Sökaren

1. Inledning

Den här sidan beskriver den del av kameran som kallas sökaren. Jag går igenom grundläggande begrepp som vanligt.

2. Vad är sökaren?

Den del av kameran som man tittar i för att söka efter motivet kallas för sökaren. På sidorna över kamerans delar visade jag var sökaren sitter.

I sökaren ser man en bild, som kallas för sökarbilden. Den är oftast lite mindre, men ibland större, än den bild som senare exponeras på filmen eller datachipet.

Enklare kameror har ofta en s.k genomsiktssökare, vilket betyder att man inte tittar genom objektivet utan vid sidan av. Därför kan sådana kameror ibland ge en felaktig bild, där motivet inte blev likadant som den man såg i sökaren.

En kamera där man i sökaren ser ut genom objektivet kallas för en spegelreflexkamera. I dagligt tal är detta samma sak som en systemkamera.

Sökarbilden reflekteras i en sådan via speglar upp till sökaren. När bilden skall tas fälls spegeln upp och ljuset går rakt bakåt till filmen.

I sökaren finns ett fokusområde, där kameran fokuserar motivet och ställer in skärpan. Bilden visar en standardsökare, med fem fokuspunkter inom det större fokusområdet.

Undantaget är väldigt enkla kameror, som ibland har s.k fixfokus. Det betyder att skärpan är inställd i ett fast läge.

Det finns olika tillbehör att köpa för den som är närsynt, långsynt eller har andra synfel, som underlättar att fokusområdet och skärpan ställs in på rätt sätt.

Till vissa kameror finns t.ex. en dioptrijustering, där man kan ställa in okularet så att det passar synen. Okularet är den del av kameran man tittar i för att se sökarbilden.

Man kan även köpa olika sorters ögonmusslor, för att få just en sort som passar det egna ögat. En ögonmussla är ett slags skydd som sitter framför okularet och tar bort omkringliggande ljus så att sökarbilden syns tydligt.

Läs bruksanvisningen till din kamera för att se vilka tillbehör som finns tillgängliga. Känner du dig osäker på kamerans delar rekommenderar jag dig att läsa mer på den särskilda sidan om det. Gå dit >

3. Autofokus

Använder kameran autofokus sker en automatisk beräkning av avståndet till motivet så länge motivet är mitt i sökarbilden. Utifrån avståndsbedömningen ställs skärpan in. På många kameror kan man hålla nere avtryckaren till hälften för att aktivera autofokusfunktionen.

En modern systemkamera har oftast både autofokus och möjligheter att göra manuella inställningar. Dessa båda lägen brukar förkortas AF respektive M.

Fördelarna med autofokus är naturligtvis många. I stället för att själv ställa in skärpan, gör kameran detta. Detta gör att man kan koncentrera sig på motivet och ganska snabbt kan ta sina bilder.

Att låta kameran själv ställa in skärpan i fokusområdet kan däremot innebära nackdelar. Det som händer är att motivet blir suddigt och bakgrunden eller något annat inom fokusområdet blir skarpt.

Detta misstag händer oftast...

• då motivet har låg kontrast gentemot bakgrunden. Det kan vara då en person har kläder i samma färg som bakgrunden eller om ljuset är för dåligt. Skärpan kan då ställas in mot bakgrunden och missa personen i förgrunden.
• då motivet befinner sig på olika avstånd inom mätområdet. Det kan t.ex vara en person som fotograferas ur ett extremt fågel- eller grodperspektiv. Skärpan ställs då in på blott en del av personen.
• då motivet rör sig över fokusområdet. Kameran kan då få svårigheter att fokusera motivet och ställa in skärpan rätt.

Jag kommer så småningom att visa olika exempel på dessa situationer. Här vill jag bara nämna dem för att förklara hur denna funktion fungerar.

Sådana situationer kräver ofta manuellt inställd skärpa, vilket innebär att autofokus måste stängas av. Kan man inte det får man försöka lura kameran, genom att först fokusera på rätt motiv, hålla nere avtryckaren för att låsa fokus och sedan byta fokusområde.

En del kameror tillåter också att man stänger av vissa fokuspunkter. Fördelen med detta blir att kameran inte försöker ställa in skärpan på fel ställen. Men det krävs en del erfarenhet för att experimentera med detta. Kamerans bruksanvisning berättar mer om denna möjlighet finns och hur man använder den.

4. Sökarinformation

Runt sökarbilden finns oftast siffror och symboler. Dessa utgör den information man får via kamerans sökare. Det kan vara angivelser för slutartid, bländarens storlek, exponeringskompensation, ljusförhållanden, blixtindikator, osv. Återigen måste man läsa vilken sökarinformation kameran har i bruksanvisningen.

Bilden visar sökarinformationen i en av mina kameror (en Nikon).

Ibland finns en fokusindikator. Den lyser då kameran har hittat skärpan. Genom att vara uppmärksam på den kan man alltså se vilket fokusområde kameran har valt.

I min kamera ser jag sedan också valt fokusområde. Här visar kameran om några ändringar har gjorts, vilket sällan är fallet för min del.

Slutartiden kan vara bra att se, eftersom den är viktig främst då motivet är rörligt eller ljuset dåligt. jag berättar mer om slutartider på en särskild sida. Gå dit >

Här visas bländarens inställning. Även denna behandlar jag på en särskild sida. Gå dit >

På vissa kameror kan man använda sig av exponeringskompensation, dvs skapa en över- eller underexponerad bild. I min kamera finns en skala som talar om vilket värde kompensationen är inställd på.

Plus- och minustecknet anger om värdet för exponeringskompensation är positivt eller negativt. Jag kommer att återkomma till hur man använder över- och underexponering på senare sidor.

Till sist indikeras här om blixt rekommenderas och när kameran är klar att använda blixten. Då lyser denna indikator.