Datorns historia

1. Datorns förhistoria

Det är onekligen svårt att säga när datorns historia börjar och därför inleder jag för säkerhets skull med en ganska saftig bit förhistoria. Innan jag börjar vill jag dock passa på att säga att jag inte är någon historiker. Det jag berättar här är sådant jag själv läst mig till och tolkat fram. Det skall alltså tas för vad det är: en högst personlig syn på datorn och dess historia.

Jag har också valt att inte ta med några bilder. Varför? Jo, jag gjorde först en sida med gott om illustrationer av de första datorerna och de viktigaste personerna. Den sidan blev 5 Mb stor. Det har jag inte plats för på mitt konto! Dessutom upptäckte jag att många av de bilder jag använt var copyrightskyddade. Så jag tog helt enkelt bort alla bilder. På gott och ont. Men i slutet av texten ger jag en del förslag på länkar och litteratur, för den som vill ha bilder och läsa mer om datorn och dess historia.

1500-talet

Människan har nästan alltid behövt räkna: man har räknat sina pengar, sina barn, sina levnadsår, dagarna fram till en viss högtid, om förråden kommer att räcka över vintern, o.s.v. Under antiken och fram till 1500-talet skilde man ofta mellan den praktiska, tillämpade matematiken och den teoretiska räknekonsten. Den senare, som kallades logistica, ansågs närmast vara just en konstart, eftersom den bara berörde den matematiska kunskapen i sig. Den praktiska matematiken, däremot, tjänade blott som ett instrument för egen vinning och att tjäna pengar, vilket inte ansågs ädelt.

Men under 1500-talet började man skjuta på varandra med kanoner och för att ha ihjäl så många som möjligt behövde man skjuta mitt i prick. Och för att göra det krävdes ganska avancerade matematiska beräkningar av projektilernas banor. Med ens blev avståndet mellan teoretisk och praktisk matematik avsevärt mindre...

Under den här tiden började matematiken som disciplin också utvecklas och man upptäckte nya dimensioner och problem. Att göra alla uträkningar för hand började bli väldigt komplicerat och tidsödande och flera vetenskapsmän började fundera över hur man skulle kunna låta en maskin göra arbetet i stället.

Wilhelm Schickard

Historieböckerna berättar att det var Wilhelm Schickard (1592-1635) som var den förste som konstruerade en räknemaskin. Den kunde räkna med de fyra räknesätten, men försvann tyvärr under det 30-åriga kriget. Schickard, den stackaren, dog i pesten.

Flera andra byggde som sagt räknemaskiner under den här perioden, bl.a Blaise Pascal (1623-1662), vars maskin kunde addera och subtrahera. Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) utvecklade Pascals maskin ytterligare.

Den industriella revolutionen

Alla maskiner från den här tiden drevs med handkraft. Men i och med den industriella revolutionen under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, uppstod en ny möjlighet: ångkraften.

Som du säkert vet innebar den industriella revolutionen att jordbruksländerna förvandlade sig själva till industrinationer. Man byggde maskiner som kunde ersätta mänsklig arbetskraft i produktionen. Många blev alltså arbetslösa när deras jobb rationaliserades bort och det fanns gott om protester mot det nya. Men samtidigt växte industrierna upp som svampar ur jorden och man byggde hela städer runt industrierna. Mellan städerna lades räls och gjordes vägar och förändringen var på många håll mycket stor!

Jacquards vävstol

1725 uppfann fransmannen Basile Bouchon hålremsan, som användes för att 'programmera' maskiner. Men först under början av 1800-talet lyckades Joseph Marie Jacquard (1752-1834) få ett hålkort att styra mönsteråtergivningen på en ångdriven vävstol. Denna maskin blev en stor framgång. Franska arbetare protesterade till en början och sägs ha använt sina träskor till att slå sönder de första maskinerna. Därifrån skall vi ha fått uttrycket sabotör, eftersom träsko på franska heter sabot...

Charles Babbage

På andra sidan Engelska kanalen satt en engelsk uppfinnare och matematiker vid namn Charles Babbage (1792-1871) och försökte tillämpa Jacquards teknik på räknemaskiner. Babbage insåg nämligen att man med hålkortstekniken skulle kunna få en räknemaskin att tolka instruktioner. Därmed skulle räknemaskinen gå att programmera och bli till en slags dator.

Babbage hade under en tid arbetat med en mekanisk räknemaskin, som han kallade Differensmaskinen (The Difference Engine). Med den nya hålortstekniken kunde han nu tänka ut en ny, förbättrad konstruktion. Den nya maskinen, som skulle tolka instruktionerna från hålkorten, kallade han Den Analytiska Maskinen.

Babbage tänkte sig att maskinen skulle ha en centralenhet, som han kallade 'Kvarnen' (The Mill). Den var vad vi idag skulle kalla för en processor. Dessutom hade maskinen en kortläsande indataenhet (operativsystem), en lagringsenhet (RAM-minne eller hårddisk), samt en automatisk sättmaskin (skrivare eller bildskärm), vilken skulle presentera resultatet i tryck.

Babbage tänkte sig att man med hjälp av hålkorten skulle tala om vilka tal Kvarnen skulle 'mala', samt hur den skulle göra det. Maskinen lämnade tyvärr aldrig ritbordet. Babbage försökte visserligen skaffa finansiärer och började också tillverka delar av maskinen, men det blev aldrig av något av hans projekt. Maskinen skulle ha blivit stor som ett ånglok och den blev därför för dyr och för komplicerad för att tillverka. Men det bör också påpekas att de flesta inte insåg vad man skulle ha den till!

Ada Augusta

Vissa undantag fanns dock, som Ada Augusta, matematiker och dotter till poeten Lord Byron. Hon hjälpte inte bara till med finansieringen, utan också med att utveckla Babbages idéer och förbättra maskinens konstruktion. Många menar att maskinen aldrig hade blivit så berömd om det inte hade varit för Adas nyskapande tankar om vad den skulle kunna uträtta. Tyvärr blev det inget av projektet och Ada dog ganska ung, utblottad och bitter.

Babbages och Ada Augustas idéer lades i malpåse i ungefär 100 år, men skulle sedan äntligen gå att genomföra. Som så många andra uppfinnare var de långt före sin tid.

En ganska intressant science fiction-roman är The Difference Engine (1990) av William Gibson och Bruce Sterling. Den handlar om hur Babbages idéer verkligen slår igenom i England, hur man bygger jättelika, ångdrivna differensmaskiner, och vilken samhällelig och teknologisk effekt det får!

2. 1800-talet

Den industriella revolutionen

Vad hände då under de 100 åren innan den första riktiga datorn byggdes? Jo, andra maskintyper utvecklades och den övergripande tekniken att konstruera små maskiner för kontorsbruk förfinades. Med andra ord började man göra maskinerna mindre, tillförlitligare, billigare och snabbare, något som kommit att bli allt viktigare i vår egen tid.

Hålkortsmaskiner

Man försökte också hitta nya användningsområden. Hålkortsmaskinerna började t.ex användas för att sortera information, t.ex vid folkbokföringar. Stora företag köpte in skräddarsydda hålkortsmaskiner för att beräkna löner, kostnader, intäkter, o.s.v. Det här kan alltså ses som ett förstadium till våra dagars databehandling.

En av de största utvecklarna av hålkortsmaskiner var Hermann Hollerith (1860-1929). Hans företag tillverkade hålkortsstyrda databehandlare och det existerar ännu idag, men under annat namn: IBM.

Statistikmaskiner

Hålkortstekniken gav upphov till en helt fristående typ av maskiner: statistikmaskinerna. De arbetade med lösa kort, som först stansats i särskilda maskiner. Tekniken slog igenom i Sverige först på 1920-talet, då bl.a SKF introducerade den. Sedan följde SJ, bankerna och Postgirot efter. Man använde faktiskt hålkortsmaskinerna ända fram till mitten av 1960-talet!

Additionsmaskiner och andra räknemaskiner

Behovet av beräkningsmaskiner började också bli stort under 1800-talet. I princip fanns det tre olika sorter:

• Additionsmaskiner som bara kunde addera och subtrahera.
• Räknemaskiner som klarade av alla de fyra räknesätten.
• Differensmaskiner som användes för att beräkna logaritmer och potenser.

Det förekom många olika konstruktioner av dessa maskiner och de allra första var inte särskilt tillförlitliga. Det var faktisk en svensk som hittade på den första rätträknande och därför i det här sammanhanget moderna räknemaskinen. Han lystrade till det ganska pampiga namnet Willgodt Theophil Odhner (1845-1905) och kom från Värmland. Som så många under den här tiden verkade han i Ryssland, där han byggde upp ett företag under familjen Nobels beskydd.

Odhner presenterade den första räknemaskinen 1874 och den gjorde nästan omgående succé. Fabriker byggdes också i Tyskland och Sverige när företaget expanderade kraftigt. Men 1917 kom ett dråpslag: den ryska revolutionen. Alla fabriker i Ryssland togs över och bytte ägare i och med maktskiftet. Odhners alla tillgångar i Ryssland konfiskerades. Resterna av företaget flyttade till Gamlestadens fabriksområde i Göteborg och blev AB Original-Odhner.

Det är för mig okänt hur länge man fortsatte med produktionen, men den lär ha hållit på ännu under 60-talet. Fabriken var inte ensam: det dök upp mängder av andra fabrikat, som AB Addo (grundat 1918) och AB Facit (1922). Räknemaskinsindustrin blomstrade under första halvan av 1900-talet och Sverige var faktiskt en av de ledande tillverkarna i världen på just räknemaskiner. Ända tills datorerna dök upp och tog över på 70-talet...

Differensmaskiner

Serielära och talteori är de grenar av matematiken som behandlar talförhållanden och talens egenskaper. Talteorier utvecklades redan under antiken, av berömdheter som Euklides (325-275 fKr.) och Arkimedes 287-212 fKr.). Men det var inte förrän under 1700-talet, som denna gren av matematiken började utforskas på allvar.

För att förklara lite om vad talteori är skall jag säga lite om hur en differensmaskin fungerar. Den arbetar med att beräkna tabeller med serier, där skillnaden (differensen) mellan de olika talen i serien är konstant. Serien 2, 4, 6, 8, o.s.v bygger på förhållandet x+2. Man säger att serien är en matematisk progression och att de olika talen (eller termerna) i serien är en följd av storheter. Det finns aritmetiska serier, som den nyss nämnda; det finns geometriska serier, potensserier, trigonometriska serier och säkert också andra som jag inte känner till. Alla kan skrivas enligt en viss formel, t.ex x+2, som gör att skillnaden mellan talen i serien alltid är konstant.

Det var något om teorin bakom differensmaskinerna. Talteorin har faktiskt fått en hel del praktiska tillämpningar, inom astronomin, meteorologin, konstruktionsläran och mekaniken. Uttrycken logaritm och potens, kvadratrot och kubikrot är t.ex för de flesta ganska välbekanta.

De praktiska tillämpningarna av talteorin innebar också att man behövde ha tillgång till tabeller, där de olika serierna fanns uppskrivna. (Detta behov fanns i alla fall innan miniräknaren kom mot slutet av 1970-talet). När man skulle räkna ut en logaritm, potens, etc., slog man bara upp den i tabellen och kunde på så vis arbeta ganska effektivt. Det är nämligen ganska krångligt att räkna detta för hand. För att du skall få en liten uppfattning om hur krångligt det är vill jag nämna, att under 1500-talet fanns 9 olika tabeller, under hela 1600-talet tillkom 70 och under 1700-talet tillkom 84. Men sedan började man räkna med hjälp av maskiner, så under 1800-talet tillkom 986 tabeller och under de första 50 åren av 1900-talet tillkom ytterligare 2.262 stycken.

Jag har redan nämnt Babbages försök att göra en differensmaskin. Men det var faktiskt två svenskar som byggde den första, fullt fungerande maskinen av detta slag: pappan George Scheutz (1785-1873) och sonen Edward Scheutz (1821-1881). Deras differensmaskin var stor som våra dagars tvättmaskiner och var tillverkad av trä, stål och mässing. Den räknade ut olika serier och tryckte dem dessutom på papper. 1843 blev maskinen färdig, och såldes till ett observatorium i USA. Den kunde beräkna en polynom upp till fjärde graden, om det säger er någonting. Maskinen tillverkades bara i två exemplar och den andra maskinen användes i England för att göra befolkningsstatistik.

Det blev inte förrän 1859, då Martin Wiberg (1826-1905), en svensk matematiker och uppfinnare, lyckades göra konstruktionen enklare, billigare och med perfekt tryck, som den slog igenom. Med hjälp av maskinen tillverkade man en tabellsamling på 500 sidor, som fortfarande är fullt användbar!

Det förefaller kanske märkligt att jag så ofta nämner svenska och europeiska uppfinningar, men aldrig amerikanska. Det finns en ganska enkel förklaring till det, nämligen den att räknemaskiner av alla här nämnda sorterna var ganska okända för de flesta amerikaner. Det var inte förrän senare, under början av 1900-talet, som någon egentlig efterfrågan fanns och som en marknad skapades. Många försökte visserligen sälja sina maskiner där tidigare, men misslyckades allt som oftast. Det fanns helt enkelt inga behov.
Därmed inte sagt att utvecklingen bara skedde i Europa. Det fanns amerikanska uppfinnare som gjorde räknemaskiner, men det skedde ganska sent under 1800-talet och då stod redan nästa teknologi för dörren: matematikmaskinerna.

3. Lite vetenskapshistoria

Den utveckling jag hittills redovisat är naturligtvis inte mer än en liten del av hur det egentligen var. Små framsteg inom de olika vetenskaperna bidrog till att ett stort kunde göras. Uppfinnare lärde sig av varandra och hittade nya användningsområden för gamla tekniker, o.s.v.

Men varför gjordes då sådana framsteg just under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet? Det är naturligtvis inte möjligt att ge bara en förklaring, men en av de viktigaste var utan tvekan, att avståndet mellan de olika vetenskapsgrenarna krympte. Tidigare hade det nämligen ofta varit så, att uppfinnare (eller 'ingenjörer' som de ofta själva kallade sig) var tämligen okunniga om naturvetenskap och matematik. Och på motsvarande sätt var vetenskaperna varken kunniga, om ens alls intresserade, av vetenskapernas tillämpningar.

Idag pratar vi ofta om klyftan mellan humanister och tekniker, men en lika stor klyfta fanns på den tiden mellan tekniker och naturvetenskapare. Det som gjorde att den här kunskapsklyftan kunde minska, var att nya universitet och högskolor bildades och att fler därmed kunde börja tillgodogöra sig naturvetenskap och matematik. I det som då var Sverige fanns fram till 1878 bara två universitet, i Uppsala och Lund, men sedan bildades Stockholms högskola (1878) och högskolan i Göteborg (1891), för att ta två exempel.

Det är alltså nu som vetenskaperna skjuter fart och nya, intressanta upptäckter görs. Många hävdar att det är under den här tiden som den moderna forskningen föds. Det är också nu som industriella tillämpningar kommer igång på allvar. Statens Provningsanstalt grundas t.ex 1919. Nu är det inte längre en praktiskt lagd hantverkare som hittar på fiffiga maskiner, utan forskare, knutna till universitet och stora företag. Detta tycker vi inte är någonting konstigt idag, men då var det något helt nytt.

4. 1930-talet

Dammsugaren kom runt sekelskiftet och den första elektriska skrivmaskinen omkring 1925. Elmotorn blev vida tillämpad och började också användas i de olika räknemaskinerna. Det jag skall skriva om här är emellertid varken om skrivmaskiner eller om räknemaskiner, utan om matematikmaskiner.

Matematikmaskiner

Dessa kallades även 'beräkningsmaskiner' och 'analogimaskiner' och de användes för att lösa komplicerade tekniska och naturvetenskapliga problem, t.ex ekvationer av olika slag. Jag vågar inte säga närmare hur de här maskinerna var konstruerade, men vad jag förstår fungerade de ungefär efter samma principer som våra dagars datorer: man har ett definierat problem och sedan väljer maskinen en lämplig metod för att lösa det.

Man brukar skilja mellan två olika slags matematikmaskiner, dels den elektromagnetiska och dels den elektroniska. Den första typen användes ända fram till 60-talet och utnyttjades mycket av industrin, militären, högskolorna, o.s.v. Båda användes till en början till samma saker, men när väl den elektroniska varianten gjorts tillförlitlig, driftsäker och dessutom blivit billig att tillverka, ja då tog den över allt mer och erövrade dessutom även andra marknader.

Den elektroniska matematikmaskinen kallades även 'automatisk räknemaskin' och 'siffermaskin', men vi känner den under namnet dator. I nästa avsnitt skall jag säga mer om dess utveckling under 1940-talet.

5. 1940-talet

Ordet datamaskin var allmänt vedertaget först under 50-talet och avsåg då en automatisk räknemaskin (siffermaskin) för kommersiellt bruk. Under 70-talet började man i stället säga dator. Vad sade man då under 40-talet?

Man hade egentligen inget samlingsnamn, som vi har idag, och anledningen var att man inte hade bara en sorts maskiner. Du såg i förra avsnittet att det fanns både elektromagnetiska och elektroniska konstruktioner, som man med lite andra ord skulle kunna kalla analoga respektive digitala datorer. För att göra den här historiska presentationen något mindre omfångsrik har jag valt att fortsättningsvis bara berätta om den senare typen.

Vad är en digital dator?

Vill man uttrycka sig fint säger man att det är en maskin som arbetar med diskret representation av data. Det betyder helt enkelt att den räknar numeriskt, d.v.s med tal och siffror. Den analoga datorn, däremot, 'räknar' i stället med kugghjul och annat mekaniskt.

Skillnaden går att förklara så här: en fabrik skall börja tillverkningen av stötdämpare till en ny bilmodell. Man vill därför veta hur stötdämparen skall vara konstruerad och använder först en digital metod. Den går ut på att man anger olika värden (siffror) för hur lång och tjock (i diameter) stötdämparen får vara, hur mycket bilen väger som minst och som mest, o.s.v. Dessa värden ställs sedan upp i olika ekvationer och analyseras. När ekvationerna lösts har man siffror på hur stötdämparen bör vara konstruerad.

Om fabriken använder en analog metod måste man skapa en simulering av stötdämparen och dess omgivning. Man använder t.ex ett vridmotstånd som symboliserar olika material, ett annat vridmotstånd som simulerar materialets tjocklek, ytterligare ett vridmotstånd som simulerar bildens vikt, o.s.v. Man vet olika max- och minvärden och får fram hur stötdämparen bör vara konstruerad, genom att vrida på de olika reglagen.

Att förklara vad som skiljer analog och digital teknik är inte så lätt. Men ett annat sätt att jämföra på är att säga att analog teknik arbetar decimalt, medan den digitala tekniken arbetar digitalt. Detta berättar jag mer om i nästa avsnitt.

Konrad Zuse

Det verkligt stora genombrottet för den digitala datorn svarade tysken Konrad Zuse (1910- ) för. I slutet av 1930-talet insåg han att en räknemaskin inte kan fungera om den använder decimalsystemet, alltså talen 1, 2, 3, 4, o.s.v. I stället lät han skapa en teknik, som byggde på binärsystemet.

Att ett tal är binärt betyder att det bara går att skriva som en serie av ettor och nollor. Ett och noll är alltså de enda talen, men genom att kombinera serier av ettor och nollor kan man skriva även stora tal. För oss är det svårare, men datorn blir på det här sättet mycket mindre komplicerad!

Zuse använde telefonreläer, alltså enkla strömbrytare, där strömmen antingen kunde vara på eller av. Den data en sådan strömbrytare kunde hantera var antingen 'på' (1) eller 'av' (0). Storleken på ett sådant datapaket kallar man en bit (efter engelskans 'binary' + 'digit'). Du kan läsa mer om binärsystemet och bitar på Vad är en dator?.

1941 var Zuse klar med sin maskin, som han kallade Z3. Det var alltså den första egentliga datorn, eftersom den till stor del använde det binära systemet, som vi förknippar med datorer och fortfarande använder. Z3 bestod av c:a 2.000 strömbrytare och kunde programmeras med hjälp av hålremsor. Trean i namnet angav hur många sekunder en enkel uträkning tog. Programmet var skrivet för att kunna göra skjuttabeller för knaonernas och bombernas projektilbanor.

Året var alltså 1941 och Zuse var tysk. Nu ringer det en liten klocka och ni tänker "Aha! Andra världskriget!" Just precis, projektet blev naturligtvis intressant för militären, som dessutom hemligstämplade det. Amerikaner som är dåligt pålästa brukar därför ofta hävda, att det var en amerikan som uppfann den moderna datorn. Men det är alltså fel. Tyskarna hade dessutom börjat förfina Zuses teknik och börjat bygga en ny version, Z4, med elektronrör i stället för reläer. Elektronrör var mycket snabbare än reläer och kunde gjort Z4:an till en verklig värsting - med den tidens mått. Som tur var hann kriget ta slut innan projektet blev klart!

1946 monterade Zuse ihop Z4:an igen och hyrde ut den till en högskola i Zürich. Idag finns den på ett tekniskt museum i München.

Mark I

I USA samarbetade samtidigt militären, IBM och Harvard och tillsammans byggde de Mark I, som blev klar 1944. Den var faktiskt i drift ända tills 1959. Howard Aiken var Harvard-professor och använde Babbages Analytiska maskin som modell. Men det var inte bara därför den blev så stor - den fyllde 34 kubikmeter och hade tusentals reläer. (Ett relä är en slags strömbrytare, som kan växla mellan 'på' och 'av' ungefär 5 gånger i sekunden.) Mark I kunde multiplicera två tiosiffriga tal på 3 sekunder!

Elektronröret

Ungefär samtidigt började amerikanska armén och Bell Telephone Laboratories bygga en maskin, som arbetade med elektronrör. Ett elektronrör växlar mellan 'på' och 'av' ungefär en miljon gånger i sekunden. Maskinen byggdes vid University of Pennsylvania, under ledning av J. Presper Eckert och John W. Mauchly. Den skulle användas för att göra ballistiska beräkningar för arméns kanoner och flygplanens bomber. En projektil som skjuts eller släpps från luften påverkas nämligen av en mängd olika faktorer, som gravitationen, luftmotståndet, vindriktningen, m.m. Därför använde man ballistiktabeller, som man kunde slå i och kompensera avdriften med. Dessa tabeller beräknades under så gott som hela Andra världskriget av kvinnor, sittandes i stora salar fyllda med räknemaskiner. Att ta fram ett snabbare sätt var något man prioriterade, men inte lyckades med medan kriget pågick.

ENIAC

Maskinen som armén och Bell tillverkade fick namnet ENIAC, som betyder Electronic Numerical Integrator And Calculator. Den blev klar först 1946 och fick stora rubriker i amerikansk press. New York Times rapporterade om den på sin förstasida och kallade den 'Världens första elektroniska, automatiska räknemaskin'. Den var alltså inte först, som vi läste ovan, men har kommit att bli omtalad så.

Som alla andra datorer vid den här tiden byggdes ENIAC bara i ett enda exemplar. Det kan man kanske i och för sig förstå, för dels var den oerhört komplicerad med sina 18.000 elektronrör och 1.500 reläer, och dels var det väldigt få som kunde använda den. ENIAC arbetade decimalt, om jag förstått historien rätt, och den kunde addera 5.000 tal i sekunden, men bara multiplicera 250 tal på samma tid. Man brukar trots detta låga tal säga att den var ungefär 1.500 gånger snabbare än Mark I!

Fler siffror: ENIAC vägde 30 ton, var 26 meter lång och nästan 3 meter hög. Den var fruktansvärt komplicerad att programmera; "A one-way ticket to the madhouse" som en tekniker har uttryckt det. Programmet skapades genom att man tryckte in olika sladdar i de tusentals olika elektronrörskontakterna. En beräkning av en enda projektilbana, som ENIAC räknade ut på 20 sekunder, kunde ta mer än två dagar att programmera!

ABC

I historieböckerna står det oftast att det var Eckert och Mauchly som var hjärnorna bakom ENIAC. Men vi bör inte glömma fysikern John V. Atanasoff. Han hade, en tid drivit ett eget projekt och byggt en elektronräknare, kallad ABC (Atanasoff-Berry-Computer). Mauchly och Eckert träffade Atanasoff och övertog dennes projekt, skaffade finansiärer och fick hela äran...

IBM 603, SSEC och ACE

Samma år som ENIAC kom också IBMs första elektronräknare, en hålkortskalkylator, som kallades IBM 603. Två år senare, 1948, kom efterföljaren, SSEC (Selective Sequence Electronic Calculator), som faktiskt var den första datorn med RAM-minne! Det kallades också Williams-minne, efter britten F.C. Williams, som uppfann det 1946.

Engelsmännen hade egentligen kommit längre än amerikanerna och hade framförallt funderat mycket på teorin bakom datorerna. Alan Turings klassiska uppsats "On Computable Numbers" kom t.ex så tidigt som 1936. Man hade under kriget en maskin som avkodade tyskarnas chiffer. 1945 började man bygga en dator som arbetade binärt. Den kallades ACE (Automatic Calculating Engine) och blev klar 1950. ACE var betydligt mindre än tidigare räknare - åtminstone med den tidens mått - och använde bara 1.000 elektronrör. Ändå var den 10 gånger snabbare än ENIAC.

John von Neumann

Det fanns många andra, liknande projekt i Europa och USA. De flesta maskinerna arbetade med binär aritmetik och lagrat program. Den binära matematiken visade sig vara överlägsen. En av dem som betydde mest för dess utveckling var amerikanen John von Neumann (1903-1957). von Neumann var matematiker vid Princeton. Han funderade också mycket över datorernas logiska struktur, som hur mycket minne som behövs för att utföra en viss operation. von Neumann listade ut ett effektivt sätt att utnyttja den binära tekniken så att ett program kunde lagras i datorns minne. Det blev på så vis möjligt att låta datorn själv hämta instruktionerna ur sitt eget minne, när data matades in. Detta ökade inte bara datorernas hastighet utan framförallt deras mångsidighet.

BINAC

Eckert och Mauchly startade under slutet av 40-talet ett eget företag och började tillverka en binär dator, BINAC (BINAry Computer), med lagrat program. Företaget köptes dock redan 1950 av Remington, mest kända för sina skrivmaskiner. Remington övertog produktionen av BINAC, men bytte namn på den till UNIVAC (UNIVersal Automatic Computer).

6. 1950-talet

UNIVAC byggdes 1951 och var världens första dator avsedd för kommersiellt bruk. UNIVAC tillverkades i 15 exemplar och ganska snart förstod tillverkare runt om i världen att man var tvungen att göra datorerna användarvänliga. Köparna av UNIVAC saknade nämligen de kunskaper som krävdes för att kunna använda den och sköta den!

Under 50-talet började man alltså utveckla programmen och det resulterade bl.a i de första operativsystemen, som presenterades i mitten av decenniet. En av de stora utvecklarna blev IBM.

IBM

UNIVAC var som jag nämnde inte den första datorn under den här tiden. International Business Machines Corporation, eller IBM som man också säger, hade sedan länge tillverkat kontorsmaskiner. Företaget grundades redan 1911, då tre olika företag slogs samman under namnet Computing-Tabulating-Recording Company. 1924 bytte det namn till IBM. Hör du namnet Thomas J. Watson (1874-1956) nämnas beror det förmodligen på att han var den som ledde företaget mellan åren 1914 och 1956. Svenska IBM AB är från 1928, minsann.

Man hade mellan krigen tillverkat elektriska skrivmaskiner och hålkortsautomater. På 50-talet började man med elektronisk databehandling och 1953 presenterade man sin första egentliga dator, IBM 650. Den hade hålkortsminne och blev närmast en standardmaskin för databehandling under den här tiden. IBM 650 har kallats 'datorernas folkvagn', vilket syftade på att datorn var lika vanlig som Volkswagens bubbla. Sammanlagt tillverkades 1.500 exemplar, varav 11 stycken hamnade i Sverige och användes så långt fram i tiden som 1966.

1954 presenterade IBM även sin modell 705 och det var den första datorn med kärnminne. Eftersom UNIVAC II från Remington blivit försenad, valde kunderna istället IBMs maskiner. IBM fick därmed ett ganska ointagligt försprång. Mot slutet av 50-talet hade IBM erövrat 75% av marknaden och lade därmed grunden för en dominans, som skulle vara under de kommande två, tre decennierna.

En annan bidragande orsak till IBMs dominans var Koreakriget, som startade 1950. Militären behövde många datorer, för att bearbeta data och göra beräkningar och IBM samarbetade i många avseenden med militären. En annan pådrivande faktor var rymdindustrin, men det återkommer jag till i nästa avsnitt.

Jag nämnde nyss att IBM 650 hade hålkortsminne och att IBM 705 hade kärnminne. På 50-talet kom man nämligen på ett sätt att lagra information i ett magnetiskt material, t.ex ett magnetband. Denna teknik ersatte så småningom hålkortsmaskinerna. Magnetbanden användes fortfarande under slutet av 70-talet och t.o.m senare.

Det gjordes också en hel del andra uppfinningar under 50-talet, som bildskärmen, olika minnestyper, sätt att indexera data, operativsystem, tiddelningssytem, m.m. Många av dem betydde mycket för den fortsatta utvecklingen, men jag säger ingenting mer om dem här, eftersom det skulle kräva en alltför teknisk jargong.

BESK

Världens ledande länder inom datorteknik var på 50-talet USA, England, Tyskland och Sverige. 1952 kunde Sverige stoltsera med att ha världens snabbaste räknemaskin. Den var uppbyggd av reläer och var mer driftsäker än någon elektronisk räknare. Den klarade av att göra 10.000 multiplikationer i timmen. Maskinen tillverkades av LME Driftkontrollbolag och köptes av Stockholms Sparbank för 600.000 kronor.

1954 kom den första svenska datamaskinen i bruk. Den gick under namnet BESK (Binär Elektronisk Sekvens-Kalkylator) och var under en kort tid världens snabbaste - och Europas snabbaste under ungefär ett år. BESK var tillförlitlig och klarade 20.000 uträkningar i sekunden, vilket var 6.000 fler än IBM 701, som var samtida. Dessutom var BESK förhållandevis liten och använde bara 2.400 elektronrör. Detta innebar bl.a att den drog ganska lite ström, c:a 15 kW per arbetstimme, att jämföra med ENIACs 174 kW. Den användes framförallt inom meteorologin, försvarsindustrin, hos försäkringsbolag och vetenskapliga institutioner.

Mest framträdande hos BESK var kanske att den var så lätt att programmera. Redan 1956 började man faktiskt ge kurser i programmering i vårt land. Du kan läsa mer om programmens utveckling på en särskild sida som heter Programspråk. BESK togs ur drift 1966 då den blivit omodern och oekonomisk.

Transistorn

I december 1947 demonstrerade tre ingenjörer, anställda vid AT&T Bell Telephone Laboratory, en ny uppfinning: principen för att förstärka en elektrisk ström med hjälp av ett halvledande material. John Bardeen, William Shockley och Walter Brattain visade hur man kan styra en elektrisk ström genom en platta av kisel. 1956 fick de Nobelpriset för upptäckten av transistorn!

Den fabrikstillverkade transistorn (av engelskans transfer+resistor) är från 50-talet. Transistorn är en elektrisk kontakt, men med mycket större reaktionsförmåga, hållbarhet och precision än elektronröret. Dessutom också betydligt energisnålare och bara bråkdelen så stor. Hur transistorn fungerar vågar jag inte gå in på eftersom jag varken begriper mig på fysik eller elektronik. Men man kan utan överdrifter konstatera att den revolutionerade elektronikindustrin. Plötsligt hade man möjligheter att bygga allt det där man länge drömt om.

Ledorden 'Mindre', 'Snabbare', 'Energisnålare' gäller ännu idag, och precis som idag hamnade den nya tekniken i samhällsdebatten. Man diskuterade under så gott som hela 50-talet datorns eventuella skador på samhället. Dels hade man ju atombombningarna av Japan i färskt minne och dels var man rädd för att människan skulle bli överflödig, när maskinerna tog över produktionen.

Men trots att många var pessimistiska fanns också en framtidstro och förhoppningar om en bättre värld. Science fiction-litteraturen från den här tiden speglar de här båda känsloyttringarna, även om det är anmärkningsvärt hur dåliga man var på att förutse datorns betydelse! Så det hela kanske egentligen handlar om hur man ställer sig till ny teknik och vilka faror och möjligheter man tycker sig kunna se.

Klassiska och kritiska sf-verk är t.ex Philip K. Dicks Vulcan's Hammer (1960), Harlan Ellisons novell I Have No Mouth and I Must Scream (1967), Ira Levins This Perfect Day (1970) och John Brunners The Shockwave Rider (1975). I filmen 2001 (1968) ser vi hur datorn Hal blir neurotisk och till sist galen och hur han/den försöker ta död på alla människor ombord på rymdskeppet Discovery. Men man får egentligen aldrig reda på varför datorn blir galen och det känns ibland som om författare och filmare väljer att skildra maskiner/datorer/ny teknik i negativa ordalag, för att det ger bäst effekter.
Isaac Asimovs satiriska novell The Life and Times of MULTIVAC (1975) är betydligt mer teknikvänlig. En annan satir som vänder sig mot dem med teknikfobi är Pierre Boulles The Man Who Hated Machines (1957). Frederik Pohls Man Plus (1976) och Algis Budrys Michaelmas (1977) är två andra (dator)teknikvänliga böcker inspirerade av den här tiden.

7. 1960-talet

Transistorn var till en början väldigt dyr att tillverka och fick ingen genomslagskraft förrän under 1960-talet. Man lärde sig dock snart att bygga ihop flera transistorer på en liten platta och så var den integrerade kretsen född (1958). Konstruktionen, som vi idag även kallar ett chip, blev visserligen till en början en rejäl flopp, men det berodde mest på att det var så sanslöst dyrt och omständligt att tillverka. Den första datorn som byggde på den nya tekniken och dessutom var avsedd för den civila marknaden, var IBM 7090. Den kom i början av 60-talet och kostade då ungefär tre miljoner dollar...

Men den nya tekniken skulle komma till nytta snabbare än någon kunnat tro: en oväntad händelse chockade nämligen de amerikanska beslutsfattarna, när ryssarna 1961, mitt under det kalla kriget meddelade att man lyckats skicka ut en människa i rymden!

John F. Kennedy höll ett känslomässigt tal till nationen och lät meddela att nu skulle det minsann startas en jakt för att åter placera amerikanarna främst: man skulle skjuta upp en människa till månen innan 60-talets slut. Och för att kunna det behövde man naturligtvis kraftfulla datorer. Eftersom inget pris nu var för högt, kunde tillverkningen av integrerade kretsar ta fart.

En månlandare behöver ju en dator som kan hålla reda på all elektronik, navigera rätt och dessutom samla in relevant data. Självklart kunde man inte skicka iväg någon stor och otymplig mackapär, utan strävade återigen efter att göra den liten, snabb och elsnål. Under den intensiva (och löjligt kostsamma) forskningen som bedrevs utvecklades chipset ytterligare. Nu blev det dessutom så vanligt att man började använda ett annat namn på det: IC-kretsen. Man kan utan att överdriva säga att datorn som 1969 satt i månlandaren Apollo II var den mest avancerade dator världen hade skådat.

1969 var också året då internet föddes. Du kan läsa mer om internets historia på Introduktion till internet.

Det fanns under 50- och början av 60-talet knappast något hemlighetsmakeri bland tillverkarna av datorer. Man delade snarare med sig av sina upptäckter och försök. Utvecklarna var inte heller särskilt många utan kände sig mer som medlemmar i en stor familj. Detta skulle komma att ändras under slutet av 60-talet, när den militära prestigen och de kommersiella värdena blivit tillräckligt stora.

Svenska myndigheter insåg inte vilken värdefull organisation man byggt upp och hur betydelsefull den skulle vara i framtiden. Därför satsade man inte några pengar i den elektroniska forskningen och många av utvecklarna sökte sig därför utomlands. I efterhand kan man tycka att detta var ett inkompetent beslut, men på den tiden anade man inte hur betydelsefull datorn skulle bli. En person, involverad i BESK-projektet, lär ha sagt: "Med den här maskinen kommer Sveriges behov av räknekapacitet att vara täckt för oöverskådlig framtid"...

Den svenska datorindustrin lyckades, trots detta, överleva några år. Facit AB grundades 1966 men köptes 1972 av Electrolux. Ett annat företag hette Luxor AB, grundat redan 1923 och köpt av finländska Nokia 1984. Om jag inte minns fel var det Luxor som började tillverkningen av ABC 80 under slutet av 70-talet.

8. 1970-talet

Väldigt förenklat kan man säga att datorn nu var färdigutvecklad. IC-kretsen finns fortfarande i våra dagars datorer och den enda skillnaden mot då är att vi idag kan bygga ännu mindre, snabbare och energisnålare komponenter. Förmodligen kommer IC-kretsen småningom att kunna ersättas med ny teknologi, men ännu så länge kör vi vidare i ungefär samma spår som under 70-talet.

Det som finns att rapportera från hårdvarusidan under 70-talet är alltså att maskinerna blir snabbare, mindre och billigare. Intel introducerade 1971 den första mikroprocessorn, kallad 4004, med 2.300 transistorer och en 4-bitars databuss, 108KHz i klockfrekvens, 604 bytes i RAM och till ett pris av 200 dollar. Om vi sedan tar ett kliv fram till 1978 och tittar hur långt man har kommit då, ser vi att Intel presenterade en 4,77-MHz 8086-microprocessor, med 1 Mb i RAM, 16-bitars register och en 16-bitars databuss, 29.000 transistorer och till ett pris av 360 dollar.

Även Motorola och andra tillverkare av hårdvara deltog i jakten på snabbare och mindre komponenter. Men det var inte bara processorerna som utvecklades. 1971 introducerade IBM sin "memory disk" eller "floppy disken", som den kom att kallas. IBM gjorde också världens första portabla dator, IBM 5100 Portable Computer. Den var stor som en resväska och vägde ungefär 25 kg (!), hade 16Kb i RAM, magnetbandsminne och en inbyggd 5-tumsskärm. Priset var 9.000 dollar...

Persondatorn gjorde också sitt intåg under 70-talet. Först var Altair 8800 (1975), som kostade 375 dollar och hade 1Kb i minne. Den levererades som byggsats och blev en storsäljare, trots sin låga prestanda. Snart började tekniska personer skriva program till den och det kom tillbehör, så att man kunde spela musik på den och koppla den till TV:n. Succén var given!

1977 kom TRS-80, med en Z80-processor, 4Kb i RAM och 4KB ROM, tangentbord, svartvit monitor och kassettbandsminne, till det facila priset av 600 dollar. Första månaden såldes 10.000 stycken, men man hade bara räknat med att kunna sälja ungefär 3.000 stycken under första året.

Eftersom man hittat en väl fungerande teknologi med stora framtidsmöjligheter, fanns det nu äntligen plats för att satsa på användarvänlighet. Man skall ha klart för sig att de datorer som fanns knappast var särskilt lätta att förstå sig på; datorer var fortfarande något som endast specialutbildade datatekniker kunde utnyttja. Ändå fanns det nu gott om datorer vid de olika (amerikanska) universiteten, företagen och industrierna. Kompatibiliteten var dålig mellan de olika datorerna och deras system. I princip utvecklade alla tillverkare sina egna operativsystem. Eftersom man också använde sina egna formateringsformat och kommunikationsprotokoll, var det naturligtvis inte lätt att knyta ihop datorer med varandra. Man arbetade därför mycket med att hitta gemensamma standarder för att underlätta datorkommunikationen.

De som först utvecklade ett grafiskt gränssnitt var det kaliforniska företaget Xerox. 1974 släppte de Bravo, världens första WYSIWYG-program för persondatorer. Xerox försökte använda sig av mer än bara ett tangentbord och en skärm och ville stimulera både syn- och känselsinnet på nya sätt. Bland annat hittade de på en liten låda, som kunde skjutas över en yta, t.ex skrivbordet, och vars rörelser överfördes till en kabel till datorn. När lådan rördes flyttades objekt på skärmen. Den första datormusen, alltså!

Xerox utgick från barnets nyfikenhet och kontorsarbetarens vardag och skapade ett gränssnitt där varje objekt på skärmen liknade det i verkliga livet - både till utseende och funktion. Där fanns t.ex dokument och mappar/lådor. Genom att peka på ett objekt med musen kunde man manipulera objekten, t.ex lägga ner ett dokument i en låda.

Man kan tycka att detta nya sätt att tänka på borde tagit världen med storm. Men nu är det så att datorvärlden är väldigt konservativ och dessutom i händerna på tekniker, som ogärna lämnar ifrån sig makten. Därför dröjde det ytterligare tio år, innan det här med ett grafiskt gränssnitt slog igenom. Varför dröjde det så länge? Jo, därför att de flesta datorer som användes under 70-talet och början av 80-talet inte var några persondatorer utan snarare stordatorer. Det var först när datorn började bli just personlig som marknaden svängde.

Under 70-talet var de flesta datorerna alltså så kallade stordatorer. Namnet har de fått bl.a för sin storlek: de första datorerna hade fyllt stora hallar. Nu hade de visserligen blivit mindre, men kunde fortfarande uppta ansenlig plats. Du har säkert sett bilder på sådana gamla härkar, med fullt av knappar och stora, snurrande hjul, där programmen och datan lagrades. IBM var fortfarande marknadsledande och oroade sig inte nämnvärt för persondatorernas inträde.

Några andra saker är värda att nämna. Först och främst kanske att två av 80- och 90-talets giganter startade. Bill Gates och Paul Allen började i liten skala och startade företaget Traf-O-Data. De utvecklade en egen dator och mjukvara för att mäta trafiken med. 1975 skrev de en variant av BASIC, som var det första programmet för en persondator. De registrerade också om företaget under nytt namn: Micro-Soft. Året därpå döpte de om det till Microsoft. Samtidigt arbetade Steve Wozniak och Steve Jobs i garaget och gjorde klart sin första dator, som de kallade Apple I. Den såldes som byggsats och kostade 666,66 dollar. De startade också ett företag som de kallade Apple Computer Company. 1977 släpptes Apple II som blev en veritabel succé: 2,5 år senare hade man sålt mer än 50.000 stycken.

1972 startades Atari av Nolan Bushnell, och samtidigt släppte företaget Pong, som blev världens första kommersiella datorspel. Företaget Taito utvecklade under 1978 spelet Space Invaders, som blev det första arkadspelet. Samma år gjorde Atari det första spelet med myntinkast: Asteroids.

9. 1980-talet

1979 ingick IBM ett avtal med Intel, om att börja tillverka en processor för deras försök att ta sig in på persondatormarknaden. Man valde mellan två olika processorer: 8086 och 8088. Båda hade en klockfrekvens på ungefär 5 MHz och arbetade med 8 respektive 16 bitar. IBM valde att satsa på den enklare varianten, eftersom 8086:ans prestanda ansågs mer än tillräcklig. IBMs första persondator blev en stor succé, men det var kanske inte så konstigt: man hade nästan ingen konkurrens och den som fanns tystades av en massiv reklamkampanj. Det var i och med denna kampanj som begreppet persondator blev vedertaget.

IBMs maskin hette IBM 5150 PC och hade en 4,77 MHz Intel 8088 CPU, 64Kb i RAM, 40Kb i ROM, en 5,25-tums floppy drive med 160Kb kapacitet. Den kostade 3000 dollar. Ville man ha den häftigaste varianten: CGA-grafik med 16 färger och en upplösning på 640x200 kostade det hela 6.000 dollar! Datorn var utrustad med ett nytt operativsystem, PC-DOS 1.0, som gjorde att äldre program, som tidigare hade körts på IBMs stordatorer, nu kunde föras över till persondatorerna. Operativsystemet, PC-DOS, hade IBM köpt från Microsoft, som i sin tur hade köpt det från ett annat företag. Microsofts egen version hette dock MS-DOS.

Eftersom den nya tekniken inte hemlighölls, kom andra tillverkare snart att kopiera IBMs arbete. Uttrycket IBM-kompatibel myntades därför snart. Och marknaden fylldes av kopior eller kloner av Intels processorer, som ibland till och med var bättre och snabbare än originalet.

Så här i efterhand är det inte så lätt att veta vilka datorer som var IBM-kloner och vilka som hade egna operativsystem. Under de första två åren av 80-talet fanns nämligen en mängd olika tillverkare, som alla försökte lansera sina egna maskiner. Någon gemensam plattform, som Windows och Mac OS är idag, fanns inte. Tandy Corporation (TRS-80), Texas Instruments, Sharp, Astrovision, Toshiba, Casio, Atari, Epson, Compaq, Wang, Olivetti, Altos, Dynalogic, Franklin, Matsushita, General Consumer Electronics, NEC, Mitsubishi, SUN, Anderson-Jacobson, Computer Devices, NCR, Hitachi, Sord, Sanyo, Gavilan, Coleco, Hewlett-Packard, Anritsu, AI Electronics, Cray, Corvus Systems, Seiko, Sony och Aval är bara några av de företag som gjorde datorer under den här tiden!

Ytterligare två aktiva företag var naturligtvis Sinclair och Commodore. Sinclair hade en mycket populär hemmadator som hette ZX81 och Commodore lanserade 1981 sin VIC-20. Året därpå lanserades VIC-64, som hade 64Kb i RAM, 20Kb i ROM, Microsoft BASIC, ljudkort och färggrafik för 600 dollar. Under 1983 sänktes priset till 200 dollar. VIC-64 blev världens genom tiderna mest sålda dator, med sina 17-22 miljoner exemplar (det finns lite olika siffror här!). Den var också första datorn med inbyggt ljudkort. Senare samma år (1982) kunde man köpa till ett 300 bauds modem för 110 dollar...

1982 introducerade Intel en 6MHz 80286 mikroprocessor. Man kallar ofta detta för den "riktiga" processorn, eftersom den hade en 16-bitars databuss, vilket då ansågs vara något alldeles fantastiskt. Dessutom hade den 134.000 transistorer, 16Mb i minne och kostade 360 dollar - om man köpte mer än 100 stycken. Den första processorn satt i en IBM-AT (Advanced Technology).

286:an tillverkades ända fram till 1988 och installerades i mer än 15 miljoner datorer!

Samma år hölls en kongress, "National Association of Music Manufacturers Convention", med världens ledande elektronmusikföretag närvarande. Man bestämde sig för att skapa en standard för överföring av musik. Standarden kallas MIDI.

1978 lanserade Philips den första CD-skivan med musik. 1980 samarbetade de största mediaföretagen kring CD-formatet och utarbetade en standard för det fysiska formatet, som kallas ISO-10149 eller "Red Book". 1982 kom den första CD-spelaren och året därefter var försäljningen av både skivor och spelare i full gång i Europa. 1984 presenterades den första CD-skivan, men någon standard för detta CD-format kom inte förrän 1987. ISO-9660 eller "Yellow Book" blev dess beteckning.

I början av 80-talet diskuterades även hur farligt det är att sitta framför en datorskärm. En forskare vid Bell Telephone Laboratories sade att strålningen från bildskärmarna är helt ofarlig. Han fick emellertid mothugg från flera håll. Flera forskare menade sig kunna påvisa att strålningen i själva verket är mycket skadlig.

1983 presenterade Apple Computer datorn Lisa (Local Integrated Software Architecture). Den var långsam redan då, men innovativ och kostade Apple 50 miljoner dollar att få fram. Den var den första datorn med ett grafiskt gränssnitt (som i sin tur kostade Apple 100 miljoner att ta fram...). Maskinen kostade 10.000 dollar men sålde bara i c:a 100.000 exemplar och lades ner efter bara ett par år, trots Steve Jobs framtidstro: "We're prepared to live with Lisa for the next ten years." Commodores försäljning av VIC-20 nådde samtidigt 1.000.000 tillverkade maskiner...

1983 släppte Microsoft programmet Multi-Tool Word för DOS. Det döptes snart om till Microsoft Word, som idag är världens mest använda ordbehandlare. Samma år kunde man köpa Microsofts första mus, "The Microsoft Mouse", som kostade 200 dollar, inklusive programvara. Microsoft arbetade också på ett nytt operativsystem, "Interface Manager", som man försökte sälja till IBM. Men IBM var inte intresserade. Senare samma år ändrade man namnet till Windows.

1983 introducerade Wang en ny minnesteknik: "Single In-Line Memory Module" eller SIMM som den har kommit att kallas. Philips och Sony utvecklade den första CD-ROMen.

1984 presenterade Steve Jobs vid Apple den förta Macintosh-datorn. Den hade en 8MHz, 32-bitars Motorola 68000 CPU, inbyggd 9-tums monokrom skärm med upplösningen 512x342, en 400Kb 3,5-tums diskettstation, mus, 128Kb i RAM, vägde 9 kg och kostade 2.500 dollar. Första halvåret sålde man 100.000 stycken. Samtidigt presenterade man nya versioner av Apple II och Apple III.

1985 lanserades 80386-processorn, som i sina olika versioner arbetade med 16, 25 respektive 33 MHz och med en systembuss om 32 bitar. Processorn utvecklades av Compaq, som försökte konkurrera med IBM, något som många skrattade åt. Men Compaq kom till slut att bli större än IBM på persondatorer! 386:an var den första processorn som klarade multitasking, alltså att köra flera än ett program samtidigt.

IBM hoppade nämligen inte heller på detta tåg, utan valde att utveckla en egen processor och ett nytt operativsystem, OS/2 (tillsammans med bl.a Microsoft). Datorn, som kallades PS/2, blev en rejäl flopp, kanske framförallt för att man denna gång valde att hålla tekniken i processorn hemlig. Företag som ville tillverka den var tvungna att köpa en dyr licens och många avstod och började med Compaqs processor istället. Compaq sålde första året hela 47.000 datorer med den nya tekniken.

1985 var också det år då Atari introducerade 520 ST, med 512Kb i RAM, 192Kb i ROM, 512 färger, MIDI-interface och mus för 600 dollar. Samma år säger också Steve Jobs upp sig från Apple, efter en tid av kontroverser med nye VD:n John Sculley. Året därpå grundar Jobs företaget NeXT, som lanserar ett helt operativsystem. Det blir ingen succé förrän tio år senare, då Apple köper NeXT och återanställer Jobs...

På en datormässa 1986 visas den första CD-ROM-skivan upp och väcker viss uppmärksamhet. Men ingen begriper vad man skall med så stor lagringsplats till.

1987 släppte Commodore två maskiner: Amiga 500 och Amiga 2000. Den förra hade en 68000 processor, 512Kb i RAM, diskettstation och ett grafikkort för ljud, animationer och video. U.S. Robotics presenterade ett 9.600 bps modem för 995 dollar. Samma år introducerade IBM också "Video Graphics Array" eller VGA till sina PS/2-maskiner. VGA-grafiken gav 256 färger med en upplösning på 320x200 punkter, eller 16 färger med 640x480 punkter. Samtidigt började de första ritprogrammen dyka upp till försäljning: 1988 släppte Adobe sitt Illustrator 88 för Macintosh och Aldus kom med sitt FreeHand, också för Macintosh.

Samma år blossar ett mindre krig upp mellan Apple och Microsoft: de har sedan 1982 skrivit avtal om att Microsoft skall tillverka program för Apple och 1985 tecknades också ett avtal om att Microsoft får använda en variant av Apples operativsystem i Windows 1.0, som släpps under året. 1988 bedömer en amerikansk domstol att version 2.03 inte följer de ingångna avtalen: Microsofts operativsystem är för likt Apples; en programstöld, alltså. Apple stämmer därför Microsoft, men förlorar. De två företagen möts flera gånger under de närmsta åren, men Microsoft stäms även av flera andra företag. Microsoft vinner de flesta duellerna i rätten, men anses av många ha handlat oetiskt i flera fall.

1987 visas den första CD-Video-skivan upp, liksom CD-WO. CD-formatet kommer sedan i många olika versioner, bl.a CD-I och CD-ROM XA från Philips och Sony. Commodore presenterade ett eget system, CD-TV, och Kodak sin Photo-CD. Men som så många andra gånger förr var det ytterst få av alla dess nymodigheter som slog igenom.

1989 lanserades processorn som hette 486DX, som arbetade med 33 och senare 50Mhz. Den var så snabb tack vare en extra matematikprocessor, som senare kom att byggas in i alla processorer. 486:ans snabbhet gjorde det möjligt att köra ett operativsystem från Microsoft med grafiskt gränssnitt.

10. 1990-talet

Det är väl fortfarande lite väl tidigt att säga vad som är viktiga händelser under 1990-talet. Vissa saker som vi tycker är milstolpar kan om några år betraktas som oväsentliga. Jag har ändå valt ut något av allt som hänt hittills och som jag tycker är framträdande.

Vi börjar med 1990. Det var det året som Intel introducerar en billig, 33MHz 486-processor och som Microsoft släpper Windows 3.0. Microsoft spenderar 10 miljoner dollar på reklam vid lanseringen. Samma år fastslår en domstol att Intel inte får namnskydda sifferbeteckningarna på sina processorer.

Viktiga program som släpptes under 1990 var bl.a Windows 3.0, FileMaker Pro 1.0, QuarkXPress 3.0 och Illustrator 3.

1991 ändrar Microsoft namn på sitt OS/2 v3.0 till Windows NT. Apple Computer presenterar operativsystemet med versionsnummer 7, samt datormodellen Quadra 700. Quadran, som har en 25MHz Motorola 68040-processor, 4Mb i RAM, support för AppleTalk och Ethernet, kostar ungefär då 6.000 dollar. Idag är den knappt värd 100 kronor!

Under 1991 lanserar Apple ett nytt multimediaformat för datorer, som heter QuickTime. Det är inte många som ser finessen med detta och fackpressen är ganska kritiska till dess användbarhet. Det skulle dröja 7-8 år innan projektet blev accepterat, när QuickTime-formatet blev den gällande standarden för strömmande video över nätet.

1991 är även året då Philips lanserar CD-R-skivor, som är en andra generation av CD-WO. AMD tar även upp konkurrensen med Intel genom att släppa en 386:a med 40MHz processor.

1992 når Microsoft-aktien en toppnotering och gör med ens Bill Gates till USAs rikaste person, med en förmögenhet på 6,4 miljarder dollar. NEC introducerar den första CD-ROM-spelaren med dubbel hastighet. Macintosh visar upp en prototyp av den nya tekniken: Power PC.

1993 upptäcker jag en dag, när jag tagit ut mina sista slantar för att köpa mer minne till min dator, att priserna har gått upp väldigt mycket. Det visar sig senare bero på att en brand har förstört en tillverkare av minnen - Sumitomo Chemical Company - i Japan. Fabriken stod för 60% av världens produktion av minneskretsar...

Samma år slutar Apple att tillverka sin klassiska Apple II:a. Under sin 17-åriga historia tillverkas 5 miljoner exemplar! Apple släpper även sin handdator, Newton Message Pad, som är några år före sin tid. Tillverkningen upphör 1998.

1993 är också året då Intel presenterar sin Pentium-processor. Den kom att släppas i en 66, en 100 och en 133MHz-variant. Processorn hette inte 80586, utan Pentium, efter grekiskans penta, som betyder just 5. Pentium Pro arbetar med 64 bitar internt, vilket är mer än någon PC-processor klarat tidigare.

1994 kan man köpa den första PowerPCn från Apple och Mosaic Communications släpper ett program som heter Netscape Navigator 1.0.

1995 är året då Iomega börjar sälja Zip- och Jaz-enheter. Intel presenterar sin nya Pentium Pro och samma år släpper Microsoft Windows 95. Man öppnar en dygnet-runt-support, där 1.600 personer svarar på köparnas frågor. (Det behövdes!) 1 miljon program säljs under de fyra första dagarna. Samtidigt släpper man också Internet Explorer 1.0.

1995 kan också sägas vara året då Internet får sitt första stora genombrott och @-tecknet sin första uppmärksamhet.

Under 1996 släpper Microsoft sin webbläsare, Internet Explorer, fri för nerladdning. Netscape, som tidigare varit gratis endast för studenter, tvingas följa efter och gör jätteförluster.

1996 köper Apple NeXT-projektet från Steve Jobs och döper om det till Rhapsody. Detta utvecklas så småningom till ett nytt operativsystem för Mac, som heter Mac OS X, där X:et är en romersk siffra. Detta OS släpps i en serverversion och en klientversion under 1999-2000. 1996 anställs Steve Jobs som konsult av Apple.

Under 1997 släpps Mac OS 8 från Apple och Pentium MMX från Intel. MMX står för Multimedia Extensions och gjorde det möjligt att spela upp ljud och grafik riktigt bra i en PC.

Jobs städar upp i företagets datorpark och introducerar under 1997 en blåfärgad Mac med systemenheten inbyggd i bildskärmen, döpt till iMac. Succén är given. iMacarna kommer under slutet av 1998 i fem nya färger och med bättre prestanda. Samtidigt börjar andra företag släppa "designade" produkter, ofta i olika färger och med transparent plast.

iMacen saknade SCSI-buss och diskettstation, vilket väckte ont blod hos gamla användare, vars kringutrustning plötsligt inte gick att använda. I stället satsade Apple på USB-gränssnittet. Tanken bakom detta grepp var naturligtvis att Apple nu siktade framåt 2000-talet. Under slutet av 1999 släppte man också en 3:e generationens iMac i en ny, lila färg, klar för videoredigering, med en FireWire-port förutom USB.

Under 1999 lanseras också två viktiga operativsystem, Mac OS 9 och Windows 2000. Det förra är det sista som utvecklas för gamla Macar.

En annan viktig nyhet släpps under hösten av IBM, som säger sig ha tillverkat en processor i aluminium i stället för koppar. Den har uppemot en miljard transistorer, mot Pentium 3-processorns 27 miljoner (!). IBM påstår att denna nya superprocessor kommer att bli mellan 5-10 gånger snabbare än vanliga processorer och släppas på marknaden inom ett par år.

1999 kommer också att bli känt som året då Adobe köpte upp GoLive Systems för att ta upp kampen med Macromedia inom webbdesign. Adobe släpper också den s.k Quark-dödaren InDesign, för att ta kunder från Quark XPress-användare.

11. 2000-talet

Två viktiga saker hände under våren 2000. Först och främst ett domstolsutslag, som visade att Microsoft missbrukat sin ställning genom att inte ge alla mjukvarutillverkare (framförallt Netscape) samma möjligheter att köra sina program på Windows-plattformen. Microsoft överklagade domen att man skulle dela upp företaget i två nya.

Samtidigt meddelar Bill Gates att han lämnar VD-stolen till sin kompanjon, Steve Ballmer. Gates blir dock kvar i styrelsen som ordförande i Microsoft. En intressant detalj är också att Bill Gates ungefär samtidigt plötsligt bara är världens näst rikaste person, en händelse som t.o.m rapporteras i svensk TV som ett historiskt ögonblick!

Den andra nyheten var egentligen flera och kom ifrån Apple. Dels släppte man sitt nya operativsystem, Mac OS X eller Aqua, som det också kallas. Dels visar det sig att Steve Jobs bara fått en dollar i lön per år, sedan han kom till Apple.

Men Apple ger honom under våren ett lyxigt jetplan, värt 90 miljoner dollar, för att han skall kunna flyga runt och marknadsföra Apples produkter. Han får också aktieoptioner värda 10 miljoner dollar, förutsatt att Apple fortsätter att utvecklas . Jobs optioner är värda c:a 5-6% av hela Apple, men bara så länga aktiekursen håller sig över 87 dollar. Annars är de inte värda ett dugg. Och Jobs lär aldrig kunna lösa in ett så stort belopp ur företaget.

Många förfasade sig över denna bonus, utan att veta att detta förfarande är ganska vanligt bland internationella företagsledare. Det skall också sägas att aktiekursen var 13 dollar innan Jobs återanställdes på Apple.

Om man tycker om handdatorer uppmärksammade man kanske att Palm IIIc lanserades under våren. Detta är den första handdatorn med färgskärm, vilket bokstaven c i namnet betecknar.

Här slutar min genomgång. I referenslistan nedan kan du botanisera vidare bland böcker och länkar som handlar om datorns historia.

Du hittar också en del information om webbläsarnas och programspråkens utveckling på sidorna om scripts >

Sammanfattningar över enskilda år hittar du bland mina krönikor Gå dit >

Det finns också en sida som heter Datorspelens historia. Läs mer >

12. Litteratur och länkar

Jag kan rekommendera två böcker på svenska, som borde gå att låna på biblioteken:

Gonick, Larry Datorn i bild och bubblor (1997; originalets titel "The Cartoon Guide to the Computer", 1983, 1991)
Lund, Jörgen Från kula till data (1988)

Sedan finns det en förskräcklig mängd utländska böcker, t.ex följande:

Augarten, Stan Bit by Bit: An Illustrated History of Computers (1984)
Bowden, B. V. (red.) Faster than Thought (1953)
Moreau, R. The Computer Comes of Age (1981, översatt från franska 1984)
Palfreman, Jon & Swade, Doron The Dream Machine: Exploring the Computer Age (1991)
Ralston, Anthony Encyclopedia of Computer Science and Engineering (1983)
Slater, Robert Portraits in Silicon (1987)
Williams, Michael R. A History of Computing Technology (1985)

Dessutom borde det ha kommit ut en och annan bok om vad som hänt under 90-talet. Jag har dock hämtat sådan information från nätet:

Länkar

Datorns historia: www.islandnet.com/~kpolsson/comphist/
IT-ceum: www.itceum.se
Ken Polsson: www.islandnet.com/~kpolsson/comphist
Obsolete Computer Museum: www.obsoletecomputermuseum.org
Yahoo: www.yahoo.com/Computers_and_internet/History
Webcom: www.webcom.com/calc
The US Army Research Laboratory (ARL): ftp.arl.mil/ftp/historic-computers
National Science Foundation, Computer Science Dept.: ei.cs.vt.edu/~history