1. InledningVad är HEAD-elementen bra för? Ja, det är en befogad fråga, eftersom man kan strunta i dem i ett enkelt HTML-dokument, utan att sidan presenteras felaktigt. Ett enkelt svar är att HEAD- kommandona är det som browsern läser först i dokumentet och att de används för att
Vad är det för information man kan tänkas vilja ge browsern, som inte skall visas på websidan? Det finns flera olika funktioner, som du kan läsa om nedan. Jag går igenom de vanligaste: TITLE, BASE och HEAD. I och med att man kan dela in ett dokument i en osynlig och en synlig del, kan man ge information till sökmotorer och besökare. Men man kan också göra andra saker, som att få webbläsaren att starta vissa funktioner. Med <STYLE> skapar man t.ex en stilmall för dokumentet och med <LINK> åkallar man en extern stilmall. Läs mer här om stylesheets. Man kan i HEAD också använda <SCRIPT> för att starta scripts i webbläsaren eller få webbläsaren att starta särskilda program på servern, t.ex för räknare och annan besöksstatistik. Med en <APPLET> startar man en java-applikation, o.s.v. Möjligheterna är många, men knappast något som ens den vane användaren har något större behov av. Användningen av olika funktioner i HEAD utvecklas hela tiden och det är svårt att hänga med i utvecklingen. Det du får läsa om här är alltså bara en bråkdel av alla de funktioner som finns. 2. <TITLE><TITLE>titeln på sidan</TITLE> Titeltexten skrivs mellan TITLE-elementen, som i sin tur alltså skrivs innanför HEAD-elementen. Sidans titel är det som syns längst upp på det fönster webbläsaren öppnat för att presentera en sida. Den här sidans titel är "Jonas Webresurs/ HEAD-elementen", som du ser. Titeln är också den text som blir namnet på den bokmärkesfil andra lägger till din sida. Din titel bör därför vara kort och informativ (högst 30 tecken). Du skall alltid ange titel, men använd bara ett enda TITLE-kommando. Tidigare kunde man lägga flera olika titlar till sina dokument, men nya versioner av webbläsare klarar inte det; de läser bara den första titeln. Vissa webbläsare har dessutom den fula ovanan att lägga till sina egna namn efter titeltexten och om du inte kan stänga av den funktionen, kan du ändå förhindra det genom att fylla på med en lämplig samling (översatta) mellanslag efter din titeltext. När jag gjorde den här sidans titel använde jag tolv sådana tecken. Som du ser hjälpte det inte mycket! 3. <BASE>BASE-kommandot skrivs före alla andra inne i HEAD. Ingen sluttagg skall användas. Det är väldigt kraftfullt och bör användas med viss försiktighet. När jag använder relativa länkar skriver jag dem t.ex <A HREF="index.html">. Länken pekar då på ett dokument i samma mapp. När du klickar på länken kommer du till rätt sida, eftersom din browser håller ordning på vilken mapp den befinner sig i. Men om du skulle ladda ner mina sidor och surfa på dem off-line, alltså från din egen hårddisk, skulle det inte finnas någon URL att utgå från och därför skulle sådana länkar inte fungera, t.ex om du flyttade runt bland mapparna och filerna. Med hjälp av BASE-kommandot skulle jag då kunna hjälpa dig, för om jag skriver <BASE href="http://min.webadress/> läggs denna URL till alla länkar jag anger. En relativ länk får då alltså ett tillägg, som gör att den pekar på en extern URL. Klickar du på länken vill webbläsaren ringa upp den externa sajten, för att hämta sidan. Kommandot talar inte bara om vilken adress denna sida och de relaterade sidorna har, utan också vilken sida som skall räknas som bassida, alltså utgångspunkten för de relativa länkarna. En relativ länk är t.ex denna: <A HREF="index.html">. En absolut länk är t.ex denna: <A HREF="../index.html">. Jag använder <BASE> i min vänstermeny, eftersom alla länkar då kan öppnas i högerfönstret med ett enda kommando: <BASE target="right"> På det viset slipper jag skriva target="right" i alla A-element på sidan. 4. <META>META-kommandot kan ha olika attribut och varje attribut kan ha olika värden. Det finns några vanliga attribut, som jag skall visa nedan. De går nästan alltid att använda och vänder sig t.ex till sökrobotarna, som försöker ta reda på vad det är för en sida de stött på. Sedan finns det mängder med specialattribut, som används unikt på vissa sajter. Man kan också göra egna attribut om man har behov av det, men det är ingenting du som vanlig användare behöver tänka på. Först när du skall bygga en större sajt och använda program som skapar dynamiska dokument kommer det att vara aktuellt... En browser som hittar META-funktioner den inte känner igen kommer bara att strunta i dem.
NAME och CONTENT är de vanligaste attributen i META. De kan som vanligt skrivas med både små och stora bokstäver. Här följer en liten lista med de vanligaste värdena: <META name="keywords" CONTENT="ord, ord, ord"> Vissa sökmaskiner letar i dokumenttexten, i BODY, men andra söker i META-elementen i HEAD. Med kommandot name="keywords" aktiverar du en sådan funktion och i CONTENT skriver du de ord du vill att sökmotorerna skall hitta. Obs!
<META name="keywords" CONTENT="ord, ord, 'ord och ord', ord"> Tips!
Men andra sökmotorer tolkar flera än tre upprepningar i rad som försök till spamming (=reklam) och kanske struntar i att indexera sidan... Tänk också på att väldigt många ord gör sidan avsevärt större och kanske får till följd att sidan laddas långsammare. Använd därför bara de mest unika orden för sidan. Läs mer om hur söktjänster fungerar på min särskilda sida om det. Gå dit > <META NAME="Description" content="beskrivning av sidan"> Kommandot ger en beskrivning av sidan och visas ihop med din sidas URL, när den presenteras hos en söktjänst. Det finns lite olika bud på hur mycket text som visas - om alls. För det är inte alla söktjänster som ger den servicen, men varför skall man chansa? <META NAME="Generator" CONTENT="BBedit 3.5, Netscape 2.02"> Talar alltså om vilket program som användes för att skapa dokumentet. Bli inte förvånad om din HTML-editor själv skapar denna information och lägger in den själv, utan att du kan göra så mycket åt det. Vet inte vad kommandot fyller för funktion, annat än att irritera websnickraren. (Du kan ta bort det manuellt i en vanlig texteditor.) <META NAME="Author" CONTENT="Jonas Ahlberg"> Det här kommandot talar alltså om vem som skrivit dokumentet. <META NAME="Author" CONTENT="Jonas Ahlberg" lang="sv"> Det finns flera olika dokument och standarder som bestämmer landskoder, t.ex för toppdomäner, språk och liknande. Enligt ISO 639-1 har varje land en tvåbokstavig landskod. För svenska är den sv och med hjälp av attributet lang kan man på det här sättet ange vilket språk sidan är skriven på. Lang-attributet hjälper framförallt besökare med röststyrda webbläsarna (t.ex blinda), liksom översättningsprogrammen. Det hjälper också sökmotorerna om någon letar information på ett visst språk. Ibland ser man någon använda "sw" i stället och jag har sett motiveringen att det står för "Swedish". Men enligt standarden är "sw" i stället förkortningen för swahili. Jag rekommenderar er därför att använda "sv". <META NAME="Copyright" CONTENT="Copyright 1998 by Jonas Ahlberg"> Anger att dokumentet är copyrightskyddat. Även om jag inte betalat en massa pengar och faktiskt copyrightat det, talar jag härmed om att ingen annan får kopiera min text, utan att först höra med mig. <META NAME="Expires" CONTENT="4 July 3001"> Används för den som vill att websidan skall försvinna ur söktjänsterna och datorns cache vid ett visst datum. Jag vet inte hur långt i förväg man kan bestämma detta när det gäller söktjänsterna, men kommandot används framförallt på nyhetssajter. Jag är alltså förmodligen lite väl tidigt ute ovan ;-) Expires-funktionen brukar ibland användas ihop med pragma-funktionen, som jag strax skall säga mer om. Först vill jag bara berätta lite om hur man skall skriva datumen i 'content' när man använder 'expires': <META name="date" content="1998-05-17"> Här ser du två olika sätt att ange datum: med eller utan tidsangivelse. Här finns naturligtvis ett standardsätt att skriva på, som lyder: YYYY-MM-DDThh:mm:ssTZD som skall läsas:
<META HTTP-EQUIV="Pragma" CONTENT="no-cache"> Används ihop med expires för att styra webbläsarnas "caching" av ett dokument. Man måste använda 'no-cache' och det skall göra så att Netscape inte lägger en sida cachen. Fungerar dock inte särskilt väl ihop med Explorer, efter vad jag har hört. Explorer sparar filerna i cachen ändå... <META name="ROBOTS" content="NOINDEX"> Talar om för sökmotorerna att den här sidan skall de inte indexera, d.v.s lägga upp i sina databaser. Anledningen kan vara att man bara har uppe sina sidor som ett test eller att man helt enkelt bara vill hålla sina sidor utanför de olika sökmotorerna. Altavista och andra söktjänster använder gott om sådana här kommandon, för att undvika att de egna sidorna indexeras. <META name="ROBOTS" content="NOFOLLOW"> Fungerar ungefär som föregående, men här hindrar man sökmotorerna att indexera underliggande sidor. Det finns flera andra värden och man kan skriva attributet på en rad olika sätt, t.ex: <META name="ROBOTS" content="INDEX, FOLLOW, ALL"> eller <META name="ROBOTS" content="NOINDEX, NOFOLLOW"> Sedan fungerar detta inte alltid, vilket väl för de flesta inte är något problem. Om man har en egen sajt kan man däremot skaffa sig ännu bättre skydd, genom att skapa en vanlig textfil, som man döper till robots.txt (med små bokstäver) och lägger längst upp bland HTML-filerna, på samma ställe som startsidan. Man kan bara ha en sådan fil på varje sajt och därför kan man inte använda en sådan fil hos de vanliga internetleverantörerna. Bara om du har en egen domän fungerar det, alltså. Om du har möjligheter att göra en robots.txt-fil, skall den innehålla följande text: User-agent: * Stjärnan i första raden står för "Alla robotar". Man kan också skriva in namnet på de sökrobotar man vill hindra, om man vet vad de heter. Sedan följer två "Disallow"-rader, för varje mapp eller fil man vill hindra robotarna att söka i. Här har jag valt mappen "Test" och filen "Hemligt". 5. Fler META-funktioner:
<META HTTP-EQUIV="Content-Type" CONTENT="text/html; charset=iso-8859-1"> Används för att tala om att du använder HTML-kod, som ju är vanlig text, samt att du använder ISO-standarden 8859-1 för teckenpresentation. Jag vet uppriktigt sagt inte vad det finns för andra varianter på det här kommandot, men jag gissar att du kan skriva in om du använder text och koder som inte tillhör standardformatet, d.v.s om du inte tillhör de vanliga, dödliga HTML-pysslarna. <META HTTP-EQUIV="description" CONTENT="Stinas sajt för kattgalna"> Fungerar ungefär som när man använder name="description". Men med undantaget att HTTP-EQUIV har många fler användningsområden, som jag inte är insatt i. <META HTTP-EQUIV="Refresh" CONTENT="0;URL=din.nya.URL"> Detta är tänkt att du skall använda om du vill styra om trafiken till en ny URL, t.ex om du har bytt adress. Men eftersom det inte alltid fungerar, måste du även lägga in den nya adressen som en klickbar länk på en tom sida på den gamla webplatsen. Och då finns det inte längre samma poäng med att använda det här kommandot. Siffran noll i CONTENT står för antal sekunder innan den nya sidan laddas. Du kan också skriva ett högre värde och låta besökaren se ett meddelande att sidan flyttat. <META HTTP-EQUIV="Window-target" CONTENT="_top"> Denna funktion ger ett namn till sidan som laddas (kallas "named window"). Här har jag angett att namnet på sidan är "_top". Det betyder att när webbläsaren läser sidan tvingas den visa sidan i ett nytt fönster. På så sätt skall man kunna undvika en del av de problem som kan uppstå när man länkar till ett dokument från en frame: att man 'fastnar' i en frame. <META scheme="ISBN" name="identifier" content="ISBN-nummer"> Om du lagt upp en ISBN-numrerad text på nätet kan du hjälpa sökmotorerna med detta kommando. 6. Ett litet exempelFöljande huvud hittade jag hos en utländsk firma, som sysslar med Internet och webbdesign. Jag har med det för att visa att det finns väldigt mycket man kan skriva i HEAD. Vad som sedan fungerar och inte gör det är mycket svårt att säga! Jag har lagt in kommentarer till några av kommandona: <meta name="keywords" content="..."> (förklaras i texten ovan)
Läs mer om hur man marknadsför sin sida i sektionen om marknadsföring. Gå dit > |