Skrivare

1. Matris

Matrisskrivaren hade sin storhetstid under 70- och 80-talen och har idag i stort sett försvunnit från butikernas sortiment. Ändå används de fortfarande, framförallt inom industrin, men också av dem som inte har så stort behov av snabba utskrifter.

På postkontoren får man ibland gula kvitton. Texten på dem brukar vara skriven med en matrisskrivare.

De är billiga i drift, lätta att underhålla, driftsäkra och flexibla. Vill man ha en kopia av en utskrift, sätter man bara ett karbonpapper och skriver ut två exemplar.

Till nackdelarna hör deras begränsade snabbhet, att de för oväsen och att de inte skriver ut så snyggt.

Därför kan man konstatera att matrisskrivarna egentligen är mest lämpade för industrin och dem som skriver ut tusentals sidor text, t.ex ark på pappersbanor (sådana med små hål i kanterna).

Alla skrivare som finns skriver tecken och bilder i rader. Skrivhuvudet går fram och tillbaka över pappret och skriver oftast en bokstav i flera steg, men gör det oftast på ett så detaljerat sätt så att linjerna inte syns. Det är först när det börjar bli ont om färg som synliga linjer kan uppstå.

Ett stort problem med matrisskrivarna för hemmabruk, under 80-talet, var att de inte kunde skriva linjerna tillräckligt tätt. Det blev alltså inga snygga utskrifter. På skrivhuvudet satt oftast bara 9 nålar, vilka slog an mot papperet. Det blev inte tillräckligt tät skrift och papperet blev också lite angripet av nålarna, vilket skapade en oönskad reliefeffekt.

För att komma till rätta med tätheten skapade man snart skrivare med 24 och 48 nålar. Upplösningen på papperet blev visserligen flera gånger bättre, men i gengäld blev också nålarna mindre och känsligare för slitage. När bläckstråle- och laserskrivarna blev billiga nog, konkurrerade de därför ganska snart ut matrisskrivarna.

2. Bläckstråle

Bläckstråleskrivarna har visserligen funnits ända sedan 60-talet, men var då en ohyggligt dyr teknik. Man kan säga att den var outnyttjad för konsumentledet ända fram till 1984, då Hewlett-Packard släppte den första billiga bläckstråleskrivaren.

Denna typ av skrivare har idag tagit över konsumentmarknaden. Det finns skrivare med 4 eller 6 färger, som klarar utskrifter med mycket hög kvalitet. Inköpspriset är lågt, men skriver man ut mycket upptäcker man snart att bläcket kostar fruktansvärt mycket. Det finns sådana här skrivare för A4 ända upp till A0 och det senare uppskattas inte minst av tryckerier och reklambyråer.

En stor nackdel med bläckstråleskrivarna för vanliga konsumenter är att de oftast inte klarar av att skriva ut PostScript-filer.

Vill man kunna det är man hänvisad till betydligt dyrare bläckstråleskrivare eller till laserskrivare.

Ytterligare en nackdel är att utskrifterna tar väldigt lång tid, vilket kanske den vanlige konsumenten inte bryr sig så mycket om.

Förr var det vanligt att bläcket torkade inne i patronerna eller i munstycket, vilket innebar dyra reparationskostnader.

Idag har många tillverkare valt att lägga den mesta elektroniken och munstycket i själva färgpatronen, vilket gör att det räcker med att byta patron för att skrivaren skall fungera igen. Det är naturligtvis också därför nya färgpatroner är så dyra.

Upp emot 20.000 kronor per liter kostar färgen. Tack och lov använder man inte särskilt mycket bläck vid en utskrift. Varje droppe innehåller ungefär 10 pikoliter, eller 10^-11 (10 upphöjt till minus elva) liter. Ändå flödar varje droppe ut en aning, ett fenomen som kallas punktförstoring.

För att undvika detta kan man använda sig av ett blankare papper när man skriver ut t.ex fotografier. Sådant papper suger inte åt sig så mycket färg och utskrifterna blir i regel betydligt bättre. Sådant papper är naturligtvis lite dyrare, men rekommenderas till alla som vill ha en bättre kvalitet på utskriften.

Det har pratats mycket om färgens livslängd. Den som lagt en färgutskrift i dagsljus vet att färgen ganska snart bleknar och blir påverkad av solljuset. 1-3 år brukar tillverkarna garantera och det är ju inte mycket.

Några tillverkare påstår att deras utskrifter klarar sig längre, men tekniken är då såpass ny att det kommer att ta några år innan vi har facit. Vill man ha lång varaktighet på sina utskrifter måste man därför använda sig av andra tekniker, t.ex gå till en fotobutik och få sina bilder framkallade på vanligt sätt.

Många av de bättre skrivarna har idag separata patroner för de olika färgerna. Då kan man byta ut en patron när just den färgen är slut. På de sämre skrivarna sitter däremot alla färger i en och samma patron, vilket gör utskrifterna väldigt dyra.

Likaså måste jag man ofta byta patronerna efter en tid, särskilt om man inte använt skrivaren på ett tag. D å har skrivaren stått i värmen och bläcket har torkat.

Termiska skrivare använder sig av ett värmeelement, som sitter inuti skrivhuvudet. Värmen från detta element förångar bläcket och ur ångan bildas bubblor, vilka pressas ut ur ett munstycke. Bubblorna skjuts ut mot papperet och bildar små punkter. Varje droppe som pressas ut genererar också ett vakuum, som hjälper till att dra fram nästa bubbla.

Piezoelektriska skrivare använder inte värme. I stället sprutas färgen ut med hjälp av ett fysiskt tryck. Inuti skrivhuvudet sitter kristaller, som utsätts för en elektrisk ström och påverkar en plåt, som börjar vibrera. Plåten pumpar upp färg och skjuter den genom munstycket och vidare ut på papperet.

3. Laser

Även laserskrivaren är en gammal teknik, som först blev använd i kopieringsmaskiner under 70-talet och sedan utvecklades även för utskrifter från datorn. Sedan mitten av 80-talet finns även laserskrivare som skriver ut i färg.

En laserskrivare har stöd för PostScript, vilket krävs för mer krävande utskrifter, t.ex för att skriva ut original som sedan skall tryckas.

Utskrifterna är förhållandevis snabba och billiga och det som kostar mest pengar är i stället själva inköpet av skrivaren.

Ytterligare en fördel med lasern, jämfört med andra professionella skrivare, är att den inte kräver specialpapper. Den kan normalt också skriva ut på overheadfilm, vilket en bläckstråleskrivare normalt inte klarar.

Svartvita utskrifter är de vanligaste och billigaste. När processorn i laserskrivaren får en signal från datorn, omtolkar den denna och låter en laserstråle rita upp sidan. Strålen ritar upp sidan linje för linje, på det som kallas trumman.

Medan trumman roterar matas papper in i maskinen. Papperet blir statiskt laddat. Den bild som ritats upp på trumman skall nu föras över på papperet. Detta görs genom att även trumman laddas med elektricitet, t.ex positiv för de ställen strålen har belyst och negativ för de ställen på papperet som skall vara vita.

När trumman roterar suger den upp kolpulver. I mitt exempel är kolet negativt laddat och fastnar alltså på de ställen på trumman som har positiv laddning.

När trumman roterat ett helt varv är den mättad med kol. Då det statiskt laddade papperet förs in, sugs kolet över från trumman till papperet, tack vare den elektriska laddningen.

För att kolet skall stanna kvar på papperet hettas det upp och bränns på det viset in i papperet.

Det är alltså därför papperet kommer ut och är varmt. Slutligen avmagnetiseras trumman och en ny sida är klar att tillverkas.

För färgutskrifter ser processen snarlik ut, men färgen läggs på i fyra separata lager.

Till skillnad från bläckstråleskrivaren, som lägger på färgerna punkt för punkt, rad för rad, måste färglasern alltså göra om tryckningen av samma sida, tills dess att all färg har fastnat.

Det innebär att färgutskrifter tar mycket längre tid, eftersom den inte bara skall trycka ett svart lager färg, utan även ett blått, ett rött och ett gult.

Det betyder också att utskrifterna blir mycket dyrare, för att inte tala om inköpspriset på färglaserskrivare, som ligger skyhögt över de för svartvita skrivare.

Det finns naturligtvis många olika slags färglaserskrivare. I själva verket har de olika tillverkarna egna patent på hur kolet förs över från trumman till papperet.

Vissa tillverkare låter samma trumma suga upp de fyra olika sorternas kol och anbringas lager för lager. Andra arbetar i stället med flera trummor. Ytterligare några använder inte trummor, utan långa band, osv.

4. Sublimering, vax och andra typer

Det finns även andra typer av skrivare, som oftast används av proffsen.

Sublimeringsskrivaren är en sådan, som faktiskt bygger på en äldre teknik än bläckstråleskrivaren och lasern och som enligt många är på väg att konkurreras ut på marknaden.

Utskrifterna är mycket dyra och kräver ett speciellt, blankt papper.

Sublimeringsskrivaren är förhållandevis dålig på att skapa svartvita detaljer, t.ex skriva ut text. Däremot är den mycket bra på att skriva ut bilder.

Den används därför ofta inom den grafiska industrin för färgkorrektursutskrifter. Sådana används för att man skall se att alla färger blir rätt innan man skickar materialet vidare till tryckeriet.

Metoden är att färgånga sprutas ut på papperet. Denna ånga blir genast till fast form, utan att flyta ut. Det är detta som är själva sublimeringen. På så sätt kan utskrifterna göras exakt sådana som de kommer att bli när de trycks ut i tryckpressarna.

Själva färgen sitter fast på band, upplindade på rullar. När bandet passerar värmeelementet förångas färgen.

Färg som inte förångas förbrukas, eftersom bandet förstörs när det hettas upp. Det är bl.a därför utskrifterna blir så dyra.

Vaxstråleskrivaren är populär och används av många inom den grafiska industrin. Färgen - vaxet - torkar aldrig, eftersom det redan existerar i fast form. Vaxkakorna smälts ner efter hand de förbrukas. Färgen sprutas ut på en upphettad trumma och läggs därifrån på papperet.

Vaxstråleskrivaren ger snabba utskrifter av god kvalitet. Färgsvinnet är nästan obefintligt och skrivaren kräver heller inget specialpapper. Vissa vaxskrivare kan t.o.m användas för att skapa 3D-effekter på papperet, genom att vaxet läggs på i flera lager!

Många menar att vaxskrivarna är framtidens teknik. Andra hävdar att de utgör en föråldrad teknik. Det som talar emot vaxstråleskrivarna är dock att de är lika dyra i inköp och drift som färglaserskrivarna.

Det finns också en annan benämning på vax- och sublimeringsskrivarna, nämligen termo- eller termiska skrivare. Begreppet är dock en aning diffust och används om en rad olika tekniker.

Ordet "termisk" har emellertid att göra med olika tekniker som utnyttjar värme. Principen är att färg hettas upp till ånga och sedan sprutas ut på papperet.

Utöver dessa två typer finns några lite mer ovanliga skrivare. Det finns t.ex plotters, som även kallas "kurvritare" eller "pennskrivare".

De används framförallt för att göra ritningar. En plotter är nämligen bra på att rita linjer och kurvor. Den använder normalt fyra olika pennor, för de olika färgerna.

Plotters används t.ex av arkitekter och konstruktörer, ofta ihop med avancerade CAD-system.

Fujifilm har ett sortiment av pictographskrivare (eller pictrostatskrivare), som skriver ut färgfoton med kontinuerliga färgtoner. Skrivarna använder ett unikt, fotolabbliknande förfarande, med fotopapper och avjoniserat vatten som framkallningsvätska.

Sådana skrivare hittar man t.ex hos fotofirmor och bildbyråer.

5. Att tänka på innan man köper

Det finns en hel del man måste tänka på innan man köper en skrivare. Här har jag valt ut några saker jag tycker man bör fråga sig själv innan man väljer ut en skrivare:

Hur många utskrifter tänker du göra per månad?
Beroende på hur du svarar tjänar du på att köpa en bläckstråleskrivare eller en laserskrivare.

När jag köpte min senaste skrivare upptäckte jag att brytpunkten låg vid ungefär 200 utskrifter i månaden. Gjorde jag färre utskrifter var en bläckstråleskrivare att föredra, men gjorde jag fler blev lasern billigare i längden.

Färg eller svartvitt?
Är det viktigt för dig att kunna skriva ut i färg, måste du nog köpa en bläckstråleskrivare. Men skriver du samtidigt ut många svartvita kopior, kanske du bör köpa både en svartvit laser och en bra färgbläckskrivare?

Märket X eller Y?
En skrivare av ett visst märke kan verka fantastisk. Den är billig och ger finfina utskrifter. Men hur mycket bläck gör den av med och vad kostar bläcket? Det skiljer mycket mellan olika fabrikat och det finns många hundralappar att tjäna på att välja rätt fabrikat av skrivare.

Flera färgpatroner?
Moderna bläckstråleskrivare har normalt en patron för svart och en för de tre färgerna. När den ena färgen är slut måste du förmodligen byta ut hela färgpatronen. Detta ger ett onödigt svinn. Därför skall du försöka hitta en skrivare som har separata färgpatroner. De är normalt lite dyrare, men du tjänar kanske på det i längden?

Hur många färger?
Behöver du skriva ut verkligt snygga utskrifter, måste du välja en skrivare med fler än de fyra vanliga färgerna. Sådana "fotoskrivare" använder normalt två ytterligare färger. Men denna kvalitetsförbättring kostar pengar. Behöver du verkligen så snygga utskrifter?

SCSI eller USB?
Äldre datorer använder SCSI-kontakter och nyare oftast USB. Min iMac saknar SCSI-gränssnittet och därför blev min skrivare lite dyrare. Möjligen är detta inte något problem längre, men man skall ändå känna till att skrivaren måste ha rätt utgångar/kontakter.

PostScript eller inte?
Har du behov av att kunna skriva ut sidor i PostScript-format? Då måste du ha en laserskrivare. Vet du inte om du behöver PostScript? Då behöver du det förmodligen inte heller!

Vanligt papper eller special?
Det finns skrivare som knappt klarar att skriva ut på vanligt papper. Försäljaren bör därför visa hur en utskrift blir på sådant underlag. Att köpa specialpapper är oftast väldigt mycket dyrare.

Man bör dock inse att en bläckstråleskrivare bara kommer till sin rätt om man skriver ut på ett speciellt, blankt papper. Kolla upp vad sådant papper kostar, om du tänker skriva ut många bilder. Priserna varierar ganska mycket mellan olika fabrikat.

Hur snabba utskrifter behöver du?
Om du kan vänta några minuter på en sida är bläckstråleskrivaren fullt tillräcklig. Vill du skriva ut snabbt väljer du lämpligen en laser.

Välj alltså inte en skrivare på måfå. Kontrollera noga marknaden innan du köper, om du inte har obegränsat med pengar. Fundera över dina behov och räkna på vad de olika alternativen kostar. En vanlig lösning är att man har en laserskrivare för sina svartvita utskrifter och en färgbläckskrivare för utskrifter av foton.