Bländaren och slutaren

1. Inledning

I lite mer avancerade kameror finner man möjligheter att påverka inställningarna för bländaren och slutaren. Den här sidan ger dig teorin kring dessa. Du får också några tips på hur de skall ställas in för att dina bilder skall bli bra.

2. Bländaren

Bländaren används för att reglera hur mycket ljus som skall komma in i kameran. Bländaren kan liknas vid ögats lins, som fyller samma funktion.

	Liten bländare = litet ljusinsläpp
	Stor bländare = stort ljusinsläpp

Bländaren kallas ibland för apertur, som är ett lite märkvärdigare ord för öppning. Bländarens öppning anges med ett f-värde, t.ex f/4, som uttrycks "bländare 4".

Bokstaven "f" används traditionellt i optiska formler och står för "fokallängd" eller "fokaldistans".

Bländaren samarbetar med slutaren på det viset att bländaren anger ljusinsläppets storlek, medan slutaren bestämmer hur länge ljuset skall träffa filmen (eller bildkretsarna hos digitalkameran).

Detta betyder alltså att en liten bländare och stor slutartid kan ge samma mängd ljus som en stor bländare och en liten slutare.

Var finns bländaren i kameran? På äldre, manuella kameror finns en bländarring på objektivet. På moderna kameror ställs bländaren in via något av kamerans program och syns alltså inte utanpå kameran. Man får då i stället kika på kamerans display:

Denna siffra anger slutartiden (se nästa avsnitt). Här är tiden 1/125 sekunder.

Bländaren är här 6,7, vilket jag berättar mer om i avsnitt 4.

Här har jag bara använt mig av kamerans helautomatiska program, där allt ställs in av kameran själv.

Displayen visar här fokusområdena. Jag berättade mer om dem på sidan om sökaren. Gå dit >

Antalet bilder jag tagit är 23. För att veta hur många bilder jag kan ta måste jag antingen titta i filmkassettfönstret, om kameran är analog, eller ha koll på minnets omfång, då kameran är digital.

Bländaren är oftast mekanisk i såväl analoga som digitala kameror.

Här har jag fotograferat baksidan av ett objektiv, alltså den del som sitter fast i kameran.

Bländarens öppning syns här som en liten ring.

I förstoring ser man att ringen är kantformad. Den öppnas alltså och sluts på samma sätt som en centrumslutare.

Kamerans bländare ställs in genom att en spak förs åt vänster eller höger. Detta görs via en anordning i kamerahuset, som i sin tur påverkas av det program som aktiverats.

3. Slutaren

Det finns två typer av slutare: centrumslutare och ridåslutare:

En centrumslutare (ibland "centralslutare") släpper in ljus mitt på filmen.

Den är inte så snabb men klarar i gengäld foto med blixt bättre. Blixten varar nämligen inte särskild lång tid och därför är det viktigt att hela bildsegmentet av filmen exponeras samtidigt.

Som du ser på bilden har denna slutartyp skivor som rör sig inåt eller ut från en mittpunkt.

Den andra typen kallas ridåslutare, eftersom den reglerar ljusinsläppet som en ridå.

Du ser den här i bilden till höger. Ridåerna är uppförstorade. De består av en tunn plastfilm och är mycket ömtåliga.

Fyrkantinga skivor reglerar ljusinsläppet genom en smal spalt, som förflyttas över filmen. Ju kortare exponeringstid desto smalare blir ljusspalten.

Slutartypen är väldigt snabb och lämpar sig väl för fotografering i bra ljusförhållanden och korta exponeringstider.

Denna typ av slutare lämpar sig alltså inte för fotografering med blixt. Vid väldigt korta exponeringstider kan man nämligen få en filmruta som är helt mörk, så när som på ett vitt streck tvärs över sig (ungefär som slutaren ser ut på bilden ovan).

Slutaren i min analoga kamera sitter inuti kameran, just under bakstycket och filmen (om kameran är laddad).

Digitalkameror saknar slutare. Det som i stället avgör tiden är hur länge ström flödar genom bildkretsarna.

4. Bländaröppningar och slutartider

Bländaröppningen anges med ett värde, vars skala ser ut så här:

Normala värden är 5,6 till 16, medan övriga värden oftast bara lämpar sig för ganska extrema förhållanden.

Av dessa värden anger det lägre värdet den största bländaröppningen, alltså det största ljusinsläppet. Ju högre värde bländaren är inställd på desto mindre blir alltså ljusinsläppet.

Detta känns kanske ologiskt, för när någon säger "använd en liten bländare" så menar denne förmodligen bländarens öppning, vars värde alltså skall vara ganska stort.

Slutartiderna anges i sekunder eller delar av sekunder. Skalan ser ut så här:

Normalt håller man sig inom intervallet 1/500 till 1/15. De flesta systemkameror har dessutom ännu fler möjliga värden, kanske inte kortare tider utan framförallt längre än dem jag tagit med här.

1/1000 skall utläsas "En tusendels sekund". Större värden eän en sekund skrivs alltså utan en etta framför. 1 är alltså en hel sekund.

Tips!
För nybörjaren kan det vara svårt att veta vad en fotograf menar med "slutare på 125". Är det en slutartid på 125 sekunder? Nej, många utelämnar ettan och delat med och förutsätter att man förstår att det är 1/125 som avses.

Hur som helst förhåller sig tiderna till bländaröppningarna så här:

1,8	2	2,8	4	5,6	8	11	16	22
1/2000	1/1000	1/500	1/250	1/125	1/60	1/30	1/15	1/8

Som du kanske ser finns en genomgående regel för hur dessa kombinaioner hänger ihop. Varje ökning av bländarens värde släpper nämligen in hälften så mycket ljus. (Mina illustrationer är alltså inte helt korrekta!)

För att inte filmytan skall bli för belyst (exponerad) måste man därför minska slutartiden lika mycket. Kombinationerna ger samma mängd ljus på filmen.

En vanlig inställning då kameran använder automatiska inställningar är antingen en bländare på 5,6 och tiden 1/125 eller bländare 11 och slutare 1/30.

5. Skärpedjup

Men vad skiljer då de olika kombinationerna åt, om de ger samma ljus på filmen? Jo, kombinationerna ger väldigt olika resultat med avseende på skärpedjupet och rörelseskärpan.

Om vi börjar med skärpedjupet så säger en generell regel följande:

stor bländare ger litet skärpedjup
liten bländare ger stort skärpedjup

Här spelar slutaren mindre roll så länge motivet är orörligt. Man kan använda en större bländare för att enbart få med motivet och ta bort en rörig och störande bakgrund.

På många kameror finns en sådan funktion förvald. Symbolen brukar vara ett ansikte.

På motsvarande sätt finns fasta lägen för olika kombinationer av bländare och slutare. Kamerans instruktionsbok innehåller mer information om hur dessa fungerar på varje enskild kamera.

Nedan visar jag två olika inställningar för bländaren, vilket skapar olika skärpedjup:

Bländare 19, slutartid 1/30 sekund Bilden blir skarp både i förgrund och bakgrund.	Bländare 3,8, slutartid 1/30 sekund Bilden blir skarp i förgrunden och suddig i bakgrunden.

6. Rörelseoskärpa

Slutartiden påverkar inte skärpedjupet, utan används snarare för att bestämma hur snabbt kameran skall ta bilden. Grundregeln är följande:

Lång slutartid används då ljuset är svagt
Kort slutartid används då motivet är rörligt

Lång slutartid ger oskarpa rörliga motiv
Kort slutartid ger skarpa rörliga motiv

De sista två reglerna är en variant av den andra. Ett motiv som är skarpt i 1/500 dels sekund kan vara suddigt då man använder längre slutartider. För mig som gärna tar sportbilder är en mycket kort slutartid viktigt. Ofta använder jag en slutartid på 1/2000 eller mindre!

Nedan visar jag två olika exempel på slutartider och hur de påverkar bilden:

Slutare 1/180, bländare 5,6	Slutare 1/8, bländare 5,6

Moivet är här ett kastrullock som snurrar runt på ett bord. Rörelseoskärpan i den högra bilden beror alltså på en för lång slutartid. Även den vänstra bilden är något suddig, eftersom slutartiden är i längsta laget.

En kontrollerad rörelseoskärpa är ofta effektfull. Det kan handla om att bakgrunden är tydlig och motivet rörligt, som här:

Löparna under Göteborgsvarvet 2004 fotograferades med en lång slutartid (c:a en halv sekund), samtidigt som åskådarna stod stilla. Följden blev att löparna blir suddiga eftersom de rör sig mycket fortare.

En annan form av rörelseoskärpa är då motivet är lite skarpare än bakgrunden. Här har jag följt med en bil och försökt röra kameran lika snabbt som bilen. Resultatet är inte helt lyckat, men du ser ändå principen. Bilen är skarpare än bakgruden och det ser ut som att bilen åker väldigt snabbt:

Däremot kan man ibland råka ut för okontrollerad rörelseoskärpa, som då skapas genom att kameran inte hålls stilla. Detta fel kallas ibland skakningsoskärpa och avhjälps med ett stativ eller snabbare slutartider.

Här har jag varit för ivrig att få med några kompisar som spexade.

Resultatet blev att kameran inte hängde med, med oskärpa som följd.

Vi skall så småningom titta mer på sådana här fel och hur man kan lära sig använda dem för att skapa olika effekter.

7. Hur vet man vilken inställning man skall välja?

Hur vet man vilken inställning som är den rätta? Jo, genom att prova sig fram. En fotograf sade till mig att man måste ta tusentals bilder under flera år innan man kan "se" på ett motiv vilken inställning som krävs för den!

Följande schema visar vad man kan försöka hålla i minnet:

Om motivet är rörligt så skall man alltså bestämma slutartiden (den skall vara kort) och anpassa bländaren efter den. På många kameror finns både slutartidsstyrd och bländarstyrd exponering.

I bilden har lägena P, S, A och M dessa möjligheter.

P innebär att kameran kombinerar en slutare och bländare och låter användaren välja mellan dem.

Läget S innebär att fotografen ställer in slutaren och kameran anpassar bländaren automatiskt. På motsvarande sätt är A en bländarstyrd exponeringsmetod, där slutaren anpassas av kameran.

M är ett helt manuellt läge, där både bländare och slutare anpassas av fotografen. Detta läge kräver att man behärskar olika tekniker för att ta mer avancerade bilder.

Den film som finns idag till analoga kameror är ofta anpassad för olika fotosituationer. Omvänt betyder det att filmen påverkar vilka bilder man kan ta. Ett exempel på denna ordning ser du i följande schema:

De olika bländarinställningarna innebär alltså att olika mycket ljus når filmen - oberoende av tiden. Vill man alltså kunna ta bilder i lite sämre ljusförhållanden måste man välja en film med högre ASA-värde (kallas ibland ISO-värde).

Ta med dig din kamera till fotohandlaren och fråga vilken film du skall köpa för att ta de bilder du vill. Åker du till semesterön och bara skall ta på kompisarna på stranden räcker det förmodligen med 100 ASA. Åker du däremot till regnskogen och vill fotografera små färgglada skalbaggar är 400 eller mer ett bättre val.

Digitalkameror har normalt en ljuskänslighet anpassad för en ljuskänslighet runt 100-200 ASA.

När vi kommer in på fler och fler exempel så småningom kommer jag att visa fler inställningar och även hur man håller reda på dem. Här lär vi oss dock fortfarande teorin.