningen. Läs mer om varför man skall spara kvitton på sidan om lagstiftningen kring e-handel. Gå dit >