Intervju med översättaren Molle Kanmert Sjölander

1. Inledning

Den här intervjun publicerades ursprungligen i mitt fanzine, WYZIWYG 11.0, in november 2003. Jag har gjort en lättare redigering av texten för att den skall passa i avdelningen "kuriosa", på min sajt, Jonas Webresurs ©.

Jag lärde känna Molle Kanmert Sjölander under 80-talet då vi båda befann oss i fandom. I mitten av september 2003 skrev jag till henne och frågade om jag inte kunde få en intervju. Mina frågor handlade om sådant jag och Molle diskuterat många gånger förut, men som jag aldrig satt på pränt.

Här får du läsa vad jag frågade och hur hon svarade!

2. Intervjun

Jonas Ahlberg: Jag har känt dig nu i ganska många år. Vet att vi träffades första gången omkring 1986. Då studerade du men ganska snart började du översätta böcker. Hur kom det sig att du började med det?

Molle Kanmert Sjölander: Jag fanns med bland flera andra bekanta fanniska namn och blev därför tillfrågad av John-Henri Holmberg, då nytillträdd fiktionschef på Bra Böcker, om översättning var nånting jag kunde tänka mig att prova på. Jag hade inte funderat på det tidigare, men kontentan blev att jag fick göra en provöversättning som befanns hålla måttet. Jag fick mitt första översättningsuppdrag i slutet av 1988.

Var det svårt att hitta jobb i början?

De första fem, sex åren var det nödvändigt att med jämna mellanrum ringa runt till de olika förlagen, påminna om min existens och tigga om uppdrag. De allra första åren blev uppdragen heller inte fler än ett eller ett par om året. Då såg jag översättandet mest som en bisyssla; jag försörjde mig helt eller delvis på annat jobb ända tills jag hade översatt i kanske sex eller sju år.

Höger: Molle Kanmert Sjölander (foto: Anders Hultman)

Hur får du in jobb idag?

Numera är mitt namn och renommé så pass etablerat att uppdragsgivarna ringer mig när de har en text de anser skulle passa mig.

En betydligt trevligare situation, inte minst när man kommer till den punkt där man diskuterar arvodet.

Att vara efterfrågad ger liksom ett bättre förhandlingsläge än då man har tjatat sig till ett uppdrag på nåder...

Vilket råd skulle du ge till dem som vill ge sig in i översättaryrket när det gäller utbildning och att ta sig in i branschen?

Att läsa så mycket som möjligt! Mest skönlitteratur, såklart, men även andra genrer - det gäller att få känsla för alla möjliga typer av texter. Man begår nog gärna misstaget att tro att det bara är litteratur på källspråket som man bör läsa, och givetvis är det enormt viktigt. Men man bör betänka att översättning faktiskt går ut på att skriva böcker (visserligen med redan känt innehåll, men dock) - på svenska.

Svensk originallitteratur är den bästa skolan, och man ska se till att inte rata äldre litteratur. Det är A och O att skaffa sig bredd på språket, att känna igen äldre språkbruk, att behärska gamla synonymer och uttryck som hotar att falla i glömska. För mig, som arbetar från olika varianter av engelska, är det ibland svårt att avgöra vilka uttryck som är anglicismer och vilka som faktiskt har hängt med länge i svenskan. Sådant (bland annat) får man en bättre uppfattning om när man läser äldre svensk litteratur.

Om jag minns rätt översatte du ganska mycket science fiction (sf) och fantasy i början av din karriär. Men nu har jag fått intrycket att du översätter mer i mainstream-genren. Du har åtminstone fått en bredare repertoar.

Nja, jag tycker nog själv att det har varit övervägande delen mainstream hela tiden, även om jag under några år översatte ett antal sf- och fantasytitlar.

Räknas science fiction och fantasy som lättare att översätta i din bransch, jämfört med den "vanliga" eller "riktiga" skönlitteraturen?

Det vet jag faktiskt inte. Om jag ska våga en gissning här är det nog så att de som en gång gett sig in på sf och/eller fantasy kan bli nischade i de genrerna, medan många kolleger inte riktigt törs - eller vill? - översätta sf/fantasy. I det senare fallet torde det väl i så fall bero på att sf och fantasy fortfarande inte räknas som riktigt rumsren och att man därför inte har orienterat sig i den typen av litteratur. Man vet helt enkelt inte vad det är fråga om för texter och tror sig kanske inte klara av ett sånt uppdrag.

Är detta en vanlig väg att gå, alltså från lätt till svårare litteratur?

Det vet jag inte heller, rent allmänt, men man får väl förmoda det. Även om det finns en hel del om kolleger som börjat med ganska avancerade texter. Hur svårt eller lätt nånting är beror ju nästan helt på hur välbekant man är med stilen i fråga.

För mig faller sig en roman i den så kallade Bridget Jones-genren rätt naturlig att översätta, helt enkelt för att den ligger nära mig själv i språk och ämnesval, medan en garvad kollega med jättetunga meriter, kanske Proust eller nåt annat som av många anses som väldigt svårt, skulle kunna befara att gå bet på en sån bok.

Åldern är ofta ett hinder. Det gäller förstås åt andra hållet också - jag har svårare att översätta en roman som utspelar sig på exempelvis 40-talet eftersom det inte är självklart för mig vilka ord och uttryck som var gångbara, och i vilka situationer. Det kräver betydligt större stilistisk research av mig.

Vilka genrer har du översatt i?

Sf, fantasy (som sagt), lite ungdomsböcker, nån thriller, en del deckare, kärleksromaner... vad finns det att välja på? Just nu blir det ganska mycket ung samtidslitteratur men rara fåglar som en Internethandbok och en managementbok har också slunkit med i meritlistan.

Svåraste jobbet?

Flera texter har varit svårast på sina egna sätt. Kan nog inte peka ut en viss roman. Men jobbigast var Zadie Smiths Autografjägaren, eftersom den översattes under en extrem och fullständigt befängd tidspress som gjorde att texten aldrig fick en chans att mogna ordentligt. Plus att arbetsgången blev märklig och omständlig och dum på alla sätt och vis.

Finns det jobb du inte skulle ta? Varför då?

Jag har tackat nej till uppdrag som kräver kännedom om språkmiljöer jag inte alls behärskar. Det beror inte på att jag tror mig oförmögen att klara uppdragen i fråga, utan på att de skulle kräva så väldigt mycket research och inläsning från min sida att den totala timlönen (om man väljer att räkna ut den; man har ju annars inte timlön, utan arvodet beräknas på textmängden) skulle närma sig noll.

Största kraftansträngningen brukar redan i normalfallet vara att beta av en lista med facktermer och liknande uttryck som jag sparar till sist. Den saken tänker ingen på som aldrig har prövat att översätta skönlitteratur, men tänk efter själv: ens vardagsspråk är ju fullt av ord, uttryck och jargong som härrör sig till ett eller annat fackområde. Det kan vara en travtävling eller en match i nån sport man sett på TV, det kan vara medicinska begrepp, eller juridiska, och hur ofta diskuterar man inte maträtter, växter, fiskar och djur? Sånt är förvånansvärt besvärligt på främmande språk, inte minst som så mycket saknar motsvarigheter på svenska.

Finns det böcker som inte är bra översatta, t.ex. av dina egna böcker?

Ja, det gör det säkert. Jag har ingen lust att läsa mina gamla översättningar eftersom jag sannolikt skulle gräma mig i efterhand - många år i efterskott - och genast vilja ändra en massa saker och propsa på att alla tidigare upplagor dras in och att en ny bearbetning trycks istället. Men jag brukar vara nöjd med mina texter när jag lämnar den slutgiltiga versionen, och det får väl vara bra med det.

Har du någon drömbok som du skulle vilja översätta?

Nej... mina drömböcker vill jag antingen inte se översatta alls; hur som helst vill jag absolut inte översätta dem själv. Vilken fasa! Så gott som alla böcker jag översätter avskyr jag intensivt under nåt skede av arbetet. Det vore trist att få sina största läsupplevelser fördärvade på det sättet.

Ett problem för mig när jag läser översatt science fiction är att jag inte tycker att det låter lika mäktigt på svenska som i originalet. Framförallt gäller detta beskrivningar av ny teknologi och fräcka attiraljer, som förekommer modern sf. Översatt sf låter för mig som om den vore skriven på 50-talet. Däremot fungerar fantasy ofta bra på svenska. Håller du med? Vad tror du det beror på att det är så?

Jag läser inte så mycket sf så det kan jag inte kommentera. Men jag tror att din iakttagelse är rätt generell oavsett genre: man upplever att originalspråket låter himla mycket fräckare och snärtigare än det egna språket. Se bara hur man i alla tider har svängt sig med utrikiska uttryck. I tidigare epoker har det varit latin och franska; för närvarande är det engelska och amerikanska. Det här beror såklart på att folk i allmänhet inte har tillräckligt stor kännedom om det "tuffare" språket för att kunna uppfatta vilka uttryck som är lika banala och platta i en infödd talares öra som motsvarande svenska översättning är i ett svenskt.

Men frågan är svår att besvara eftersom jag kan svara som översättare eller som läsare. Självklart är det bra som översättare att även ha koll på vilka av de engelska uttrycken som är i svang just för tillfället - de kommer ofta till pass som stilmarkörer i skönlitterära texter.

Jag tycker själv att det är ganska andefattigt att hela tiden strö utländska fraser omkring sig istället för att klämma till med nåt målande, uttrycksfullt svenskt talesätt - som dessutom visar att talaren har lite originalitet och bredd på sitt språkbruk.

Fast det är vanskligt att bedöma just ordens valörer. Ta t.ex. det engelska ordet "spotty", som bl.a. betyder "finnig". Om man tycker att "spotty" låter fräckare än "finnig" så kan det bero på att man inte hört det så ofta eller att man inte vet att det är ett väldlig vardagligt ord på engelska. Tänk då så svårt det är med ord som inte förekommer lika ofta. Det är lätt att en hel stämning kantrar därför att man valt lite, lite fel bland synonymerna.

Problemen med att översätta sf förefaller vara dels att hitta rätt eller bra svenskt ord, eftersom författare i genren ofta hittar på nya mojänger och använder ord som inte finns på dem. Men dels handlar det också om att hitta rätt tonläge och stämning. Och med tanke på vad jag skrev i frågan innan så känns det som om detta på sätt och vis är oöverstigliga problem. Detta verkar också vara en översättares mardröm, att översätta väl utan att nå målet, d.v.s. ligga originalet nära?

Tonläge och stämning måste ju stämma överens med originalets oavsett typ av text, och som jag redan sagt är det inte bara skiffyprylar som kräver korrekta benämningar på svenska. Det värsta jag vet är texter i vilka juridik har stor betydelse.

Rättssystemen i Storbritannien och USA stämmer inte alls överens med det vi har i Sverige och detta vållar stort huvudbry. Även om man beskriver systemet i det land boken utspelar sig, saknas ofta en rent språklig motsvarighet till de fenomen som det talas om.

Tänker man som översättare på detta och finns det böcker som man inte borde översätta av denna anledning?

Inga böcker borde egentligen översättas - ifall man siktar på en absolut trogen återgivning av allt i originaltexten. Men i de flesta fall är vi kanske ense om att översättningen duger, även om den har misslyckats med att fånga vissa stämningar här eller skapa vissa associationer där.

Vilken frihet har du när du översätter, t.ex. att påverka ett tonläge eller en stämning i en bok? Vad har du för språklig frihet?

En översättning är alltid en tolkning. Men jag har att försöka följa den ton som jag uppfattar att författaren håller i sin text. Även om jag tycker att bokens hjälte är en avskyvärd typ får det inte lysa igenom i min översättning om det är uppenbart att författaren tycker att hjälten är en beundransvärd människa.

I de fall det inte framgår lika tydligt kan jag förstås välja synonymer och uttryckssätt som stämmer mer med min egen uppfattning om persongalleri och stämningar... Frestelsen att "förbättra" är ofta stor, men här tycker jag att man ska gå varligt fram.

Med faktafel är det skillnad: hittar jag såna - och det är inte ovanligt - frågar jag författaren om h*n vill att jag ska korrigera dem. (Ja ja, okej: enstaka gånger ändrar jag kanske faktafel utan att kolla med författaren först. Det tycker jag man kan göra i de fall det är uppenbart att det verkligen ska vara korrekt.)

Hur mycket tänker du på att följa originalet?

Jag försöker följa det i stämning och tonläge men inte i språkdräkt. Det vill säga: ordagranna översättningar är en styggelse. Jag brukar fråga mig vad innehållet är i en mening eller ett stycke, vad som förmedlas, och sedan försöka uttrycka samma sak/er fast på svenska. Hur skulle jag själv ha sagt det här? Hur skulle magister Rönnblad ha uttryckt sig inför sin klass? Hur skulle mina väninnor ha låtit om de hade suttit och berättat detta för varann på ett fik? Inte: vad står det i ordboken att det här ordet heter på svenska?

Vad gör du då om du stöter på en typisk brittisk eller amerikansk företeelse. Översätter du den till svenska förhållanden eller försöker du behålla originalet. Jag tänker t.ex. på tilltalen Mr, Sir, samt ortsnamn, varumärken, TV-program och liknande?

Det som finns på svenska - titlar på TV-program, filmer, böcker och liknande - får svenska namn. Det mesta får heta som det gör i källtexten: gatunamn, etablissemang och så vidare. Titulering är ganska knepig och får nästan avgöras från fall till fall.

Har du folk, t.ex. på förlaget, som läser dina översättningar och ger feedback? Kan de skicka tillbaka en passage och be dig göra om?

Sedan jag skickat min översättning till förlaget blir den läst av en språkgranskare, som kan vara en redaktör på förlaget eller en frilans. Vederbörande föreslår ändringar som jag sedan har att ta ställning till. Jag bestämmer själv vilka av dessa ändringar jag vill föra in i min text.

Men min erfarenhet är att man gör klokt i att stanna upp och tänka efter där språkgranskaren har hakat upp sig på nånting. Även om man inte väljer just den föreslagna ändringen kan man ofta själv finna en annan lösning för att språket ska flyta smidigare på stället i fråga. Teoretiskt sett kan förlaget antagligen be mig skriva om ett stycke helt men det är en situation jag aldrig varit med om.

Tycker du att man som översättare får rättvisa bedömningar och tillräcklig uppmärksamhet, t.ex. när boken så småningom recenseras?

Recensenterna har det inte lätt. För att göra en helt rättvis bedömning av en översättning måste de läsa såväl käll- som måltexten och jämföra dessa båda. Arvodet för en recension förslår helt enkelt inte. Dessutom ska ju recensionen innehålla mer än bara synpunkter på översättningen.

Idag är det sällsynt med några djupare analyser av översättningen och det är, under givna förutsättningar, lika bra det. Personligen bryr jag mig inte så mycket. Alltså: det är klart att det är kul att få ett gott omnämnande, men man vet inte hur mycket det egentligen betyder.

I de fall recensenten ger kritik vet jag ju ofta att den är grundlös eller rent felaktig - från de mailinglistor för översättare jag är med på vet jag att många kolleger också råkat ut för orättvisa och/eller ogrundade beskyllningar - så kanske är ett välvilligt utlåtande mer snällt än påläst. Men visst, det är för all del trevligare än ett påhopp.

Känner du att du blir bättre och bättre med åren? Eller tar du svårare och svårare jobb, vilket får dig att känna dig ständigt orolig över om det du gör är bra?

Ja på båda. Men man lär sig mest av de uppdrag som är lite svårare än man egentligen tror sig klara.

Behandlas eller bedöms manliga och kvinnliga översättare olika i branschen?

Inte såvitt jag vet eller har hört från kolleger. Inte annat än att vissa texter ibland kräver - i förläggarens eller redaktörens ögon - att bli översatta av just en man/kvinna.

Tycker du att översättaryrket är svårare i och med att det inte finns någon given karriär och att man ofta får arbeta väldigt ensam, utan att vara anställd eller ingå i någon organisation?

Jag gillar att jobba ensam och framförallt uppskattar jag mer och mer den totala frihet jag har vad gäller arbetstider och arbetsbörda. Det skulle vara oerhört svårt för mig att frångå det arbetssättet idag. Man blir bekväm, men samtidigt också effektiv. Arbetsgivare saknar jag inte, och dessutom finns en del möjligheter att organisera sig för att stå starkare gentemot uppdragsgivarna.

Jag är med i Svenska författarförbundet (som lustigt nog förkortas SFF /dvs samma som en svensk fanzineförening red./), vilket har gett mig avsevärt förbättrade möjligheter att förhandla fram goda arvoden.

Inte så att SFF kollektivförhandlar åt sina medlemmar, men det för statistik över vad våra uppdragsgivare betalar för olika uppdrag. Den kan man sedan ha i bakfickan när uppdragsgivaren hävdar att "men så mycket har vi aldrig gett för ett sånt uppdrag" (för det säger de undantagslöst; det verkar höra till spelet). Man har helt enkelt koll på vad uppdragsgivaren är beredd att betala och får mod att stå på sig i sina krav.

Om jag hade varit intresserad av att göra nån sorts "karriär" skulle jag ha valt ett annat yrke. Visst finns det en hierarki i översättarskrået, men klättringen på den stegen är lite bakvänd - ju skickligare man blir, desto svårare och mer prestigefyllda texter får man.

Däremot stiger inte arvodet i proportion till den längre tid man tvingas lägga på dessa krångliga texter - med resultat att den som är riktigt duktig och åtar sig jättesvåra texter visserligen kan få erkännande och lovord, men i realiteten tjänar allt mindre per år... Så vill man kunna leva på att översätta skönlitteratur gör man klokare i att strunta i prestigen och försöka få en större mängd uppdrag med texter i en stil som man redan behärskar väl och som därför går jämförelsevis snabbt att klara av.

Om du skulle byta jobb, vad skulle du då vilja göra?

Hm. Driva pensionat? Bli lantbrukare? Lära mig fotografera riktigt, riktigt bra?

Hur ser din närmaste framtid ut?

Blir förhoppningsvis mamma inom en månad. Med anledning av det gör jag inte upp några stora planer. Men har tackat ja till att översätta William Gibsons Pattern Recognition med deadline nästa sommar. Hör av dig i juli så ska jag tala om exakt hur idiotoptimistisk jag är...

Vad gör du om 5 år?

Inte en susning. Men om jag fortfarande sitter här och pysslar med översättning så är jag nog inte missnöjd med det.

Tack för intervjun och lycka till med barnet, karriären och annat i framtiden!

3. Länkar

Läs Molles egna texter på nätet: pleonasm.zeugma.se