Om fanzinet och dess historia

1. Inledning

Denna text publicerades ursprungligen 1998 i mitt fanzine WYZIWYG nr 9.9. Den publicerades på nytt den 24 april 2005 och då något redigerad.

Texten tar upp och diskuterar fanzines och fandom, båda i relation till den genre inom litteraturen som brukar kallas science fiction. En enkel ordlista över vanliga ord och uttryck som används i texten hittar du på sidan med fanslang >

Fanzinet uppstod i USA på 30-talet och var ett slags hemmagjort magasin som kunde handla om det mesta. Nu finns dessa både i pappersform och på internet. Hur har detta påverkat science fiction-genren? Hur fungerar webben för science fiction-älskare och hur ser framtiden ut?

2. Vad är ett fanzine?

Ordet "fanzine" är en sammanslagning av engelskans "fanatic magazine". Ibland översätter man detta med "amatörtidskrift", men då missar man det fanatiska: fanzines görs och läses av fanatiker, eller åtminstone entusiaster.

Jag gör fanzines för att jag är väldigt intresserad av science fiction och för att jag vill dela med mig av mina kunskaper, åsikter och tankar om science fiction. Jag gör det också för att om möjligt utbyta åsikter med andra entusiaster. Motivet är alltså tvåfalt: att se och att synas.

Idag finns fanzines inom många olika områden, t.ex litteratur, musik, sport (framförallt fotboll), politik och de finns både som papperstidningar och i digital form. Vissa utges månatligen och går att prenumerera på, medan andra är oregelbundet utkommande. Vissa består av ett vikt A3 eller några ihophäftade A4-ark, medan andra har fyrfärgstryck, snygga omslag och påkostat papper. Begreppet "fanzine" är alltså väldigt brett!

Tre fanzines jag medverkade i under 90-talet:
Science Fiction Forum, nr 92, 1992	Spektra SF, utgiven i december 1995	Visioner, nr 1, 1998

3. När kom de första fanzinen?

Fanzinens historia sträcker sig tillbaka till 1920-talets USA. Som vi hört idag betydde 20-talet ett uppsving för pulpmagasinen, alltså tidningar tryckta på enkelt papper, med äventyrsberättelser om hjältar i rymden, på prärien eller i ett sagoland. Tidningarna vände sig till den yngre publiken och till alla emigranter, som hade för dåliga kunskaper i engelska för att kunna läsa de mer sofistikerade, klassiska verken, samt gärna drömde sig bort från den inte alltid så glamorösa tillvaron, med underbetalda arbeten och misär.

Det första renodlade professionella pulp-sf-magasinet var Amazing Stories, som utkom med sitt första nummer 1926. Det gavs ut av Hugo Gernsback (1884-1967), som själv hade skrivit noveller mellan 1911 och 1925. Många lyfter därför fram Gernsback som sf-genrens grundare. Han kallade sina berättelser för "scientific fiction" och senare "scientifiction".

Amazing och andra tidskrifter som följde i dess fotspår, skapade förutsättningarna för den tradition, som sedermera har kommit att kallas pulp-sf.

Dess tid var från 1920-talet och fram till 1950-talet. Åren 1938-1946 (eller 40-talet, om man vill förenkla) brukar kallas de Gyllene åren, dels beroende på att antalet magasin ökade kraftigt och dels beroende på att den litterära kvaliteten förbättrades.

Läsarna hade sedan slutet av 20-talet skrivit brev till pulp-tidningarna och småningom även till varandra. Snart fanns det en sf-fandom - en "fanatic domain" eller entusiastisk skara människor med ett gemensamt intresse.

Det första fanzinet hette The Comet och kom redan 1930. Det gjordes av Raymond Palmer. Samma år kom The Planet av Allen Glasser. Båda handlade främst om ny teknik och det var många som gjorde kopplingen mellan sf och ny teknik då. Gernsback ville t.ex att sf skulle vara ett språkrör för ny vetenskap.

De första fanzinen gjorde också en del recensioner av pulpmagasinen. Egentligen var det först 1941, som uttrycket "fanzine" myntades (av en sf-fan). Innan dess sade man "fan-mag". Uttrycket "fanzine" har småningom blivit vedertaget för alla sorters entusiastiska amatörtidskrifter.

En del historieskrivare hävdar att sf-fandom bildades långt senare och menar att fanzinen på 30- och 40-talen inte alls var fanzines i ordets rätta bemärkelse. Därför talar man ibland om det första "moderna" fanzinet, som också hette The Planet (1950) men gavs ut av The Scienceers i New York.

Oavsett vilket datum man väljer, gjordes fanzinen av små, entusiastiska grupper, som ofta sysslade med någon form av vetenskap eller teknik och dessutom läste science fiction. Det räckte inte med att bara prata, utan man ville också skriva om sitt intresse. Snart utvecklades detta vidare: man började skriva populärvetenskapliga artiklar, egna noveller, intervjuer med författare, o.s.v. Ur detta utvecklades en viss sorts fanzines, som kommit att kallas "sercon", efter engelskans "serious constructive".

Det finns också en annan slags fanzines. Det är sådana som handlar om andra fans i största allmänhet. När läsarna bildade grupper och började träffas även privat, blev det nämligen också intressant att skriva skvaller och annat om varandra. På så vis uppstod de "fanniska" fanzinen. Ett fanniskt fanzine handlar alltså om andra fans.

Idag finns det många hundra fanzines av bägge sorter. Vissa är renodlat fanniska, andra sercon, medan ytterligare några blandar bägge stilarna. Många författare har börjat som redaktörer för fanzines och skriver fortfarande i dem. Vissa redaktörer har genom sitt begåvade språk eller sitt fanniska sätt, kommit att bli mer berömda än de författare de skriver om.

4. Fandom i Sverige

Sverige var några decennier efter USA och England. 1940 fick Sverige sin första SF-tidskrift: Jules Verne Magasinet (JVM), skapat av sf-fanen Sam J. Lundwall. Ordet "magasin" var en anglicism, som senare har kommit att bli livligt debatterad inom svensk fandom.

Enligt Holmberg ("Science Fiction i Sverige 1") förhöll sig saken så att JVM

"...översatte merparten av sitt innehåll ur de amerikanska pulpmagasinen -- Planet Stories, Thrilling Wonder Stories och Captain Future. Innan den upphörde 1947 hann tidskriften komma ut med sammanlagt 332 nummer; (…) och innehöll de inte mindre än 537 noveller och följetonger som definitivt måste betraktas som science fiction. Det oaktat var magasinet genomgående rejält dåligt. Redaktionen tycktes ha en förbluffande förmåga att välja ut de sämsta berättelserna av också bra amerikanska författare -- skribenter som Brackett, Bradbury, Bester, Heinlein och Kuttner, introducerades alla med för dem ovanligt dåliga noveller, något som i hög grad naturligtvis orsakades av de okänsliga och ofta starkt förkortade översättningarna. (…) Det skulle dröja ännu ett decennium innan begreppet science fiction introducerades i landet."

Det fanns även en viss, inhemsk produktion av sf, t.ex Karin Boyes Kallocain. Men denna skrevs knappast av någon som kände sf-rörelsen särskilt väl (vilket är synnerligen vanligt då det gäller svensk och icke engelskspråkig sf). Ett fåtal svenskar läste också de amerikanska sf-magasinen, som Amazing, Astounding (sedemera Analog) och på 50-talet Galaxy och The Magazine of Fantasy and Science Fiction.

Två personer i detta fåtal var Sture Lönnerstrand och Roland Adlerberth. De bildade sf-föreningen Futura i början av 50-talet. Snart tillkom fler entusiaster och man började fundera över en egen tidskrift. 1954 utkom första numret av Häpna! som man kan kalla för ett professionellt fanzine - prozine - eller helt enkelt för en tidskrift. Holmberg skriver:

"Häpna!s utgivare hoppades från början på att man med tiden skulle kunna arbeta upp inhemska talanger. Tyvärr blev framgångarna i den riktningen obetydliga. Några få svenska skribenter medverkade i tidskriften, däribland Dénis Lindbohm, Sam J. Lundwall, Bertil Mårtensson och Jacob Palme som alla debuterade i Häpna!. Den mest intressante av de svenskar som publicerade sig i tidskriften under dess första år var emellertid utan tvekan Sture Lönnerstrand (född 1919)."

Fler föreningar bildades under 50-talet: Club Meteor i Malmö, grundad av bl.a Dénis Lindbohm. Utopia i Lund. Club Cosmos i Göteborg, som gav ut Sveriges första fanzine, Cosmos News, med bl.a göteborgsprofilen Hans Sidén i spetsen.

Man började ge ut enklare fanzines, hålla möten och ordna anspråkslösa kongresser. I fanzinen och senare även på sf-kongresserna - den första hette Luncon och hölls 1956 - grundmurades en ganska enhetlig syn på sf.

Bidragande var naturligtvis också omvärldens skeptiska och ibland fördömande syn på det man höll på med. De som läste sf-magasinen med entusiasm kände sig därför privilegierade och var naturligtvis motiverade att försöka behålla denna identitet. Sf-fandom blev således både mer fannisk och mer sercon.

Men allt var inte frid och fröjd: engagemang kostar på och fans är ofta oense om hur den fanniska aktiviteten bäst skall bedrivas, vem som skall bestämma vad och när det skall ske. På möten kan man i flera timmar diskutera små, små detaljer i stadgarna.

Detta har lett till många fejder och till hätska kampanjer i fanzinen. "Fanfejder" kallar man dem. Och så finns det alltid sådana som vill retas och medvetet krånglar till mötesreglerna, för att reta upp de mest stridsberedda personerna…

Under svensk fandoms första decennier bildades alltså många föreningar. Somliga varade bara under 50-talet, tills dess medlemmar tröttnade eller bildade nya föreningar. Men fansen stannade oftast kvar och flera är fortfarande aktiva i sf-fandom.

Varje förening gav ut ett medlemsfanzine, med noveller, recensioner, mötesprotokoll, LoCs (Letter of Comment) och skvaller. Företeelsen och framförallt formen ser vi ännu idag. Efter hand som tryckkostnaderna blev lägre och fansen allt aktivare, startades även fanzines utanför de ordinarie föreningarna.

Bo Stenfors är en av de fans som verkade under den första fandomen i Sverige. Han har försökt att karakterisera de första decennierna: "Den första fandomen" kallar han tiden under första halvan av 50-talet. Den präglades av stor entusiasm. Andra halvan av 50-talet kallar han för "Den andra fandomen". Den kännetecknades av de olika fansens och föreningarnas försök att överträffa varandras fanzines. "Den tredje fandomen" varade under de första tre åren av 60-talet och var en tid då fansen sökte internationella kontakter. "Fjärde fandomen" skall enligt Stenfors ha inträtt strax därefter och ha varat sedan dess. Den består i ett allt djupare navelskåderi och intellektuella excesser.

Men självklart går varje person igenom samma faser, när han eller hon kommer i kontakt med fandom: entusiasm, fanzineutgivning, kongressbesök och till sist återblickar på fornstora dar.

Många av de fans som är aktiva idag, började gå på kongresser och tillverka fanzines under 70-, 80- och/eller 90-talet. Framförallt på 70-talet utgavs många fanzines i pappersform och de flesta av en eller två personer och alltså inte längre primärt av föreningar. Början av 80-talet innebar också en god fanzineutgivning och är den hittills mest gyllene tiden inom svensk fandom. Åtminstone enligt dem som var aktiva då...

Under 90-talet har fandom splittrats något, i och med att sf-marknaden blivit så oerhört kommersialiserad och diversifierad. Numera finns det inte bara sf-tidskrifter och sf-romaner, utan även datorspel, anime (japanska tecknade filmer), Star Wars, Star Trek och andra specialområden. Fantasyn har också vuxit sig stor och stark i Sverige, förmodligen på bekostnad av science fiction. Därför har man inte någon minsta gemensam nämnare, som tidigare.

Ytterligare en bidragande orsak till en splittring av fandom och en hämmad fanzineutgivning är de oerhörda kostnaderna ett fanzine trots allt tar i anspråk. Det som traditionellt kännetecknar sf-fanzines är att de oftast är väldigt enkelt gjorda, utan att för den skull behöva vara fula. Till skillnad från t.ex musikfanzines och zines inom andra områden, försöker de inte efterlikna "riktiga" tidskrifter. Dels beror detta på att sf-fanzines oftast i första hand riktar sig till andra fans och därmed är gratis, mot det att man betalar porto eller bidrar med brev och artiklar. Dels saknar man oftast ekonomiska resurser att använda någon dyrare tryckmetod - eller att köpa varandras alster.

De första fanzinen gjordes med mycket enkla tryckmetoder: stencilapparater (duplikatorer) var väl vanligast fram till slutet av 80-talet, då fotostatkopieringen tog över.

Andra tryckmetoder var (enligt Engholms "FAQ om fanzineutgivning") "hektograf (en gelatinmassa får suga upp färg från ett original och man trycker genom att pressa pappren mot massan), spritstencil ("blåstenciler", vanliga på skolor) och karbonkopiering (karbonpapper varvas med tunna papper och fanzinet skrivs ut för hand; ger 10 eller max 15 ex, varav de sista nästan oläsliga)."

Vidare: "En variant av stencilering var s k elstenciler, där original på papper via en roterande scantrumma överfördes till blåsvarta elstenciler som man kunde trycka med i en vanlig stencilapparat."

Den främsta anledningen till att man övergav stencilapparaten sägs oftast vara bristen på stencilfärg. Idag tillverkas nämligen inga eller få nya stencileringsapparater och följaktligen försvinner också reservdelarna och tillbehören ur sortimentet. Men självklart måste det också finnas andra skäl. Jag har själv försökt göra fanzines på stencilapparat och vet hur kladdigt och tidsödande det är att få all färg rätt, stencilerna att sitta kvar i maskinen och de nytryckta pappren att inte kladda!

I och med att vi idag kan trycka ut så gott som professionella trycksaker på våra hemdatorer och skrivare, har fotostatkopieringen fått större efterfrågan. Det går dessutom snabbare och är mindre kladdigt. Däremot är det dyrare, vilket många fans har fått erfara. Att trycka upp ett 20-sidigt fanzine i 100 exemplar och betala 50 öre per kopia, kostar 1.000 kronor. Därtill tillkommer porto, som går på c:a 10 kronor per exemplar; alltså ytterligare 1.000 kronor. Att göra fanzines är ingen lönsam affär direkt! Och fans tar helst inte betalt av varandra.

Det har alltid funnits olika försök att få ner kostnaderna. Som jag nämnt försöker man inom sf-fandom göra enkla och billiga fanzines. Det är också vanligt att man går med i en APA. APA står för "Amateur Press Association" och består av några fanzineutgivare, s.k faneds, som går ihop för att få ner kostnader för porto och annat.

På grund av kostnaderna har emellertid också en annan form av publicering blivit vanlig, nämligen den elektroniska. Jag skall nu säga lite mer om den.

5. Fanzines på webben

I våra dagar ges det fortfarande ut fanzines i pappersform, kopierade snarare än stencilerade (som var vanligare förr). Men att publicera på papper är dyrt och därför har många fanzines dykt upp på nätet. Skillnaden mellan att ha ett fanzine på nätet och en webbsida är dock inte särskilt tydlig.

En ännu modernare form av fanzine är bloggar. På en blogg publicerar man sina tankar och åsikter om sånt man gillar eller inte gillar. Grundtanken med en blogg är alltså densamma som när man gör fanzines: man vill skriva om något som angår en.

Bilden visar omslaget till mitt fanzine WYZIWYG, nr 6.0 (1996).

Blickar vi tillbaka i tiden ser vi att elektroniska fanzines har funnits sedan mitten, slutet av 70-talet. Man brukar räkna med att det 1979 fanns 3 diskussionsgrupper med 2 artiklar per dag. 1981 fanns det 150 diskussionsgrupper med 20 artiklar om dagen och sedan nästan fördubblades de siffrorna varje år under hela 80-talet!

Men fortfarande användes internet nästan uteslutande för att skicka och ta emot textfiler. De första "fanzinen" dök upp under den här tiden. Det var texter som skickades till olika mailinglistor.

Sf-fans har ju alltid tyckt om eller åtminstone varit orädda för ny teknik och man anammade snabbt detta nya forum. SF-Lovers är världens äldsta mailinglista, för att ta ett exempel. På flera universitet startades mailinglistor och MUDar, där man kunde spela rollspel i fantasivärldar.

Idag finns det många tiotusentals diskussionsgrupper på internet, som via e-post diskuterar science fiction, fandom, enskilda författare, eller något annat. Många passar också på att ge ut "fanzines" som e-post. Jag kallar hellre sådana fanzines för multibrev.

Det finns också gott om "communities" och "forums", alltså grupper av människor med ett gemensamt intresse, som samlas på speciella mötesplatser på internet, och med hjälp av speciella program interagerar med varandra, antingen i en påhittad värld, t.ex en framtids- eller fantasymiljö, eller i en "verklig". På ett forum kan man också diskutera olika ämnen i olika trådar (threads).

Under slutet av 80-talet hittade man på markeringsspråket HTML, som bygger på hypertextning, alltså det att man kan länka samman olika dokument efter innehållet. World Wide Web föddes strax därefter och idag finns helt nya möjligheter, för den som vill publicera texter och bilder på nätet.

Man använder HTML för att koda sidorna, GIF- och JPEG-filer för att presentera bilder. Och själv har jag använt PDF-formaterade filer för att åstadkomma snyggare layout. Sådana här fanzines blir vanligare och vanligare och till och med de professionella tidskrifterna lägger upp sitt material i en elektronisk version. Det här kommer vi att få se betydligt mer av i framtiden. Tyvärr kommer det nog då att kosta pengar. (Mikrobetalningar förekommer ännu så länga bara på försöksstadiet.)

I framtiden kommer vi förmodligen också att kunna se videor med intervjuer och amatörfilmer. Vi kommer att kunna delta på kongresser och i paneldebatter. Fördelarna med detta överväger nackdelarna. I synnerhet för en stark, entusiastisk fandom.

6. Hur har fanzines påverkat science fiction-genren?

Som jag nämnt har fandom ofta haft tät kontakt med författare och förläggare, vilket naturligtvis har påverkat sf-rörelsen som helhet. : den har blivit reflekterad och analyserad och har nått ut till en allt bredare och kunnigare publik. Genom fanzinen och fandom har science fiction blivit vad den är idag!

De kongresser och professionella fanzines som finns idag är stora och betydelsefulla mötesplatser för både sf-författare och fans. Utan dem skulle sf-familjen vara betydligt mindre och okunnig om varandra.

Många författare har börjat som redaktörer för fanzines och skriver fortfarande i dem. Vissa redaktörer har genom sitt begåvade språk eller sitt fanniska sätt, kommit att bli mer berömda än de författare de skriver om.

Många av de som gjorde fanzines i Sverige för 10, 20 och 30 år sedan sitter idag som förläggare, översättare, författare och andra yrkesskribenter. Så det som en gång bara var entusiastiskt och amatörmässigt har kommit att bli en möjlig inkörsport till en profession och ett yrkesliv.

Flertalet av de priser som delas ut till sf-författare och verk kommer ursprungligen från sf-fans. Bland de mest namnkunniga priserna är Hugon och Nebulan; se länkarna nedan för mer information.

7. Källor och lästips

Följande källor använde jag mig av då jag skrev texten. De fanns då samlade i digital form i Fanzinearkivet vid Lysator, Linköpings universitet. Då jag återvände under 2005 hette sidan i stället "The Linköping Science Fiction & Fantasy Archive" (sf.www.lysator.liu.se/sf_archive) och texterna fanns ej kvar (?):

Ahrvid Engholms "FAQ om fanzineutgivning", version 0.93
John-Henri Holmberg "Science Fiction i Sverige 1"
John-Henri Holmberg "Svensk fandom del ett: Alltings början" (ursprungligen publicerad i "Science Fiction Forum" nummer 81, 1981. Den elektroniska utgåvan gjord av Hans Persson, 1998.)
John-Henri Holmberg "Svensk fandom del två: Mest om Dénis" (ursprungligen publicerad i "Science Fiction Forum" nummer 82-83, 1980. Den elektroniska utgåvan gjord av Hans Persson, 1998.)
Bo Stenfors "Tre fandoms - och en fjärde" (1963, men den elektroniska utgåvan gjord av Hans Persson, 1998.)

Digitala källor och förslag på vidareläsning:

"Science Fiction Fandom i Sverige" (Bo Stenfors): home.swipnet.se/~w-134536/sfict.htm

"Vad är science fiction-fandom?" (Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond (SAAM)): www.alvarfonden.org/fandom.html

"Med SFF som en sten i skon" (Biografisk skiss 1978-1988 av Erik Andersson): sff.fandom.se/andersson.html

"Science fiction som livsstil – och familj" (Svensk Bokhandel av John-Henri Holmberg): www.svb.se/SvB_papper/2004/Nummer_21/70236

"FAQ om fanzineutgivning" (FiB av Hans Person): www.fib.se/fan_faq.html

Andra resurser:

Fandom.se: www.fandom.se
FanSpan (nyheter om science fiction i Sverige och om svensk sf-fandom): sfweb.dang.se/a/span.html
SFSF: sfsf.fandom.se
The Locus Index to Science Fiction awards: www.locusmag.com/SFAwards