Ljus

1. Inledning

Som du kanske har märkt handlar mycket av fotografin om ljus. Det finns ganska mycket matematik och fysik involverat, inte minst kring hur ljuset bryts i kamerans optik.

Här kommer jag bara att snudda vid så svåra områden. Däremot kommer jag att berätta lite mer om de praktiska svårigheter som ljuset innebär för fotografen.

2. Vad är ljus?

Enkelt uttryckt är ljus vågrörelser, ungefär som radiovågor, men med oerhört mycket kortare vågor. Det ljus som ögat uppfattar har våglängder på mellan 4000-6500 Å eller Ångström.

På Färgsidan berättade jag lite om att våglängden avgör vilken färg vi ser. Läs mer >

Ljuset kommer dels från primära ljuskällor, t.ex solen, lampor och kamerans blixt, dels från sekundära ljuskällor, s.k. reflekterat ljus.

Det mesta ljuset faller in i kameran på ett oorganiserat sätt. Fysikerna pratar om att ljuset har olika polarisationsplan. Det är därför man använder ett polarisationsfilter, för att få bort ljus som uppfattas som alltför oordnat och därmed störande.

Men de flesta av oss behöver inte veta särskilt mycket om vad den avancerade fysiken har att säga om ljuset. Däremot behöver vi förstå sådant som var ljuset finns då vi skall fotografera.

Ljuset i vår omgivning beror på många olika faktorer, t.ex:

• Väder (regn, snö, molnigt, molnfritt)
• Klockslag (skymning, gryning, dagsljus, månklart)
• Temperatur (värme, kyla)
• Belysning (naturligt ljus, extra lampor, blixt)
• Plats (inomhus, utomhus, skugga)

Vi skall så småningom titta mer på sådana faktorer.

3. Svåra ljusförhållanden

För att vi skall kunna se får det varken finnas för mycket eller för lite ljus. När det är för mörkt tänder vi en lampa och när det är för ljust tar vi på os solglasögon.

På motsvarande sätt måste vi göra när vi tar kort. Problemet är bara att vi sällan vet hur kameran skall reagera på ljusmängden. Hur många är vi inte som framkallat bilderna från semestern eller festen, bara för att upptäcka att bilderna är felaktigt exponerade?

Exponering heter det då filmen eller bildkretsarna utsätts för ljus. Som du kunnat läsa om här i Fotoskolan avgörs ljusinsläppet av bländaren och slutaren.

Då kameran är inställd på automat ställer kameran själv in bländaren och slutaren så att "rätt" mängd ljus når filmen. Byter man objektiv sker en automatisk anpassning utan att man behöver fundera mer över det.

Metoden fungerar så länge ljusförhållandena är normala. Men vid svåra ljusförhållanden kan ljusmätaren ta fel och exponera filmen på ett felaktigt sätt:

• Väldigt starkt ljus.
• Väldigt svagt ljus.
• Motljus (se mer längre ner).
• Motivet är ljust mot en ljus bakgrund.
• Motivet är mörkt mot en mörk bakgrund.
• Motivet har för stor kontrast till bakgrunden.

Anledningen till att sådana situationer är svåra är alltså att kameran försöker anpassa inställningarna efter hela bilden och då inte gör inställningarna för det motiv man vill få med.

Jag kommer nedan att berätta mer om hur man kompenserar för det. Genom att förstå när ljusförhållandena är svåra kan man också undvika felaktigt exponerade bilder.

4. Ljusmätning

Ljusmätning innebär att man mäter det ljus som finns i sökarbilden. De flesta kameror gör alltså detta automatiskt, även om metoderna varierar något.

Vissa kameror mäter bara ljuset på några få ställen. Detta kallas för integral-, centrumvägd- eller spotmätning. Sökarbilden på sidan om sökaren visade en sådan typ.

Andra kameror mäter i många punkter, vilket kallas flerfälts- eller matrismätning.

Ljusmätningen är till för att ta reda på hur exponeringen skall ske. Den kallas därför även för exponeringsmätning.

De flesta ljusmätare mäter ljuset efter gråskalan. (Det har kommit ljusmätare senaste åren även till "amatörkamerorna" som även mäter ljuset i färgskalan.)

Det innebär att de tar reda på vilka partier som är mörka/ljusa och jämför dessa med det som är "normalt" - mellantonerna. Här är två exempel på bilder med mest mellantoner respektive mest svartvita toner:

Man brukar säga att ett helt vitt ark med 18% svart är det som kallas mellantoner (ibland mellangrått). De flesta motiv befinner sig i mellantonomfånget och då fungerar alltså ljusmätningen utmärkt.

I den vänstra bilden framträder tulpanen fint. Men i den högra bilden är det svårare att urskilja detaljer eftersom kameran inte vet vilken ljusmängd den skall tillåta. Om detaljer skall framträda i blommorna blir himlen för ljus (och tvärtom).

Det kameran gör är att försöka justera exponeringen så att "normaltillståndet" uppnås i den mest dominerande delen av bilden. Vid för mycket vitt drar kameran ner på ljuset, med följd att det vita blir gråare och det mörka nästan svart. Denna effekt kallas underexponering.

På motsvarande sätt kan mörka partier ibland bli grådaskiga och det ljusa i bilden nästan kritvitt. Detta kallas då för överexponering. Bilderna visar dessa två:

Underexponerad bild	Överexponerad bild

För att få kameran att mäta ljuset på rätt sätt måste man rikta den mot det ljusa eller det mörka i bilden. Det värde man får fram kan man sedan kompensera på olika sätt.

5. Exponeringskompensation

Exponeringskompensation innebär att man kalibrerar eller anpassar kamerans ljusmätare efter det omgivande ljuset. På en automatisk kamera kan det vara svårt och man får då anpassa bländaren och slutaren manuellt, om det går.

Generella regler är följande:

Är bakgrunden betydligt ljusare än motivet, välj en större bländare och/eller tid än vad kamerans mätare säger.

Är bakgrunden betydligt mörkare än motivet välj en mindre bländare och/eller kortare tid.

På många kameror finns en särskild ratt eller program för att anpassa ljusmätaren. I instruktionsboken till kameran hittar du information om detta.

Exponeringskompensationen sker i positiv eller negativ riktning. En ökning (positivt värde) ökar ljusstyrkan och en minskning (negativt värde) minskar ljusstyrkan.

Det innebär alltså att när man fotograferar något som är ljusare än normalt bör du välja en positiv exponeringskompensation. När du fotograferar något som är mörkare än normalt bör du välja ett negativt värde.

Vilka värden finns då? Ja, oftast tillåter kameran att man väljer halva steg mellan -2 till 2. Vissa kameror tillåter ännu större kompensation.

Det bästa sättet att lära sig använda exponeringskompensation är att pröva sig fram.

6. Direkt- och reflekterat ljus

Ljusets riktning påverkar motivet på olika sätt. Först och främst måste man vara uppmärksam på det ljus som riktas direkt mot motivet och det ljus som reflekteras:

Direkt och reflekterat ljus belyser motivet på helt olika sätt och kastar olika skuggor. Detta kan man utnyttja för att skapa olika effekter. Proffsen använder gärna reflekterande skärmar för att reflektera ljus och få ett mer behagligt ljus.

Innan du fotograferar bör du alltså se efter var ljuset faller in, var det finns reflekterande ytor och hur ljuset påverkar motivet.

På motsvarande sätt tar mörka föremål ofta bort ljus genom att inte reflektera det.

7. Med-, mot- och sidljus

Hur ljuset faller in på motivet påverkar även hur det ser ut.

Medljus kan göra motivet platt och utan "volym", eftersom ljuset faller lika jämt på hela motivet.

Medljus är dock lätt att fotografera i och exponera rätt.

Tänk på att många kisar in i ljuset då man ställer dem för att ta i medljus - de har ju då motljus.

Motljus betonar konturerna av motivet.

Man måste exponera rätt eftersom siluetten av motivet framträder om man mäter mot den ljusare bakgrunden.

Vill man se detaljer i mörka partier måste man ställa in ljusmätningen efter dessa.

Om du tar bilder på någon i motljus kan du tvinga kameran att använda blixt för att på så vis lätta upp mörka partier i motivet, t.ex ansiktet.

Sidljus är ett lite mer dramatiskt ljus, som också är svårare att fotografera i.

Det kan i bästa fall skapa stor volym som gör att motivet blir "levande", men gör i sämsta fall att halva motivet blir för ljust och halva för mörkt.

Mät därför ljuset på den ljusa sidan och låt skuggorna bli mörka.

Du hittar fler exempel på med-, mot- och sidljus på mina mer praktiskt inriktade sidor!